Hitta rätt väg – kräver hjälp ibland !

Jag var ute  och åkte bil  tillsammans med en god vän för ett tag sedan. Vi hade sällskap i bilen  av en vänlig damröst – som vi kanske inte brytt oss om så mycket när  vi startade resan. Helt plötsligt så tar hon  i lite extra  och säger  mycket klart  och tydligt : DU HAR KÖRT FEL – GÖR EN U-SVÄNG !  och så upprepar hon det igen ett par gånger. Min vän reagerar  och programmerar  om damen. Visst  det rörde sig om en GPS  som behövde programmeras  med start för resan  och resans  mål. Fantastiska teknik om den används rätt.

Har funderat lite  på  på bokstäverna GPS -man kan ju lägga olika betydelser i dem om man har lust.  Det kan finnas oändliga  kombinationer om man vill.

Tanken med GPS är  ju att man inte skall bekymra sig om var  man tar höger  och var man tar vänster eller som det ofta heter i vår  bil  när vi pratar med varann – farmors håll eller farfars håll, då slipper  man ju fundera på höger vänster efter som det är farfar som kör  och farmor  sitter på  passagerarplats. GPS underlättar vägvalet och bekymren och valen.

Gud Pausar Stressen är  ju också ett  GPS. Det finns ett mål  och en trygg inriktning för livsresan. En väg igenom all stressad logistik. En inriktning som kan göra  själva resan lugnare.  ” Ditt ord är mina  fötters lykta och ett ljus  för min vandring”.  Det handlar inte om  att dit eller dit skall du inte  köra. Det handlar om  Honom som säger  JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET. GENOM MIG OCH INGET ANNAT KOMMER DU FRAM TILL  MÅLET FÖR DITT LIV  OCH DIN LÄNGTAN !!   Slappna  av!   Lyssna till min röst och kör  din livsresa – tryggt  och säkert.

Nästa GPS  handlar om en närvaro på din livsresa. Inte  i form av en  nog så vänlig damröst  som säger –  Du kommer till en rondell om 500 meter – tag då  det andra avtaget i rondellen och följ den vägen i 700 meter  till nästa avtag.

Det handlar om Guds Personliga Sällskap om du så vill  i din livsbil. Inte  på  passagerarplats utan vid  växelspak,gas  och ratt. En inre  röst  som varsamt talar om för  dig vart vägen bär – Blott en dag ett ögonblick i sänder….. eller  Var inte  rädd – jag är med dig alla dagar ,hela resan.

Jag är övertygad om att vi behöver  ofta  göra  en U-sväng. Ställa  in vårt livs GPS på himlens  våglängd. I gamla  tider kallades  det omvändelse eller frälsning. Ord  som vi är lite rädda för eller inte använder nu. Kanske förstår  vi det bättre om  vi säger att ställa om livets GPS (Global position service) som omfattar vår  stund på jorden och resans  mål in i evigheten. En värld  där alla kartor och beskrivningar kommer till korta för  något – som inget öga  sett och inget öra  hört !

Önskar dig en välsignad  livsresa med rika äventyr i det liv du fått av himlens Herre och Gud !

 

 

Annons

En sista glimt från bröllopet !

Ringen är ju en mycket viktig del av vigseln. Johanna fick med lite  möda en ring på sitt finger. I den ring som Johan bar från förlovningen fanns också  vigseldatum ingraverat Såsom ringen omsluter fingret så omsluter de båda varandra med sin kärlek. Dessutom omslutna av släkt  och vänner som var med och den välsignelse som bönen över ringarna innebar.   Efter att ringen  kommit på plats så hade jag glädjen att säga att de nu var förenade i den gemenskap  som äktenskapet är. Sen var det inte så mycket mer kvar av ceremonin uppe på taket än Kyssen som hör till – en  ytterligare sång   och så mitt vigseltal  och musik till utgång.  Så kunde festen och middagen två  trappor ner ta sin början.

Det du nu kommer att se är inte  selfie  men en bild på en mycket  stolt och tagen farfar som försökte ge några råd  för  livsvägen.

Inledningen av mitt vigseltal – var så här :

Att vigas under en öppen himmel är  något extra. Vi talar ibland  om himlavalvet och det är bra mycket högre än Domkyrkans intill oss här i Lund.. Men det ger perspektiv. Himlen kan lära oss mycket om livet.

Ibland är  det blå himmel  och sol och varmt. Lyckodagar när man kan njuta av livet. Dela den värmen med varandra och andra – det kan finnas  många  som behöver  den värmen.

Ibland är  det mulet och grått och allting känns motigt och man tappar lusten att göra nåt. Nu är ni två och gemensamt kan man klara både gråton och moln.

Ibland är  det storm och svarta moln som tornar upp sig och det blir riktigt besvärligt. Paraplyt vänder sig ut  och in  och man bara står där. Någon har sagt  att i stormen öga  är  det alldeles stilla, men det vågar man inte tro på just då.  Var inte rädda – ta varandras  händer och gå in i den stilla punkt som finns där. Gå sen genom det som stormar och väsnas och ut på andra sidan.

Ibland är  det en sån där underbar solnedgång med fantastiska färger. Då får romantiken blomma. Låt den göra  det då  och njut av  alla nyanser. Snart är man inne i den växlande molnigheten igen.

Himlen finns där hela tiden och speglar livet.

Slut på citatet. Kanske kan de här  himlabilderna betyda  något inte bara för ett brudpar utan också för dig i din vardag. Jesus sa en gång: Se jag är med er alla dagar !  Var inte rädd – jag finns där for dig !

 

Bröllopet vi kommer att minnas länge !

Så är dom gifta ! Här är bilden vår Anders tog på nygift dotter. Vårt älskade barnbarn Johanna och hennes  härliga  Johan.  Anders  med sin familj spelade och sjöng vid vigseln och jag farfar hade fått hedersuppdraget att förrätta vigseln.

Första gången i mitt liv som jag har vigt någon uppe på taket till ett hus. Gamla anrika hypoteksvåningen i Lund har alltså en takterass med gräsmatta och  buskar. Den var nu extra prydd med  bord med blommor. El pianot  och högtalare på plats  för stort antal gäster. Solen på sin plats med ljus  och värme och ovanför allt en ”öppen himmel”.En  fantastisk upplevelse för oss alla.

Alla brudpar ser väl lyckliga ut när  dom vigs – men  det blev givetvis extra mycket känslor  med all den närhet som fanns  den här gången. Vi –  farmor och jag känner oss extra stolta och glada över att ha fått vara med om detta. Man brukar ju säga att barnbarn är livets efterrätt , men det känns lite futtigt med dom orden efter att ha fått vara med och uppleva, det kärleksfulla ljuset i brudparets ansikten. Högtiden i den personligt utformade  vigseln. Den önskade sången  och musiken framförda av pappa Anders med familj. Värmen och entusiasmen  hos alla  gäster, släkt  och vänner.

Sen två trappor ner i huset en  härlig måltid. Många talare – mammornas  tal – pappa Anders tal och sång från hans familj och så vänner i stor skara. Bröllopstårta. Massor med  presenter – ett dignande bord. Fortsatt fest halva natten. Underbart  och minnesvärt.

Farmor  och jag önskar  allt gott och rik välsignelse över er Johanna  och Johan. Lyckliga  och glada över att vi har fått vara med och dela er glädje. Mött nya vänner och fått goa kramar från era  vänner, dom flesta  som vi  ” gamlingar” aldrig sett förut. Kramar till er från oss – en extra  sådan till Johans mamma !

PS. Nu har jag postat vigselintyget till Skatteverkets inläsningscentral ! DS

Nu blir det bröllop !!!

 Nu blir det bröllop ! Fantastiskt roligt för  stolta farmor  och farfar. Äldsta barnbarnet Johanna  gifter sig med sin Johan. Farfar har fått det stora hedersuppdraget att vara vigselförrättare. Om allt går enligt planeringen så blir vigseln utomhus med bara himlen som valv över hela vigselakten. Sång och musik med  sonen Anders och hans Jessica och Clara  och Julia. Vilken  glädje  och lycka. Önskar allt gott och rik välsignelse över brudparet, högtiden  och alla  gäster.

I det här läget kan man bara inte låta  bli att tänka  bakåt och hur det var när vi själva gifte oss för snart 53 år sedan.

Så  här  såg det ut då med alla drömmar  och visioner i älskande ögon. Det har hållit  och burit genom alla år. Ibland jobbiga  och slitsamma i de tjänster vi delat i kyrkliga sammanhang, men aldrig slitsamma  i vår inbördes relation. Vi kom från början överens om att alltid vara öppna för varandra, se varandra och vara bredda att stötta varandra. Typ om min dag börjar  med huvudvärk som den ofta gjorde  så tala om att den finns där och att det kan förklara mina reaktioner.  Psykologer  säger om relationer  att om man aldrig grälar så är  det nåt som är galet. Vi protesterar bägge två – vi har aldrig grälat men anser oss ändå vara vid våra sinnens  full bruk. Olika åsikter kan vi ha om saker och ting men det behöver man ju inte gräla om. Den vettiga  möjligheten är ju ett normalt samtal, utan skrik och bråk.

Visst har vår  kärlek prövats  på olika  sätt, men den har aldrig krympt, bara blivit starkare och starkare. I dag är  den fortfarande levande och stark med närhet, öppenhet och beröring som aldrig  förr. Vi älskar varandra och njuter av att leva tillsammans och ta till oss allt det som livet fortfarande ger oss.

En bidragande eller för att inte  säga en huvudorsak till att vi har det så är  vår gemensamma tro. Det var den som förde oss ihop  och det är  den som fortfarande bär. Vår gemensamma  tillvaro började på den teologiska utbildningen på Överås  i Göteborg. På en trivselträff hemma hos en av våra lärare – Thorvald Källstad,som bodde på Förtroligheten 5 i Gbg, stod  vi helt plötsligt hand i hand. Ingen av oss vet vem som tog taget, men sen dess är  våra händer evigt sammanflätade. Tacksamheten hos  oss är  stor och glädjen över att ha varandra växer dag för dag.

Önskar ett likadant äktenskap för  dem som skall vigas på lördag. Välsignelse från himlen omsluter  och bär igenom allt.

 

Konferensdagar på Gullbrannagården !

Förra veckan – från torsdag  till söndag har vi varit ganska mycket på Gullbrannagården där Svenska Alliansmissionen har haft ombudsmöte  och konferens. Fantastiskt fina dagar  med  bibel   och bön i centrum. Smidiga  förhandlingar och många  gäster  och ombud. Ordinationsgudstjänst som avslutning och  höjdpunkt.  Tre pastorer ordinerades och två mottogs  från  andra samfund. Fem missionsarbetare antogs. Allt med bibelord, bön och handpåläggning inför kallelse  och uppdrag. Många  möten, seminarier  och gudstjänster. Samtal var temat  och samtal blev det både  uppåt  och mellan  vänner.

En avdelning av  nya huset bryggan var inredd som bönerum med ett antal stationer med olika  förslag på bön  och förbön. Man kunde till ex. skriva en lapp och hänga den i ett nät på väggen eller  stoppa  den i den anonyma  boxen. Man kunde be för olika  världsdelar där SAM  jobbar.  Barnen kunde skriva  sitt böneämne på en lapp, rulla ihop den  och stoppa in den  i en ballong, blåsa upp ballongen och så hänga den på ett snöre för bön – och många fler stationer.

I den delen av  Bryggan hänger också den fina pusseltavlan  som föreställer  just en brygga.

 

Pusselbitar som tillsammans bildar en en brygga. Tar du  bort en av pusselbitarna så blir  ju bryggan svajig  och osäker att gå på. Behöver  jag påminna dig om att det är så vårt liv ser ut. Var och en av oss utgör en pusselbit i Guds plan med oss. Meningen är att vi tillsammans skall ge en bild av  vad tryggheten i livet är. Han har tänkt  in oss i sin skapelse med uppdrag som ingen annan än just du kan fullfölja. Det finns  inga reserver av bitar i Guds sätt att tänka – vi är alla  lika  värdefulla.  Du kommer säkert ihåg  Ingemar Olssons  sång: Du vet väl om att du är värdefull -att du är viktig  här och nu –  gnola på den ibland och känn vad den säger.

Så fanns  det mer av bön under dagarna. Bönestenar för olika  världsdelar utanför kyrkan. Bönevandring runt området och tillfälle  till  personlig förbön i möten och gudstjänster, allt i den underbara miljö som Gullbranna erbjuder-

 

Viktigast av allt – just bön i den underbara skapelsen i försommartid. Bön är  själens andning .  Viktig som lungornas intag av syre. Själens intag av himlens  möjligheter i en ibland ganska jobbig  värld  och vardag.

Knäpp dina händer  och tala med Gud precis  som med en vän ! Det är inte  svårare än så.

AVTRYCK SOM VI LÄMNAR EFTER OSS !

Det talas mycket om Storebror och om de avtryck vi lämnar efter  oss i vårt utbyggda  IT-samhälle. Det går att spåra oss efter var vi ringt med våra  mobiler. Masterna avslöjar våra positioner. Handlar vi med medlemskort i affären så vet affären vilka varor  vi köper och vilka vanor vi har och kan inrikta  sin reklam till oss på sånt som vi verkar gilla. Det är nästan lite jobbigt när man får ett mail som visar  varor som vi brukar köpa. Varor som räknas som våra favoriter och sedan förslag  som visar sånt vi kan tänkas  vara intresserade av. Det känns  nästan som ett intrång i min privata sfär. Datorn likadant, det är lätt att kolla  vilka adresser jag varit inne på. Hur använder sig jättarna i datorvärlden av den  informationen, o.s.v. Men  det är ju sånt vi får leva med.

Det finns  ju andra avtryck som är  viktigare. Fot  och handavtryck på barn  och barnbarn är  ju trevligt att ha och minnas årtal och speciella  stunder.

Men vi lämnar ju själva  avtryck IRL, som medmänniskor i arbete  och fritid. Hos familj. släkt och vänner. Föreningar vi är medlemmar i eller  kyrkor  och församlingar. Ja överallt i den värld  vi har omkring oss. Hur ser  våra avtryck ut där ? Givetvis  hoppas  vi att de skall vara positiva. Att man  blir glad  när  vårt namn  nämns i olika sammanhang. Att kommentarerna om oss  är positiva och inte  låter  som ”jasså  den”. Att våra  fotspår  i livets sand skall vara nåt man gärna  följer.. Att man pratar med oss  och inte om oss. Ryktena  går ju så snabbt och växer sig otroligt stora även om vi inte finns med i senaste numret av Hänt i veckan  eller nån skvallerspalt på annat håll.

Men ibland låser   det sig  och vi fastnar i tankar  som inte  är bra. Vi ser inte oss själva utan bara dom andra. Det där med flisan i den andras öga  som irriterar oss så att vi inte märker  bjälken i vårt eget synfält och så sitter  vi där. Sitter vi tillräckligt länge så blir det bara bitterhet av alltihop och då blir  våra avtryck inte  så trevliga.

Din och min stund på denna jord är alltför dyrbar att slösas  bort på det sättet. Visst är  det vettigt att stanna upp ibland  och ta en funderare på hur just mina avtryck ser ut. Tag en stund av eftertanke. Kolla  upp vad det  finns som sliter i min tankevärld. Tag ett samtal med den människa det kan handla om. Lyssna  och berätta. Låt det verkligen bli ett samtal som  löser knutarna och ger nytt perspektiv på båda  håll.

Jesus ger många bra exempel på samtal. Den samaritiska kvinna vid brunnen som inte vågade gå dit  och hämta vatten när andra var där. Hon blev en ny människa i det samtalet och skyndade sig hem och inbjöd hela  stan att komma och möta den som sagt allt om hennes liv.

Eller hans frågor till dem som kom och sökte  hjälp:  Vad vill du att jag skall göra  för dig ? Vill du bli frisk ?  Hans  uttömmande svar  till dem som frågade om budorden – vilket som var viktigast. Alltid  möte  och dialog med hänsyn och kärlek. Anklagelserna lyste med sin frånvaro även om debatten med dom som angrep honom kunde bli tuffa. Men Han gav alltid en väg  till nya perspektiv.Hans avtryck ledde aldrig fel.

Låt  Honom  förändra  dina  avtryck  i vardagen på öppenhetens  och kärlekens  väg!!!

På stan en liten stund !

Så var det dags  för en liten runda  på stan. Först till bokhandeln och sen till Takenaka för att köpa  lite  sushi. Torget  med  Europa  och tjuren  är ju välbekant. Men det  är inte pensionärer som sitter  och matar fåglarna. Tittar man över torget  ser man den pampiga  kyrkan.

 

Men min promenad  går lite  längre bort till  en skulptur av annat slag och bakom den finns  målet för min promenad. Den här.

Pistolen med knut på pipan står  mycket välplacerad utanför bokhandeln. Orden man kan hitta i bokhandeln är starkare än pistolen som  nu är ur bruk. Någon har sagt att ord är som tatueringar de finns alltid kvar. Här hittar jag dagens  fynd som min bror Kim tipsat mig om. En bok som fångar min barndoms historia i Jakobstad  i Österbotten i Finland. Jag har bara börjat  läsningen och hittar bekanta personer  och miljöer hela tiden. Morfar som berättare i boken. Dramatiska teatermänniskor.Tidningsredaktionen med kända redaktörer där pappa finns med och miljöer  där jag lekte  som barn. Otroligt intressant för mig. Här är  boken som skall berätta om Finlands moderna  historia.

Minnena  bara tränger sig på. Ett svensk-Finland  som blir mindre  och mindre. En bit av den finländska geografin och kulturen  som bara krymper. Nu skall jag  sträckläsa  och strecka under och notera  i kanten vad jag känner igen. Jag tror att det blir ganska mycket  skrivande. Kanske jag återkommer med lite mer om detta. Men det får bli mitt inlägg för denna  gång.

 

GENOM STÄNGDA DÖRRAR !!!!

 

Jag målar ju i vanliga fall tavlor  med landskap men det finns ett och annat  motiv i annan teknik också. Det här är ett egenkomponerat handarbete i långsöm.

De olika  fälten  föreställer dörrar av olika slag. Dörrar  som vi stänger om oss och vårt inre. Dörrar som hindrar en hel del att komma  oss nära. En dörr kan heta rädsla. en annan oro. en kan heta  skuldkänslor en annan ångest och panik. Rädsla  för framtiden – oro över sånt vi varit med om och som vi  helst  ville  ha  ogjort. Framtida scenarion  som vi ängslas för. Stressdörrar som vi helst vill stänga men inte kan. Den stora dörren som med stora bokstäver  har skylten  ”JAG BARA  MÅSTE”. Ja  du vet säkert  själv  vilka   dörrar du stänger omkring dig. Stänger – samtidigt som de är som ett nödrop, ett SOS från din inre  värld. Dubbla  lås och säkerhetskedjor för  säkerhets  skull. Inte ens dina  närmaste  vänner  kommer in  där.

Och dessutom omger vi ju oss med ljud av alla slag. Det är  svårt att hitta en plats där  det är tyst och stilla. Musik som vi själva inte valt i   alla  affärer. Trafikbuller  och sorl överallt.Gräsklippare hos  oss och grannen. Rusningstider med  bara buller  och oljud. Frågan är om vi ens vågar försöka  stänga av och bli stilla en stund. Man kan ju börja tänka på livet  och livets mening om det blir tyst.

Retreater och pilgrimsvandringar har fått större och större  plats i vårt samhälle  i  dag. Helt fantastiska tillfällen att låta en annan verklighet bryta igenom alla stängda dörrar och barriärer. Ett tillfälle  att låta  Honom som klarar av att gå rakt igenom våra oros- och rädslodörrar med sin  hälsning: MIN VÄN, JAG ÄR  VÄGEN,SANNINGEN OCH LIVET! Du behöver inte låsa om dig med sjutillhållarlås, du  kan vara trygg ändå  i Honom. som är frid och liv  och kärlek. Psaltarpsalmen 139 säger:  DU OMSLUTER  MIG PÅ ALLA SIDOR  OCH HÅLLER MIG I DIN HAND,

Släpp taget ! Bli stilla  en stund ! Låt  Honom ta  kontrollen och ditt liv blir helt annorlunda – med  vila och frid.

 

Jag börjar bli veteran ? Kanske ?

 När man gillar  böcker så kan man bara inte låta  bli att titta  i bokhyllan ibland, plocka fram  och bläddra. Dagens  fynd ser du här ovanför. Det  var det som fick mig att grunna  på om man verkligen har varit med så länge så man platsar i en 100-års skrift. Det  var ju vår  första pastorstjänst tillsammans.Bilden på vår lilla familj såg ut så här.

Vår Anders  föddes  i Borgå så bilden är av lite senare datum. Jag skulle  köra Ingrid  till BB och kom ut  och såg att det var punktering på bilen. Snabbt fram med reservdäck och så  sprang jag mellan  Ingrid  där inne  och hjulbytet ute  på gården och vi hann  i tid. Men det var lite problem för Ingrid eftersom hela  personalen på BB pratade det för henne helt obegripliga språket finska. Att pappa skulle få vara med var helt otänkbart då. Jag fick se honom bakom en glasruta nästa dag. Allt gick bra  och vi fick ta   i detta  med ett litet barn. Kommer ihåg första gången vi skulle bada honom. En underbar barnmorska som kunde svenska kom och visade oss hur man gjorde – Signe hette hon. När  hon gick så stannade hon till i dörren och sa: Dom flesta barn överlever sina föräldrars hantering så ta det lugnt – trösterikt för oss.

Många är namnen vi minns  från den tiden. Saga Weckström, familjerna Blomberg och Söderholm, (Martti lärde mig köra bil så jag fick körkort) – vaktmästarfamiljen, Göta  och Olof Åkerberg, Manttu, Bella, Inga, bara för att nämna  några.

Vi hade ju Borgå  och Svartså krets  som vårt ”pastorat”. Gudstjänster  och symöten och ungdomsarbete var ju den vanliga verksamheten. Det blev rätt mycket ibland. När man kom hem en söndagskväll till den kakelugnsvärmda  lägenheten kändes  det gott  att Arne hade smugit sig in och tänt en brasa  i kakelugnen i sovrummet. Ja ,minnena  trillar in  när man  bläddrar i Jubileumsskriften. Det fanns också en bild  från 90-års firandet med en pampig samling pastorer med Lars Olof Larsson som nestor.

Tänk att man varit med så länge i detta celebra sällskap av pastorer på olika håll i Sverige och Finland. Ibland känns  det som om början på det hela  fanns i en annan värld  ibland blir perspektivet som ögonblick. Nu finns det ju inte mer än ett mycket litet antal  metodistkyrkor kvar i Sverige, sen sammanslagningen till Ekumenia-kyrkan. Finland har ju  sin metodistkyrka kvar. Sanfundsgränser suddas ut – men kallelsen hos  den enskilda pastorn finns kvar. Uppdraget att berätta om Jesus Kristus och livet i Honom känns ännu mer angeläget nu. Världen ser ut som ett enda stort kaos  och då är  det viktigt att många vågar stiga fram och lyfta sina händer och be om frid över upprört hav. Där  vill jag med min kallelse vara med.  Det finns en framtid  och ett hopp i kristen tro, bibelns ord och kyrkans gemenskap.

VÄLKOMMEN MED OCH DELA  VÄLSIGNELSE OCH FRID !!!!!!