DET DÄR MED ALLA MÅSTEN !

Läste häromdan en artikel i en av dom många reklamtidningar som ramlar in i postlådan, om hur man lyckas med orkidéer. 8 smarta knep mer eller mindre  nödvändiga. Typ  – vattna inte för mycket, vattna genom att doppa  ner krukan och låt den rinna  av, se på rötterna  vilken färg de har., placera  så ljust  som möjligt och så lite till. Vi har nog missat  det mesta av dom absolut nödvändiga  tipsen utom att inte  vattna  för mycket. Vår  orkidé  blommar nu för  tredje  gången alldeles av sig själv. Vi bara njuter.

Det tyder på att ibland  är  det nyttigt att  göra absolut ingenting. Skippa alla experttips  och alla absoluta  måsten. Men visst är det svårt ibland.

Men se på allt som vaknar  och växer till liv  i vår natur just nu. Markens  grönska  och blommor. Träd  och buskar  med  blommor  och blad. Insekter som börjar surra  och fåglar som återvänder och fyller  luften med kvitter  och sång.  Detta  helt utan vår  påverkan eller  våra  stressande  försök att få logistiken att fungera. Det bara händer  omkring oss och får hela  vår  omgivning att  bli ny. Skapelsens Herre  och Mästare  målar  och skulpterar.

Den förnyelsen och den våren behöver  vi nog allesammans också för  vår inre  människa. Det kan vara vinter  och fruset så vi går  omkring som vandrande  kylskåp, kalla och kantiga. Det kan kännas igenvuxet av mossa  som efter denna  snöfattiga  vinter som bara lämnat en massa mossa i gräsmattorna. Känner  du dig sån så skall du veta   att i änden på den orkidéstängel  som tappat  alla   blommor finns  det en platt knopp som är anlaget till en ny  blomning. Den sträcker sig mot ljuset och så börjar  det omigen med blomstring  och skönhet.

Sträck på dig  mot himlen. Lyft ditt ansikte  och dina händer  mot  ett högre perspektiv. Där  möter  du en kärlekens Herre. Han gick på våra  vägar  och stigar en gång. Han finns  och  går  här  fortfarande  och säger:SE JAG GÖR ALLTING  NYTT !

 

 

Annons

TUM – EKG – ny upplevelse !

Fantastisk apparat ser du här i bild. Vanligt EKG hos doktorn har jag varit med om ett antal gånger. Man ligger där  kopplad med ett antal  sladdar  till en dataskärm och en skrivare  och så ser man kurvorna  efter ett tag. Mitt hjärta  har rusat iväg  ett antal gånger på senare tid. men det  gör  det ju aldrig när man är  på vårdcentralen – där är  det lugnt. ( vi har den bästa  tänkbara i vår  Viktoria-central) Jag fick en remiss  till  Klinisk fysiologi och fick där  den lilla  apparaten för två veckors EKG registrering. Hur då ? Jo jag  sätter igång den  och håller tummarna på de två yttre knapparna i 30 sekunder. När det är  gjort så trycker jag sänd och mitt EKG flyger iväg till  läkaren på  rätt avdelning. Det  finns en mobil sändare  i den lilla apparaten  och min info går  som ett SMS genom rymden. Visst är det skönt att man kan få en sån omsorg flera  gånger per dag och känna sig lugn med att någon har koll.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på den omsorg från himlen  som man är  omsluten av.  Någon – ja inte bara någon – utan  den Gud jag tror på har också  daglig och nattlig  omsorg  om mig. Känner mig  och vet hur jag  har det med både kropp och själ. Det behövs  inte  nån speciell apparat designad av  en eller annan kyrka eller samfund. Det behövs bara en relation och att jag  öppnar för den. Jag behöver inte  trycka  tummarna mot en bestämd punkt, lämna namn och telefon eller visa leg och betala ”patientavgift” enligt gängse norm. Det räcker med  en suck av bön, mina  knäppta händer eller ett rop på hjälp om det är riktigt nödläge – SOS heter det visst. Cyberrymdens räckvidd blir så liten om man jämför den med den rymd som universums Herre har. Ljusår  och tidsramar blir sekunder  och millisekunder i Hans värld.

Det tutar aldrig upptaget där. Det finns ingen telesvarare som säger: Mottagningen är  stängd för dagen,återkom söndag kl.11.00. Det kommer ingen röst som säger om du vill det eller det så tryck femma, om du vill nå kundtjänst så dröj kvar och du hamnar som nummer 424 i en telefonkö som aldrig tar slut.

Han har tid – alltid ! Lyssnar alltid !  Ger svar alltid –  kanske inte  som jag begär men med det jag bäst behöver. Det som Han vet är  det bästa  för  mig !

Mycket märkligt apoteksbesök !

Gjorde ett alldeles vanligt besök på Apoteket  för  nån dag sen. Vi skulle  ta ut medicin på ett recept och tog som vanligt en kölapp och skulle  gå och sätta oss på nån av de fyra stolarna eftersom det var  ett antal personer  före oss i kön. En stol var ledig  och där satte sig  min fru  och jag räknade med att stå  och vänta. Men  en av dom tjejer – invandrartjejer i sena tonåren som satt där  reser sig  upp och inbjuder mig – gamla  gubben att ta hennes plats. Synnerligen  ovanligt får man nog säga. Oftast blir man ju betraktad som nåt  överskottsobjekt som man kanske inte behöver bry sig om, Vi utväxlade tack  och goda leenden tillsammans.

Receptarien som tog hand om mig var  också  invandrare. Med en vänlighet  och  omtänksamhet om mig  och min medicin. Servicemedveten in i minsta detalj.Tyvärr betraktar vi ju ofta  just invandrare  med ”svenskhetens” glasögon på oss.

Tänk vad mycket  det betyder när  vi betraktar varandra  som  människor – personer – med  ett eget  människovärde . Kunde inte  låta bli att tänka ett slag på dem vi vanligtvis bara kallar ”tiggare”.

Tiggarna  som sitter  vid  ingångarna  verkar ju inte vara  människor utan bylten som bara klassas som just ”tiggarna”. Somliga  vill förbjuda dem och deras tiggande – andra  vill kasta ut dom ur landet – riva eller bränna upp deras ruckel  och papphus. Det är  bäst att lägga ansvaret på ”myndigheter” i deras hemland så är vi av med problemet Somliga  tar hand  om dem – fixar husvagnar  och härbärgen  och möjligheter att hitta enkla   arbetsmöjligheter i stället för  tiggeriet. En del säger  ge dem inga pengar – gör man det så kommer  det bara fler hit  och vi kan inte ta hand om alla som kommer hit. Man kan ju fundera ett tag. Vad var det Han sa en gång om dessa  mina minsta bröder. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, naken och ni klädde mig, sjuk eller  i fängelse  och ni brydde er om mig. Lägger du en slant eller en sedel i muggen som står framför  dem så har du visat att du bryr dig och kanske  gett ett litet hopp om en bättre dag för  en enskild människa i nöd. Huka  dig ner när  du gör  det och se ett ansikte minst lika värdefullt som ditt för någon långt borta eller nära !

Sen bör  ju myndigheter och EU göra sitt också !

 

Tovat lamm på den gode herdens söndag !

När  vi slutade vår  period i Karlstad så fick vi bland annat detta ulliga, gulliga  lamm i present. Ing-Marie Arkbro är  konstnärinnan bakom lammet.

Herdar  och lamm hör  inte till  vanligheterna  i vårt land. Det är  stora hagar med får som gäller. Det går  visst en herdedriven hjord med får genom Stockholms gator  när kungens djur skall ut till  Djurgården på sommarbete, men mer ser man knappast.

Jag predikar i Varberg på söndag med temat  Den gode herden. Herden som leder sina får  med hjälp av stav och röst. Fåren känner hans röst  och följer honom.  Har ett bra exempel på det. När  våra barn var små var vi på besök hos en god vän som hade får. Han var pensionerad pastor  och hade flyttat till Slöinge och hade får i en hage. Han föreslog att vi skulle  gå ut och  träffa  fåren  och gav oss nåra  äpplen att mata dom med. Sagt och gjort vi gick in i hagen med äpplena  och alla  får sprang sin väg så  fort dom kunde och där stod  vi. Men så kom vännen Martin ut till oss och började ropa på fåren – SARA! REBECCA ! RAKEL! och dom kom omedelbart och vi kunde  ge dem våra äpplen. De hörde  den välkända rösten och kom fram utan att vara rädda.

Han – den gode herden –  som söndagen talar om. vill vara den välkända rösten för dig och mig. Så att vi vågar komma  nära och få det vi behöver.

En annan bild  som jag hittade i min förberedelse för söndagen fanns hos  Philip Keller i hans bok om de 23 psalmen handlar om staven och herdens kontakt med fåren. Om något får var skadat  eller bara oroligt och hade svårt att hänga med de övriga på dagens vandring, så kunde herden  lägga sin långa stav så att den berörde  det fårets  rygg och gav en känsla av  närhet  och trygghet, kontakt  mellan herde och får på ett påtagligt sätt.

Ibland är  vi  i situationer när allting bara tröttar  och sliter på oss. Utsatta  för olika  saker i livet som vi inte hade räknat med  och inte  förstår.  Då heter det i  Psalm 23 – din käpp och stav de tröstar mig – en konkret närvaro av honom som är  trygghet och omsorg för den som behöver det.

Kanske  är  du den som behöver det just nu !  Stanna upp !  Var tyst  och vänta ! Rösten från himlen finns där  för din skull och stavens milda beröring ger dig livsmod igen.

Tovade  eller ”toviga får” som vi är  ibland kan vila och få ro ”på gröna ängar  och sköna  vattenspeglar” med stänk av himmel och nya perspektiv !

 

Lite ”allmoge” denna gång !

Det här  skåpet står hemma  hos oss. Min svärfar hittade  det på en veranda ute på landet  och då hade det stått i regn och rusk och var delvis  förstört. Svärfar kunde  det här med snickeri   och  måleri och gjorde ett stort renoveringsarbete. Vi fick överta det  eftersom han hade bestämt att när  han dog  så skulle  Hasse  ha  skåpet. Hur gammalt  det är  från början vet vi inte. Jag gissar att mönstret  kommer  från  Västerdalarna. Dörrluckornas kurbitsblommor  tyder på det.

Tänkte  ge dig  nåra allmogebilder denna  gång och jag börjar med  Winter Carl Hansson från slutet av 1700 talet och in på 1800 talets början.

 

Ålderstrappan är  ett klassiskt motiv Jag har skrivit om den i en tidigare blogg – Ålderstrappan och livet – du kan bläddra bakåt om du vill läsa den.

Arbetarna i vingården ser  du här. Dom som blev avlönade  med lika  lön antingen dom hade arbetat hela  långa dagen  eller bara den senaste timmen. Det fanns inga fackförbund som kunde protestera – man protesterade själva  och fick veta att  vingårdens herre hade rätt att vara god.Himmelsk lönepolitik.. Den överraskande nåden eller Nåd  över allt förnuft.

Bengt Engman  är en av dom sentida  målarna. Han målade så här-

 

Målningen finns hos  Frälsningsarmén i Vansbro. Den berättar om frälsningssoldaten vid himlens port  som skulle byta  till vita kläder vid  inträdet – men undrade om han inte  kunde få behålla sin röda  armétröja  i alla fall.

Själv målar jag så här  i den gamla  stilen

Den bilden kan du hitta  i en EFS lokal  i Siljansnäs.

Tycker att det är  en härlig konstform som blomstrade som mest från 1780 till  slutet av 1800-talet. Allmogebilder  med  budskap oftast med bibelord i botten. Bilder och ord  att titta på och fundera  över.

 

 

SOM EN BRO ÖVER………

Vår Danmarksresa med familjen finns kvar som ett fint minne  och en fin dag. För  vår del betydde det premiärtur genom tunneln  och över bron.. En upplevelse   i sig, dels  under vattnet  och dels  över. Fantastiskt ! I Danmark blev  det  besök på Lousiana med  all  konst och de upplevelser det gav.  Konstverk   som gick över hela väggar och miniatyrer i keramik. Bilder så att man nästan blev mätt bara av att titta.

Fika  och mat i  små mysiga hamnar. Skön gemenskap hela  vägen och så hem över bron  och avslutande  lasagne  och tårta hos äldsta  barnbarnet med fästman i Malmö.Underbar dag – helt enkelt och många bilder kvar i skallen.

En av bilderna  som ju egentligen bara var en bit av vägen fick lite extra tyngd. Att sitta  i bilen  som passagerare  och bara njuta av utsikten – den  begränsade  i tunneln  och den milsvida  över  bron – blev lite  extra tankar. Tankar om livet och livets tunnlar  och broar. Ibland går  ju dagar och perioder  som i en tunnel. Man ser inte ljuset  där framme, även om man vet att det finns. Men skulle  något  hända  så finns  det precis  som i tunneln – reservutgångar där  hjälpen kan komma fram.  Och så bron, då tonade sången, den välkända, SOM EN BRO ÖVER MÖRKA VATTEN SKALL JAG BÄRA  DIG …. Nu var det inte  mörka  vatten  den här dagen – solen lyste  och havet glittrade. Men det finns ju andra dagar  och  nätter.. då havet och himlen är svarta i mörkret och vågorna bryter i skum och stormen kastar saltvatten över hela  vägen. Sånt är  livet. Men då finns Han ju där  med sitt lugna  och starka ord – Var inte rädd – Han som är  bron över  mörka vatten och ger ljuset i tunneln. En  skön bild kan se ut så här. Ta  den till dig och  var trygg.

Halmstad på 70-talet !

Du vet att du är från Halmstad om… och så har man fått se en bild  från  gamla tider i stan eller en nytagen bild från  ett speciellt ställe. Jag är  ursprungligen inte  från  Halmstad men kunde inte låta  bli att titta tillbaka på en av våra  perioder i stan på 70-talet  och ett  antal bilder som togs  i ett reportage om en pastors arbete. Här  utanför  S:t Johannis kyrka  på Skolgatan, min arbetsplats då. Välkommen till några bilder från mitt jobb då:

 

  Här en liten  träff med Stig Riesbeck på Duni- Bilås lager. Lite planering för  verksamheten och försök att räta  ut lite  frågetecken.

Vi hade också ett ekumeniskt Café med inriktning på  ungdomar  i stan. En föregångare kanske till det som pingstkyrkan har  nu. Sorry att bilden  är felvänd men jag har inte lärt mig den nya teknik jag behöver för att få bilder  från telefonen rätt-

 

Kommunfullmäktige  var också  en plats  för pastorn  under  den här  perioden.Sammanträden  var ju  ett nödvändigt forum även om samman”trädet”  ibland  hörde till dom minst fruktbärande träden.

 

Och så här såg det ut inne  i kyrkan med Erik Olsons  triptyk. Tavlan finns  ju numera i Missionskyrkan.

Jobb  både   i  inre och yttre avseende var pastorns  uppgift. Stort  och mycket arbete sammantaget med skapande av relationer människor  emellan och Gudsmöten  för  människor med en längtan efter  något mer i sina liv. Pastorns  jobb – en kallelse där man inte ens går  i pension, utan fortsätter  i  uppgiften med  predikouppdrag , bibelstudier och samtal i alla  livets  skiften. Ibland kan man fundera på hur  många  människor man mött och hur  många av dem som fått någonting av evigheten med sig i sin tillvaro från mötet med  pastorn/mig !! Tror  och hoppas att ett uppdrag jag fått gett liv i någons tillvaro.

VANDRAR OSEDD VID VÅR SIDA …..

Dom var två stycken  på vandring – en vandring fylld  av funderingar  och osäkerhet. Dom visste  vägen – det vara bara den vanliga  milen mellan Jerusalem och Emmaus, dom hade gått den förr. Men tankarna just nu var  mer eller mindre förvirrade. Dom hade satsat allt på honom som nu var korsfäst  och död. Men så kom kvinnorna och berättade att graven där man lagt honom var  tom och att han uppstått.  Nu visste man inte vad man skulle tro och  samtalet gick i vågor.

Plötsligt fick man sällskap  på vägen av en man man inte kände igen och som frågade vad  de pratade om. De tyckte att han måste vara den enda som inte visste vad som hänt i stan under påsken – men så började han berätta. Berätta  om allt vad skrifterna hade sagt om Messias. Det som var hoppets  gnistor  i deras tankar  började  tändas ordentligt och bli lågor av liv. Så kom man fram till deras  mål och främlingen tänkte  gå vidare. Men man inbjöd  honom att stanna och dela  bröd  och vila och så står det i skriften:  När han sedan låg till bords med dem, tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt  dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

och de sa till varandra: Brann inte  våra  hjärtan i oss när han talade till oss på vägen……

Visst känner du igen det ? Det finns  vägsträckor  på din livsvandring där  du varit osäker eller tvekande om vägval. Där  erfarenheter du  haft inte riktigt burit dig fram. Där  framtiden verkat väldigt oviss och du har grubblat  och grubblat  och tvekat och velat…. samtidigt har du känt  något eller  någon som tagit tag i din osäkerhet och pekat på möjligheter som du inte ens anat. Någon vandrade osedd vid din sida !!! Så helt plötsligt. som när han bröt brödet  i Emmaus, känner du igen honom och du vet att det är  Han.

Det finns  människor som i förtvivlan öppnat  fönstret rakt ut mot himlen och ropat ut sin ångest: FINNS  DET NÅGON DÄR UTE  SOM KAN HJÄLPA MIG  ? och de har fått svar från honom som fanns  där hela  tiden.

Det finns  människor  som under lång tid  knäppt sina händer i bön och väntat  och väntat och så är Han helt plötsligt där med  tecken man känner igen och det bär.

Det finns  människor som gått sin dagliga vandring utan  en tanke på de  eviga  frågorna och så sluter  Han upp vid deras sida. Kanske i naturens  skönhet, musiken eller konsten. I en kyrka med stillhet  och andakt eller i bröd  och vin. Han vandrade där och så visade Han sig plötsligt och tände en brand  i tankar  och sinne.  Livet fick mening och mål..

Du kanske hör till vandrarna just nu och vet inte vart vägen bär. Han finns  där vid din sida. Har funnits  där  länge om än osedd.  Bjud in Honom  och Han kommer att visa dig Livets bröd – Guds ord. Du får  det och får näring och närhet. Evighetsperspektiv över  de stigar du går fram genom  livet.

Sen visade Han sig för  dem alla.( Du kan läsa om det 1 Korintierbrevets  15 kapitel) Men Hans hälsning just  då var. Frid ger jag er alla, min frid ger jag er ! Han blev sedd och igenkänd. Han går  vid din sida här  och nu !

Plötsligt tog fotspåren slut……………

Dom hade följt honom i  tre år. Gått i hans fotspår längs dammiga  vägar  och stigar. över bergssluttningar och  grässlätter – en av dem till och med på vattenytan, men nu tog spåren slut på ett kors  och i en grav. Vi som  har  ”facit”  i hand vet ju mer än vad dom visste  just då – det skulle  komma en tredje dag med nya spår vid Genesarets sjöstrand.

Hur ser fotspår  ut ?  Vi går barfota  på stranden  och lämnar fotavtryck i sanden. Vi pulsar genom snön  och lämnar spår efter oss där  vi gått. Våra  skosulor  har egna  signaturer beroende på vilket märke  det är  på skorna. ECCO skor  vet du ju säkert hur de ser ut med märket  Ecco inramat av ränder. Jag kan väl få fantisera  lite grann och tro att  avtrycken efter  Jesu sandaler  såg ut så här.

Vad hände   i dom fotspåren på den tid han gick i dom sandalerna ? Nåra  exempel bara. Han stannade upp ibland hos  nån som ville  ha hans hjälp. En blind, en spetälsk, en människa som var oviss om livsvägen. Eller  tänk på  grabben som lämnade sin matsäckskorg till honom ( fem bröd  och två fiskar) och fick se  den portionen  mätta tusentals. Eller  synagogföreståndarens  12- åriga dotter  som låg sjuk och till och med hann dö innan Jesus var framme på  den dammiga vägen, gick rakt in i huset bad de sörjande att gå därifrån och väckte upp flickan  till liv. I hans fotspår  skapades hela  tiden liv  och befrielse, upprättelse för  de föraktade  och nytt hopp för  de svagaste. Det var då det säger  du kanske – var går  spåren just nu  och här ?

Jag kan berätta  för dig att jag ser dem  och många med mig kan bekräfta  det. Berättelser från  människor  som upplevt hur  Mästarens  fotspår gått deras  vägar  förbi – stannat upp och helat  och befriat, älskat  och förlåtit, Människor  som upplevt gudomliga ingripanden  i deras  hälsa  när  allt hopp varit ute. Det står  en del övergivna  rullstolar och andra hjälpmedel  vid  den vägkant där han gått fram.   Det finns  dom som berättar om spruckna relationer. i äktenskap  och andra sammanhang där man kunnat börja  om igen.  Det ligger en hel del tomma  spritflaskor  och  injektionssprutor  vid  vägkanten där  missbrukare  levt och färdats  närmare och närmare döden  men vänt – blivit omvända eller med de gamla orden – blivit frälsta – till ett nytt liv.

Fotspåren syns i vår värld just nu. På din och min adress – i lägenhet  eller villa – Han går där alldeles i grannskapet. Du kan se fotspåren i sandalen med bilden av det tomma korset. Det som var död men blev liv i påskdagens verklighet.

 

Påskfunderingar !!

Mannen i bilden känner du säkert igen. Tomas Tranströmer – den livsnära poeten som nu har hittat  ”sin glänta ”  som han skrev om i sin dikt. Han hittade evigheten  i  orden  och musiken och beskrev den på ett  bra sätt  så att många  förstod vad han menade. Han beskrev sin syn inte bara i poesi utan också i klara  svar på en intervju. Den texten får  du här.

Påsken  ger  dig den upplevelsen  om du vill. Kyrkans  viktigaste högtid. Den bär genom lidande  och död till uppståndelse  och liv. Om uppståndelsen inte har skett på riktigt så har miljarder människor gått på en bluff. Trosbekännelsen  säger – PÅ TREDJE DAGEN UPPSTÅNDEN IGEN FRÅN DE DÖDA !

Nils  Bolander – biskop  i Lund  för  länge sen hade  en förmåga att  sätta ord  på tron, Jag har en liten bok från 1939 där han ger påskens  budskap så   här.

De lånade krubba åt armodets son och därtill halm och strå. De lånade åsna bortifrån för Herren att rida på.Men korset han bar och törnets krans var hans.

Han lånade bröd en hungerns dag på bergets grönklädda slänt, och tvenne fiskar av okänt slag hans  lärjungar hade  sänt. Men korset han bar  och törnets krans var hans.

Han lånade båt i ett fiskartjäll och talte  till folket  från den, och en vindblåst hydda till läger en kväll åt sig  och tolv hemlösa  män. Men korset han bar och törnets krans var hans.

Han lånade sal då hans dag var  förbi, för att duka sitt nattvardsbord, och den grav man lade hans kvarleva i var ett lån från en främlings jord. Men korset han bar  och  törnets krans var hans.

Dock – nu när jag skådar  hans stingande krans och ser hans kors  som det var, då känner jag djupt : det var inte hans, det var min börda han bar. Det kors min Frälsare kallade sitt – var mitt.

Så långt poeten.  Jag delar den tro  som stroferna ger.  Jag tror att det  är sant och att det gäller  dig och mig  här  och nu. Mitt i stormiga  tider och som världen ser ut just nu så behöver vi  Honom som orkade bära  allt vårt elände en  gång.

En gammal söndagsskolplansch  från 1954 –  du har kanske sett den visar  Honom som just  korsbäraren  mitt i striden.

Påskens  oerhörda dramatik i en bild – mitt i striden mellan  det onda  och  det goda. Men det är annorlunda nu  in i vår tid – kampen finns  där – men nu är  inte Jesus i underläge utan en stark segrare  för att ge  oss  och världen liv  och hopp. Mod att våga  stå för  den bekännelse  vi har. Berätta om vad  namnet Jesus betyder i vår  vardag. Han är uppstånden, ja sannerligen uppstånden.

Det är  inte  kycklingar och ägg och  kärringar och påskris  som är det viktiga till påsk. Det är  tron på  en historisk  Jesus  som gav allt  i sin kärlek  till oss.