Statligt skrivbord eller mitt eget köksbord ?

Tänkte  fortsätta  lite på  temat  från mitt förra  inlägg. Vad bestämmer staten  över mitt huvud och vad har jag själv för möjlighet att påverka  förutom i val vart fjärde år ? Dessutom finns  det  ett Stockholmsperspektiv och ett annat för  oss mindre  kloka lantisar. KD pratade  om verklighetens  folk,  men  det försvann ganska  snart trots att vi finns. Några  exempel  och tankar.

ROT  och RUT. Rot avdrag är  ju bra för  där  jobbar riktiga karlar  med verktyg och maskiner i en verklig bransch. Rut avdrag är  ju mindre bra och skall därför göras sämre. Det används ju ändå bara av dom som  har råd till – bartendrar och lyxläxhjälp med mera. Jag har inte  sett några extra bartendrar här  i Eldsberga. Knappast finns  dom heller i Mellerud eller Jokkmokk. Kanske  i Stockholm. Almegas redovisning talar om ett ganska stort antal nya  företag och tusentals  anställda (hälften invandrare) men  det behöver man väl inte bry sig om – bara kör  in i gråzonen igen. Vi som använt Rut  som vanliga pensionärer får  väl leva  med dammet. Pigavdrag är ju inte  mansjobb. Avhåller  folk från att söka  riktiga jobb sägs det – vilka  jobb då ?

Föräldraförsäkringen då  och en mer rättvis  fördelning av den. I min enfald  så har jag  en känsla av att  det här faktiskt är  en fråga man inte kan  lägga schabloner och  regler på. Familjer är olika  och borde kanske ges rätten att bestämma  själva  hur man vill ha  det. Det trots allt resonemang om kvinnofällor och att kvinnor  borde komma  ut i arbetslivet och få riktiga  jobb. Vilka  jobb då annat än  deltider  i olika  sammanhang med den  stress och osäkerhet  det innebär.

Vårdnadsbidraget då ?  Samma  visa  här – det hindrar kvinnor  att komma  i jobb och bara hamna i kvinnofällan. Retorisk fråga  enligt ovan – var finns  jobben ?

Försämringen för en vettig verksamhet med momsplikt  enligt EU.  En verksamhet  som inte  gör  nåra inköp  och som sysselsätter  en massa  människor   som inte har en chans i det ordinarie  arbetslivet. Dessutom där  inkomsten går till  humanitär  verksamhet  både hemma  och utomlands borde kunna  få ett undantag  med  regeringens  medverkan.

Läser  samtidigt om  SCA direktörer  och andra  som lever i den s.k. Gräddfilen med löner och pensionsförmåner  och extra  bonusar  som är  så långt  från  oss ”vanliga lantisar” som det bara går att komma. Politiker inte undantagna från detta tema. Borde man kanske  ändra  på filmarkeringarna  i  samhällstrafiken?

Storbankernas  miljoner skall vi inte tala om. Vilka  får  del av dem ? Var inte  vi skattebetalare med  och räddade bankerna  för  inte  så länge  sen ? Göran Perssons lån ur  AP fonderna – har ju för  länge  sen slutat att vara ett lån och blivit ett bidrag i stället.

Uj-uj nu har jag gnällt eller morrat – vilket du vill , men vi som varit  med länge har svårt att göra  vår röst hörd och tas inte  på alltför  stort  allvar. Det finns inget parti att rösta  på som bryr sig om oss utanför  Stockholm. Fler borde  nog sätta sig vid våra köksbord och skippa  en del ”skrivbordsprodukter”. Solidaritet – humanitet – gemenskap och ansvar har inte så stor plats i  ”ekonomisk verklighet”. Politik blir bara ekonomi och partiets  framgång  i senaste  Sifot.

Annonser

Jag kan inte hålla tyst – lessen, förtvivlad och arg !!

Ibland   går  det inte bara att  acceptera och vara tyst  och stilla  i båten. Man måste bara reagera och det gör jag nu. Jag har varit inne  på temat  förut men det verkar bara bli värre  och värre. Undrar om vi har  åsiktsdiktatur i Sverige. Får man tycka  och tänka bara enligt senaste trenden ?  Vem bestämmer den ? Media  och tyckare av alla slag. politiker eller vem ?

Det som nu senast blev droppen  är  historien med  Marcus  Birros  lunch  med SD!  Åter fördömd och sparkad från ytterligare  ett uppdrag. Det  börjar likna  personförföljelse. Tänk att man inte  får  äta lunch med vem man vill utan att bli förklarad  som ”paria”.

Trenden just  nu fungerar enligt  följande  mönster.

Om jag kritiserar islam så är jag islamofob  och måste bli undervisad  om hur  denna fredens  och fridens religion  ser ut  i verkligheten. Se  nyheter  och löpsedlar om död  och urskillningslöst  hat mot allt  och alla. Fob  och så är samtalet avslutat. Främlingsfientlig eller rasist  kan man ju få som ytterligare tillägg-

Om jag försvarar judars  rätt att leva  ett värdigt liv  var  de än är – så är jag ju emot palestinierna och förstår  inte situationen  för  dem och deras  stat och liv.  Diskussionen avslutad.

Pratar jag om abort och de oerhörda siffror  vi har på denna verklighet så förstår jag ju inte att kvinnan har rätt till sin egen kropp och att det som kommer till inte  är  människa  förrän ett antal veckor efter  att det bildats  som en cellklump i livmodern. Om jag tror på att det är ett liv  när  cellerna  möts så är jag ju fruktansvärt efterbliven och stockkonservativ fundamentalist. Om jag andas om att kvinnans rätt till sin egen kropp borde gälla  också före samlaget så är jag ju hopplös.

HBTQ frågorna  ger samma resultat. Om jag inte tycker  som trenden säger så är jag  omöjlig att prata med  och klassad som  homofob – punkt  slut. Om jag inte tycker att en samkönad relation  är  det samma  som ett äktenskap  så har jag inte  förstått vad  kärlek är. Jag får ingen förståelse  för att jag tycker att det är  ett partnerskap eftersom äktenskap  för mig är relation mellan  kvinna  och man.

Eutanasi – rätten till att bestämma  själv när jag vill dö och få medicinsk hjälp med det ger samma utanförskap om jag tycker att det är  tvärtemot all läkar- och vårdetik som är till för  livets  skull.

Får man tycka  som man vill  och ha respekt för  det ? Måste man anpassa  sitt tänkande. sina ord. sina handlingar och sitt umgänge  enligt gängse  trend  och norm. Var finns toleransen  för  dem som tycker annorlunda  än gängse trend och  mode?  Kan man vara kristen i Sverige i dag  och basera sina åsikter på den tro man har ? Den  mest förföljda religionen i världen  är inte  Islam  utan kristen tro. Är  Sverige på väg in ett förtryckande av den kristna tron ?

Än en gång – vem bestämmer trenden? Var finns toleransen och respekten för  en enskild människas uppfattning  och därmed  också den människans rätt att leva  sitt liv här  och nu ?  Demokrati  är  det vackra  ordet – åsiktsdiktaturen tränger sig  tyvärr på!