Målardagar på Gullbranna !

Det har varit lite  uppehåll på bloggen  på grund av att jag lett en målarkurs  med tretton deltagare på Gullbrannagården. Intensiva dagar med  både inspiration  och transpiration- Vi har  målat i  akvarell, akryl  och olja. På bilden ovan ser du ett verk av  den yngsta deltagaren i kursen. Ett eget foto som hon sedan målat  i akryl. Här pågår  jobbet.

 

Här sitter hennes mamma med en annan tavla på gång.

 

Fantastiskt med all denna skapande  verksamhet på gång. Det gäller bara att våga testa och pröva  och upptäcka vad man kan. Nåra bilder till.

 

Det finns så mycket att se  och upptäcka. En mjölkkanna på  Öland. Rostig  och dan. Men med  öga  för det sköna har en annan av deltagarna gett  en skön bild  av den.

Kanske skulle vi ge oss lite mer tid att se oss om i vardagen och upptäcka mer i vår  närhet. Dessutom ha tid att se varandra så nära som vi gjort under kursdagarna när  vi lärt av varandras  misstag och framsteg.

Det blir min enkla blogg denna gång. Återkommer med nya  funderingar under  nästa vecka. Ha en fortsatt god sommar !

 

Annons

NYTT ORD -KAMERAFIERING !!

Lyssnade för ett litet tag sen på en intervju på Gullrannagårdens scen i Skeppet. Det var den kloke mannen ovan  som blev utfrågad av den lika  kloke Daniel Grahn. Det var stora  och djupa  frågor  på tapeten. Tidningsklippet ovan  är från Dagen 13 maj 2011. Owe berättar om sina livsval i det reportaget. Bland annat om hur han var tvungen i sina studier att välja mellan  litteraturvetenskap eller teologi. ”Det blev teologi under viss  vånda.  Det fanns säkert en kallelsekänsla i botten – eller snarare en känsla av svek  om jag inte stått på mig kring det  jag uppfattade  och fortfarande uppfattar som tillvarons centrum : Kristus”  Han kom tillbaka till detta i samtalet på Gullbranna – med samma tydlighet och det gjorde att jag återvänt till en del av hans böcker. Nu senast den i bilden.

Där  hittar jag ett alldeles nytt ord – KAMERAFIERING. Det ständiga  fotograferandet.  Du vet bussen med japaner som kommer till ett viktigt ställe – alla rusar ut  och det klickar och surrar – alla rusar in igen och bussen kör  vidare.

Vissa personer  tycks så upptagna av att dokumentera, att de inte tycks leva annat än genom sitt objektiv. En kamerfiering av verkligheten som blir så intensiv att man kanske missar, ord,smaker, lukter och ljud  som inte kan beskrivas i bild. Vem har tid att se alla bilder  som fladdrar förbi på skärmen ?  Finns  närheten och berättandet med när det handlar om vyer i tusental. Mer eller mindre fantastiska måltider jag visar på nätet eller vad det nu kan vara. Den personliga  närvaron – har vi tid med den.

Livet är kanske det som pågår  medan jag zoomar med objektivet för att få med ALLT ! Hur minns  vi människorna i bilden eller ännu hellre i vårt vardagsliv. Ett par enkla skisser.

Han fanns  på en spelmansstämma och det  här blev mitt intryck. Har honom med på mina  målardagar ibland.  Den enkla  skissen där detaljer runt omkring är  borta och glömda men han själv är kvar. Eller  det här lite försiktiga porträttförsöket på en av medlemmarna i  den s.k. Halmstadgruppen-

Undrar vad han ser just då ?  Jag ser inte hans blick men jag kan ana !

Tycker nog att det kan vara klokt att låta kameran i telefonen vila nån gång ibland. Vi ger oss tid  och tillfälle  att minnas med de bilder vi har inom oss. Glömma alla   de ”pampiga” turistmålen  en stund. Se  livet själv  och lite av själen hos  de människor vi har i vår  närhet…….

………. hitta tyngdpunkten i våra  liv. Det där  som Owe  Wikström och jag med honom uppfattar  som centrum för  livet – KRISTUS. Du får Honom inte kamerafierad – men du får Honom rakt ini din verklighet och vardag.Så här  såg Han ut för mig  en  gång – när livet höll på att sönder. Hans lidande och kärlek bar på korsets armar och gör  det  fortfarande.

Herren välsigne dig och bevare dig…………………  hör till de starkaste ord jag vet.

 

 

 

 

 

SOMMARMIXAT ……………. !!!!

Tänkte helt enkelt bjuda på lite  sommarmix  i bilder från vår närmiljö. Besök vi gjort och saker  som bara ramlat in i vår tillvaro. Nån liten tanke kanske  också kan få  plats mellan bilderna. Börjar på Heagård. Kommer faktiskt ihåg när  leden norrut från Halmstad gick igenom Heagårdsallén med dom grova men pampiga träden  mycket nära bilarna och de stora  lagårdsgavlarna med sina stenar berättade om en tid  som varit. Nu är  det butiken på landet och man måste ta av från kustvägen för att komma in. Nu finns   det restaurang, café och saluhall i unik miljö.  Den  här gången fanns  det en fantastisk bil på gården.

Visst är den fin ? Blev på nåt sätt påmind om vår första bil. Det var en  lite annan typ men skulle nog varit kul att ha den kvar. Det var en Morris  från femtitalet med en väldigt lång växelspak, modell golv. Skinnklädsel   och lite  förnäm. Hittade faktiskt en motsvarighet på Svedinos museum i Ugglarp, men vår var grå.

Men vidare i mixen. Vapnö nästa. med slott och lagård  och mejeri, restaurang och saluhall. Massor med kor både äkta och ”konstiga”.

 

Dom här kossorna  var för barnen och man fick pröva på att ”mjölka” dem. Saluhallen bjöd på varumärket  Vapnö med patentet – härproducerat.

En annan  dag blev det den sköna   miljön på Karslunds gamla gård som drivs av tre systrar. Vilsam och skön miljö med det där gammaldags stuket på både  byggnader och träd omkring.

 

 

 

 

Mitt i allt detta kom också  en helt annan sak in i sommarbilden. Efter en lång och jobbig period. med undersökningar, bl.a med  EKG mätning dygnet runt i en vecka fick jag diagnosen – förmaksflimmer. Mediciner av flera slag. Och bricka om halsen som talar om att man står på blodförtunnande medel för  att undvika värre  problem. En diagnos  som jag delar med ganska många. Så nu har jag två ”halsband” att bära.

 

Kedjorna är lite olika  långa. När jag tar dem på mig så hänger korset överst. Det får vara ett tecken  på den förtröstan  och tro  som bär igenom livet. Båda symbolerna talar om att ta  vara på livet. Leva varsamt och ta vara på  ögonblick  och smultronställen i den skapelse som livet är. Gemenskapen med  Honom som är ” Vägen, Sanningen  och Livet”.  Sommaren och livet är  en mix av olika saker och händelser. Men Kristus är  den som  håller hela mixen i sin hand.

Ha en fortsatt välsignad sommar !

 

 

Kort stubin var det nu !!!

 

Jag har vanligtvis ganska lång stubin och brukar inte bli ilsk så lätt – men nu tände det till ordentligt. Hittade den här bilden på nätet och den skall föreställa mat till en  90 -åring.  Den här bilden plus  nåra potatisar och bilden på en brödskiva  utan smör  och med en miserabel ostskiva på  kostade den person det handlade om  80 kronor.  Jag undrar en hel massa  om detta konkreta exempel.

Det  är nog dags att starta ett matuppror  när  det gäller  det som levereras till alla äldre som inte klarar sin matlagning själva. Storkök, långa transporter, urkokta maträtter, kommunal  besparingsiver, det finns ingen hejd  på hur man hanterar just matfrågan för  den äldre delen av  befolkningen, som behöver hjälp  och som inte har en chans  att välja  själva.  Nåra fler exempel: Ett helt ägg till frukosten blir  för dyrt, alltså blir  det  halvt ägg. Sylt på pannkakorna kostar för mycket – alltså drar vi in sylten. Att få hjälp att handla sin mat på Ica-maxi  där man handlat hela  livet går inte  längre  eftersom Netto ligger  700 meter närmare  bostaden.  Klagar man, om man nu orkar eller får hjälp att göra det genom någon anhörig, så är det permanenta svaret – reglerna (dom heliga) är  såna  och det är  det som gäller och så läggs luren på.

Tror inte att det finns  den restaurang som skulle överleva med ett sånt utbud av mat  och till det priset. Tror inte heller att de som ”bestämmer” i riksdag och regering eller i kommunstyrelser runt om i landet skulle  vara nöjda med den mat som många gamla tvingas leva med.  Det kanske  vore  värt att pröva ”menyn” för att se och smaka. Intagna på våra  fängelser får  lyxmat i jämförelse  med vad som serveras ”de gamla”.

Mat är faktiskt en bit av livet både  näringsmässigt och  för att  orka äta krävs  det mycket mer.

Det är  väl ändå dags  för alla olika pensionärsorganisationer att enas  och samla  sina krafter till en hejdundrade protest mot denna  hantering. Inte bara den utan också andra frågor där  den stora gruppen äldre missgynnas.

Hundar får inte vara ensamma mer än sex  timmar. Hästar skall ha en social gemenskap och vara fler i hagen. Lagstiftning finns  om höns  och grisar när  det gäller utrymme, osv.. strax  säger någon att man inte kan jämföra  djur  och människor. Men  det betyder inte att  människor skall fara illa  och  må dåligt.

Hur gör man för  att starta ett upprop  och upprop  för att få en ögonöppnare till detta ? Det räcker nog inte bara med att trycka  Gilla  på Facebook.det krävs mer kraft än så. Kvällstidningarna brukar få ändring till stånd  i enskilda  fall och det är bra – men här krävs mer,  Vård  skola  och omsorg  är  den magiska pratbubblan. Skall den bli mer än pratbubbla  så krävs  det handling.

Jag försöker  börja – hoppas att du ser och förstår  och reagerar där  du finns !!

 

 

Liten sommarutflykt på hemmaplan !

Till våra somrar här  i Gullbranna – Halmstad hör en  utflykt  till Särdals kvarn. Ett helt underbart ställe  när det gäller  miljö  och  föralldel ”fika”  också. Kvarnen är pietetsfullt  restaurerad. Uthuset  har blivit  café  i lagårdsmiljö och uteplatsens miljö med stenskulpturer, planteringar   – gamla hus helt  underbar. Skönt  och vilsamt men samtidigt tillfälle  till lite eftertanke.   När man kommer till parkeringen och tar in hela miljön som ser ut så här,

så finns det också en  staty i plåt  som beskriver en mycket  välkänd riddare – känd  för att slåss mot väderkvarnar – den här mannen, känd under namnet Don Quijote som ser ut så här.

Visst är han  pampig. men väderkvarnen står kvar trots alla hans angrepp.

Kan ju fundera ett tag på vad vi har för ”väderkvarnar” att kämpa  emot. En av dom  kan vi kanske kalla för  ”alla måsten”.  Läste för  nåra dar sen ett litet stycke i Max Lucados bok – Alla dagar nära – om vad vi använder vår tid till. Det blev lite fundersam eftertanke av det.

Han skriver:  När livet är över kommer du att ha väntat vid trafikljus i sex månader. Öppnat skräppost  i åtta månader.  Letat efter saker i ett och ett halvt år (dubblerat i mitt fall)  Stått i diverse köer i  minst fem år. Så långt citat från honom.

Vi kunde ju fortsätta  att räkna  på saker vi gör till vardags, mer eller mindre viktiga och upptäcka rätt märkliga tidsanvändningar. Pröva med – väntat i telefonkö med diverse bokstavskombinationer, stått framför spegeln och granskat oss kritiskt, funderat på vilka färger på kläder  som passar ihop, eller funderat över vad ”folk” tycker om oss i allmänhet.  Ja du kan tänka vidare  själv och kanske bli förvånad. Hur mycket tid lägger vi på livets viktigaste frågor ? De där  som handlar om tro och liv. De där  som dyker upp i krislägen, men som vi snabbt slår ifrån oss.Tar till dom där vanliga knepen. Petar i telefonen och glömmer allt annat. Byter kanal –  zappar vidare i det vanliga eller  det som man ibland kallar verklighetsflykt. Du vet själv hur  det brukar bli när  frågorna knackar på dörren.

I de lägena kan jag känna trygghet i ord  från  vår  bibel. Det är  nån som har räknat ut att orden – VAR INTE RÄDD – finns 365 gånger. Bli stilla och vila i  att det finns  nån som bryr  sig – som har kontroll trots allt. Stig ner från de maffiga  ”höga hästarna” du har. Släpp lansen du försöker försvara dig med eller gå till angrepp med.  Kom till mig alla ni som är trötta  och fulla med arbetstimmarnas krav – det finns vila mitt i alltsammans. En frid som du känner av när  du tar en  paus. I en vägkyrka  med möjlighet att tända ett ljus. I en glänta i naturen. En spegel i en  vattenyta – ett blänk från himlen genom allt precis där  du är just nu. En strimma av ljus  som blir som en bro till en ny dag !

 

 

 

 

Han ”skrev” på 600-talet f.Kr !

I den här gamla  boken finns  det ett antal profeter. Nu vet man kanske inte så mycket om dem eftersom det är vetenskapsmän  och miljöprofiler av alla slag som tagit över att berätta om vår  världs framtid. Inte alltid  så roliga  vyer. Jag läste om en av dom gamla profeterna  nyss. Habackuk heter han  och  han fanns på 600-talet f.Kr. Borde väl vara lagom mossigt att  läsa. Ungefär  som tomtar  och troll enligt  humanisterna.  Texten ser ju inte imponerande ut precis  och lite tung att börja  läsa.

Inga  bilder eller diagram. Inget USB att sätta i datorn och se  bekvämt och enkelt. En profetia kan ha många bottnar.  En personlig – en historisk om den tid  profeten levde och en om  en framtid med  samma budskap. För mig blev det som att läsa om kalifatet IS och de olidliga  bilder  som fyller  näthinnan så fort man  talar om det. Löpsedlar och tidningsartiklar  och skakande reportage sida vid  sida och profeten Habackuks text. Nåra exempel:   Det grymma vilda folket som drar fram över  jordens vidder och tar andras hem i besittning.Skrämmande  och fruktansvärda är  de, rätt och makt tar de sig själva. Den härjande skaran kommer. Tätt samlade rycker de fram. de hopar  fångar som sand. De gör narr av kungar. furstar skrattar de åt. De hånler åt alla fästningar. kastar  upp vallar  och intar dem. Skall de få fortsätta att  dra sina  svärd och slakta folken utan förskoning.. så långt profetens text.

 

Det här är lite ”lindriga” bilder av verkligheten i IS spår- avrättningar av kristna med videoinspelade halshuggningar, dödande av barn på de mest vidriga  sätt, tortyr och våldtäkter, våld , våld  och inget spår av människovärde eller respekt för liv nånstans. Inte så konstigt att profeten ropar:  Hur länge Herre skall jag ropa  utan att du lyssnar. kalla dig till hjälp mot  våldet utan att du griper in.

Habackubs text  och våra nyhetsprogram  beskriver samma geografiska område och samma omänskliga lidande i Syrien  och Irak och med terroristhandlingar och hot utöver hela vår  värld.  Huru länge skall det  få pågå, medan resten av världen helt maktlösa  ser  hur  människor lider och dör.

Vad gör man ? Hur tar man i det hela ?   Profeten ber: Herre jag har hört om dina  gärningar,jag har sett dina verk Herre. Förnya  dem i  denna tid ge dig till  känna i denna tid kom med din barmhärtighet i vår  oro !

Vi måste bry oss  mer ! Vi måste ta hand om dem som flyr för sina  liv !  Vi måste påverka  dem som  har makt att gå emot allt detta.!  Vi  och då menar jag vi alla oberoende av tro – kunna resa oss upp och fördöma  det som sker i religionens namn!  VI MÅSTE  SAMLA OSS OCH BE I GUDSTJÄNSTER OCH MÖTEN – OFFENTLIGT OCH PRIVAT – ATT VANVETTET FÅR ETT SLUT OCH  VI  MÄNNISKOR AV ALLA SLAG KAN VÅGA LEVA. ATT RESPEKTEN FÖR LIV BLIR TYDLIG OCH KLAR. ATT VÅLDET OCH MÖRDANDET SLUTAR. ATT VARJE LANDS GRÄNSER RESPEKTERAS. ATT KALIFATET  INTE HÅLLER.

BE  I JESU NAMN – SOM ÄR  VÄGEN,SANNINGEN OCH LIVET !!!

 

 

ONÖDIGA PRYLAR ????

Visst är det här alldeles  onödiga  prylar i vår ”moderna” tid ? Väckarklocka för att vakna i tid. Armbandsur med  tid och datum och veckodag m,m, allt fjärrstyrt från Tyskland. Tidur med tiondedels  sekunder. Fickur  som farfar och morfar hade i västfickan. Onödigt nu  – hela rasket.  Allt finns  ju  i telefonen, eller hur.  Men medge att det går åt en väldig massa tid att kolla telefonen. Gamnacke  och ledbesvär  är ju dom nya  och rykande aktuella ”folksjukdomarna”.

Klockorna  blir  möjligen souvenirer, som den här.

Eller den här-

Dessutom skall ju klockorna  ställas om – sommar- och vintertid. Trädgårdsmöblerna  ut eller in -som tumregel.

Men  det finns en betydligt viktigare fråga  än både klockor  och telefoner. Det är  frågan – Vad anser vi vara  viktigast att  ta tid för, förutom jobb och alla de vardagliga sysslorna på hemmaplan. Almedalen just nu  har tagit upp viktiga  frågor. Exempelvis G som i Gud,  flyktingmottagning och integration, Ensamhet i vårt eget land, IS och det råa kriget i Syrien och Irak. terrorhotet och mycket  mer.

Vi är olika som människor – somliga  introverta  och andra extroverta. Personliga drag från gener  och anlag. Värderingar av olika slag politiskt. religiöst  med mera.

Läser just nu en bok av John Ortberg.  Boken heter – Den jag vill vara !  Den tar upp just de här frågorna. Det finns  inga mallar för hur det egentligen skall vara – en supermodell för att vara människa. Störst, bäst och vackrast – ungefär som kändishysterin. Det där med att vara som den eller den och peta  och snoka i kändisars  privatliv med hjälp av kändisblaskor av olika slag. Sen efterlikna  den jag gillar i kläder, heminredning  och livsstil. Oftast med mer eller mindre   misslyckat resultat. Vi blir usla kopior i stället för verkliga original.  Kanske  behöver vi ta ett steg tillbaka en stund och tänka  till. Vad är  det egentligen vi vill lägga  vår tid på  och vad är viktigast för oss ? Förr hörde man ticket  från dom gamla  vägguren och det var en viss vila i det ljudet.

Våga vara den människa du är skapad att vara. Ge  dig tid att utveckla  det du är bra på. Det finns ”gudomliga” anlag nerlagda i din person. Du är avsedd att vara en levande  och kärleksfull del i  livet under ”din stund  på jorden”. Stanna  upp en stund och se efter vad  du lämnar för fotspår i sanden. Var medveten om att det finns Någon som vill gå vid din sida också när livet är tungt och jobbigt.

Du kommer kanske ihåg bilden om honom som tittade på fotspåren. Såg att det var två. Människa  och Gud. Men såg att på det  jobbiga ställena så var det bara en rad med spår  och så ställde  han frågan till Gud: Varför lämnade du mig ensam när  det var som svårast ?  Han fick svaret: Titta efter i spåren så ser du att just där  är dom djupast. eftersom jag bar dig i min famn dom stegen.

Vi behöver nog ta oss tid ibland för att se vad  vi kan göra med vår tid ! Kanske  det finns  någon i vår  närhet som behöver bli buren en bit på vägen. Just då kanske vi behöver släppa taget om onödiga prylar och telefoner en stund