Nu blir det bröllop ! Fantastiskt roligt för stolta farmor och farfar. Äldsta barnbarnet Johanna gifter sig med sin Johan. Farfar har fått det stora hedersuppdraget att vara vigselförrättare. Om allt går enligt planeringen så blir vigseln utomhus med bara himlen som valv över hela vigselakten. Sång och musik med sonen Anders och hans Jessica och Clara och Julia. Vilken glädje och lycka. Önskar allt gott och rik välsignelse över brudparet, högtiden och alla gäster.
I det här läget kan man bara inte låta bli att tänka bakåt och hur det var när vi själva gifte oss för snart 53 år sedan.
Så här såg det ut då med alla drömmar och visioner i älskande ögon. Det har hållit och burit genom alla år. Ibland jobbiga och slitsamma i de tjänster vi delat i kyrkliga sammanhang, men aldrig slitsamma i vår inbördes relation. Vi kom från början överens om att alltid vara öppna för varandra, se varandra och vara bredda att stötta varandra. Typ om min dag börjar med huvudvärk som den ofta gjorde så tala om att den finns där och att det kan förklara mina reaktioner. Psykologer säger om relationer att om man aldrig grälar så är det nåt som är galet. Vi protesterar bägge två – vi har aldrig grälat men anser oss ändå vara vid våra sinnens full bruk. Olika åsikter kan vi ha om saker och ting men det behöver man ju inte gräla om. Den vettiga möjligheten är ju ett normalt samtal, utan skrik och bråk.
Visst har vår kärlek prövats på olika sätt, men den har aldrig krympt, bara blivit starkare och starkare. I dag är den fortfarande levande och stark med närhet, öppenhet och beröring som aldrig förr. Vi älskar varandra och njuter av att leva tillsammans och ta till oss allt det som livet fortfarande ger oss.
En bidragande eller för att inte säga en huvudorsak till att vi har det så är vår gemensamma tro. Det var den som förde oss ihop och det är den som fortfarande bär. Vår gemensamma tillvaro började på den teologiska utbildningen på Överås i Göteborg. På en trivselträff hemma hos en av våra lärare – Thorvald Källstad,som bodde på Förtroligheten 5 i Gbg, stod vi helt plötsligt hand i hand. Ingen av oss vet vem som tog taget, men sen dess är våra händer evigt sammanflätade. Tacksamheten hos oss är stor och glädjen över att ha varandra växer dag för dag.
Önskar ett likadant äktenskap för dem som skall vigas på lördag. Välsignelse från himlen omsluter och bär igenom allt.
Hasses Blogg 