Dom var två stycken på vandring – en vandring fylld av funderingar och osäkerhet. Dom visste vägen – det vara bara den vanliga milen mellan Jerusalem och Emmaus, dom hade gått den förr. Men tankarna just nu var mer eller mindre förvirrade. Dom hade satsat allt på honom som nu var korsfäst och död. Men så kom kvinnorna och berättade att graven där man lagt honom var tom och att han uppstått. Nu visste man inte vad man skulle tro och samtalet gick i vågor.
Plötsligt fick man sällskap på vägen av en man man inte kände igen och som frågade vad de pratade om. De tyckte att han måste vara den enda som inte visste vad som hänt i stan under påsken – men så började han berätta. Berätta om allt vad skrifterna hade sagt om Messias. Det som var hoppets gnistor i deras tankar började tändas ordentligt och bli lågor av liv. Så kom man fram till deras mål och främlingen tänkte gå vidare. Men man inbjöd honom att stanna och dela bröd och vila och så står det i skriften: När han sedan låg till bords med dem, tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.
och de sa till varandra: Brann inte våra hjärtan i oss när han talade till oss på vägen……
Visst känner du igen det ? Det finns vägsträckor på din livsvandring där du varit osäker eller tvekande om vägval. Där erfarenheter du haft inte riktigt burit dig fram. Där framtiden verkat väldigt oviss och du har grubblat och grubblat och tvekat och velat…. samtidigt har du känt något eller någon som tagit tag i din osäkerhet och pekat på möjligheter som du inte ens anat. Någon vandrade osedd vid din sida !!! Så helt plötsligt. som när han bröt brödet i Emmaus, känner du igen honom och du vet att det är Han.
Det finns människor som i förtvivlan öppnat fönstret rakt ut mot himlen och ropat ut sin ångest: FINNS DET NÅGON DÄR UTE SOM KAN HJÄLPA MIG ? och de har fått svar från honom som fanns där hela tiden.
Det finns människor som under lång tid knäppt sina händer i bön och väntat och väntat och så är Han helt plötsligt där med tecken man känner igen och det bär.
Det finns människor som gått sin dagliga vandring utan en tanke på de eviga frågorna och så sluter Han upp vid deras sida. Kanske i naturens skönhet, musiken eller konsten. I en kyrka med stillhet och andakt eller i bröd och vin. Han vandrade där och så visade Han sig plötsligt och tände en brand i tankar och sinne. Livet fick mening och mål..
Du kanske hör till vandrarna just nu och vet inte vart vägen bär. Han finns där vid din sida. Har funnits där länge om än osedd. Bjud in Honom och Han kommer att visa dig Livets bröd – Guds ord. Du får det och får näring och närhet. Evighetsperspektiv över de stigar du går fram genom livet.
Sen visade Han sig för dem alla.( Du kan läsa om det 1 Korintierbrevets 15 kapitel) Men Hans hälsning just då var. Frid ger jag er alla, min frid ger jag er ! Han blev sedd och igenkänd. Han går vid din sida här och nu !
Hasses Blogg 