Tänkte bjuda på nåra bilder från vår oas just nu. Vår oas är inte så långt borta och man behöver inte vandra genom ett ökenlandskap för att komma dit. Det är bara att öppna dörren från vårt vardagsrum och kliva ut på altanen och sätta sig ner och njuta. Visst – just nu är det lite solfattigt och svalt men den finns där i alla fall. Den ställer heller inga krav på oss utan bara inbjuder till paus och vila. Vi har blommor i krukor och korgar. Flyttbart och inget ogräsrensande. Enkelt och lättskött som det behöver vara i ”vår ålder”.
Vad är en oas egentligen och var finns dom och vad innehåller dom ? Den klassiska och ursprungliga bilden säger att det är den plats man behöver i en lång och jobbig ökenvandring. Rastplats för karavaner. En riktig oas innehåller framförallt en vattenkälla av något slag. Grönt i form av någon växtlighet som ger skugga och vila. Semestern borde få vara en oas för alla, men blir ofta tvärtom, ett ytterligare måste med krav på upplevelser av alla sorter. Besök och besökare som det behövs mat och husrum för. Logistik som man inte riktigt har hunnit planera för. Ibland en ängslan för att våga bli stilla och bara vara. Alldeles för lite hängmatta – och då menar jag inte uppkoppling på nätet utan en viloplats mellan två träd.
Vatten skall det finnas i oasen. Nånting för törsten eller bara det stilla porlandet – som vatten kan låta ibland. Hos oss ser det ut så här.
Vattnet rinner sakta genom vårt lilla vattenfalls nivåer. Vilsamt och skönt. För dig kan det vara stora vatten – sjöar och hav – kluckandet mot båtkanten eller svallet i bogen men det är liv. Kanske det är solglimtarna i vattenspegeln eller flötet som sakta guppar omkring – vad vet jag. Psalm 23 ( herdepsalmen) beskriver det med orden HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO – sköna ord. Lite längre fram i psalmen står det ett gammalt ord – Han VEDERKVICKER min själ. Inte precis ett löpsedelsord, men nog så nödvändigt. Återupplivar- ger liv på nytt – släcker törst och styrker kan man kanske säga på lite vanligare svenska. Det handlar om exakt det vi behöver när stressen och stormen har tagit alla våra krafter, ”ökenhettan” i rutinerna får ögonen att svida och tåras.
Ta tid nu i sommar för OASEN. Se det som finns av skapelsen för dina ögon. Ta tid att lyssna till fågelkvitter eller bara sus och tystnad. Släpp taget en liten stund och bli just vederkvickt.
Det kan räcka med en kruka och en blomma planterad i den. Det finns massor med nära gåvor av liv och vila omkring dig. Du måste inte åka iväg alltid. Det finns så mycket man inte måste – säger Tomas Sjödin. Missa inte oaserna i sommar. tag tid för dem och vila och njut !
PS. Till dig som gillar att resa och uppleva miljöer och människor- det kanske är din oas – gör då det och ta vara på vad den oasen ger ! DS.