I min bokhylla står en gammal bok från 1985 som handlar om hur barn skriver till Gud. Olika ämnesområden – frågor, konstateranden eller böner. Den bok jag har är den tolfte upplagan från Libris. Det säger en hel del om hur vi vill se det enkla och självklara när vi umgås med Gud – att våga vara som ett barn. Jag bläddrade vidare i boken och hittade det här uppslaget en regnig dag.
Den bilden påminde mig om en händelse som mamma har berättat för mig. Minns inte hela storyn själv ( jag var fyra år då) men bilen minns jag. En god vän till vår familj hade snickrat en lastbil till mig – den var cirka en halv meter lång och – hör och häpna – hade tippflak. Det skulle jag ju pröva i sandhögen utanför på gården vid ”Hindrikas ” hus där vi bodde i en etta. Men det bara regnade och regnade så jag kunde inte gå ut. Jag blev arg på mamma för vädret och hon sa givetvis att hon inte bestämde om det. Det får du prata med Gud om. Sagt och gjort – jag gick fram till fönstret och vinkade mot himlen och sa ” Kom hit Gud så jag får prata med dig !” Mamma förklarade att så enkelt var det nog inte. Man skulle knäppa sina händer och be snällt och vackert. Jag gjorde som mamma sa. Svaret dröjde ungefär en kvart och det slutade regna – sen var jag ute och lastade och tippade så mycket jag orkade. Bilen var bra och allt som det skulle. Jag tror så här efteråt att Gud log ganska varmt åt den lilla killen med den fantastiska bilen-
Mamma hade ju egentligen både rätt och fel. Hon sa att så enkelt var det inte – men ibland är det just så enkelt det är. Det finns alltid tillfällen där dom ”fina” formuleringarna varken finns eller hinns med.
Det finns många beskrivningar hur människor i nöd helt enkelt bara öppnat fönstret mot rymden och ropat rakt ut: Gud om du finns och om du hör mig så svara !!!! Han har svarat – kanske direkt och tänt nytt liv för den ropande. Låtit den som ropar känna Hans närvaro och de möjligheter den innebär. Skingrat regnmolnen och låtit en glimt av solens ljus stråla fram. Barnets enkla ord har fått gudomliga men mycket konkreta svar.
Våga be ! Våga ropa om det behövs ! Strunt i formuleringskraven ! En suck av längtan kan räcka ! Du når himlen utan nr 112. Han finns där och vill ge dig det du behöver !!
Be så skall ni få ! Sök så ska ni hitta! Bulta på dörren och den skall öppnas ! Eller bara öppna fönstret mot himlen och under kan bli verklighet !
Hasses Blogg 