Liten sjukdagbok som förklaring till pausen på bloggen !

Det är  märkligt att ha varit med om nåt som man inte vet att det har hänt. Det började en tidig morron  förra veckan har min Ingrid berättat för mig. Jag gick upp men gick inte  många steg innan jag rasade ihop – svimmade  och blev medvetslös.  Ingrid  nådde mig inte  så hon ringde 112 direkt. Jag vaknade något  och kröp vidare ut på  toa. Har ingen aning om det hela  själv. Chock för Ingrid hela  vägen – men ambulansen kom snabbt med ett par män som sjukskötare  som påbörjade undersökning  och kontroller och så iväg. Har ett svagt minne av  transporten till akuten. Blodvärde  och medvetande på en mycket låg nivå. Akuten  nästa och så ut på avdelning. Minns  något av kulvertar  och hissar dit.

Så blev det blodpåsar och kontroll. Så småningom  gastroskopi  som visade  på blödande magsår. Man pratade om ”störtskurar” av blod i magsäcken. Nytt blod. mediciner  och näring och så återvänder man till livet igen. Har nu en läkningsprocess framför mig  och det skall kombineras med den behandling för  förmaksflimmer som jag  också har. Oerhört tacksam över  att vara hemma igen och att det gick vägen Fantastisk vård  och omsorg har jag fått och många böner  och förböner  på vägen.

Nu är vi ganska  eller mycket trötta  både Ingrid  och jag. Men tacksamma för all hjälp vi fått av vård och av  sonen  Anders  som fått hjälpa oss mitt i sin semester.

Hade goa  samtal med vårdpersonalen under dagarna på Lasarettet. Någon frågade efter att ha få veta  min yrkesroll som ju har med det andliga att göra om jag såg nåt  med mening och liv i detta. Nån ledning av nåt slag ? Jag svarade att det fanns mycket att ta vara på där. Ingrid fanns  som min ”skyddsängel” på hemmaplan och klarade av det hela  trots chocktillstånd. 112 reagerade snabbt  och ambulansen kom väldigt snabbt  med lugnande ”gubbar”. Vården satte in alla sina resurser och läkare  och personal fick vara Guds redskap till helande med allt de kunde. Visst är det mirakel – hela vägen. Jag är tillbaka i livet – vid medvetande. Har fått nya dagar som en gåva att ta vara på. Lever nu dom första dagarna på resten av mitt liv. Det finns en sträcka kvar. Det finns uppgifter  och tjänst för Gud  bland  de människor jag  möter  och dem jag möter  på nätet där mycket kan hända.  Resorna  med bil för att vara ute och predika får jag avstå ifrån- där  blir ansträngningen för stor – men predikan på  ”hemmaplan” kan fortgå. Nätet är ju också en predikstol.

Tacksamheten är stor till min Ingrid som klarade det hela.Familjens  stöd. Vården jag fått. Vänner som ber  och hälsar gott. Givetvis  till den Gud jag tror på och som tydligen vill ha mig kvar  en bit till av resan genom livet. Jag skall ta vara på den biten med stor varsamhet, när man blir  påmind om hur skört livet egentligen är.

Jag kan fortsätta  med bloggen och dela livserfarenheter  och GUDSUPPLEVELSER med dig som vill läsa. Vi ses – vi möts  och  Han finns  där med välsignande händer !

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s