LITE OM DETTA MED ATT PREDIKA !!!

DSCN1586Predikoskrinet  skriver  Nils  Bolander om, det skrin  där man hämtar sitt material  eller  den verktygslåda man har  som predikant. Så här  skrev han: Teologiska  spetsfundigheters  kufiska  mynt, dogmatiska  ädelstenar av säregen skapnad  plockade han fram ur  predikoskrinet till åtta  gudstjänstbesökares beskådande,  den gode pastorn. teol och fil kand med tre betyg i Novum. Besynnerliga facktermers främmande tungomål utan ordlista  och översättning. Det dödaste av alla  döda  språk.  —- och så säger man att Luther avskaffade latinet.   Så långt  Bolander.

Jag har predikat  sedan jag var  16  år gammal – så det lär  ha blivit ett antal timmar av det. Jag känner både en bävan  och ett ansvar inför  varje  gång jag  står  framför en skara  människor  som kommit  för att få nånting med sig hem. Nervös  är jag inför varje  gång så  det darra lite  i knävecken innan jag kommer  igång.  Lite ”allergisk”  för  predikstolar  kanske. Står helst utan predikstol – nära  de människor  som finns  i kyrkan. Har så mycket  det är  möjligt – memorerat  det jag skall säga och gärna  med en handfast bild  eller  synlig  pryl med mig.  Den dag jag inte  är  nervös inför  uppdraget jag har skall jag sluta  predika  för  då har jag hamnat  i den där hemska  rutinen.

Enkelt språk  och en närvaro  där  jag vet att jag har lyssnare med mig. Det blir inga spetsfundigheter av teologiskt slag men jag hoppas att  det  blir  ord  som är  välkända   och som berört  människors vardag.

Egentligen är  det ju så enkelt – allt  detta med tro  och liv. Det fanns  en poet  på Gotland –  Daniel  Kviberg  hette han. Han skrev om humlornas  surr…. han skrev om dagen som skulle komma .. då alla fakturor var betalda,    och så skrev han om Jim, såhär:

Varenda  morron berättas det- gick Jim in i kyrkan på väg till jobbet.Han tog av sig mössan  och gick längst fram i den tomma  kyrkan och sa ”Jesus, det är  Jim.”

Det var hela hans morronbön, hela hans gudstjänst, men den bar honom hela  dan.

När olyckan hade  hänt  och Jim låg på sjukhuset förundrade Jims  glädje  och tålamod alla som arbetade där, han var ju så hemskt  sönderslagen och ensam.

Men en dag förklarade  Jim hela  hemligheten:” Han kommer  varenda morron”, sa Jim (och  personalen tittade  menande på varann) Han kommer varenda morron hit  till sängen och säger: Jim det  är  Jesus, varenda  morron…”

Och plötsligt förstod man – och bland dem fanns några  som trodde.

Så långt  Kvibergs dikt som heter  berättelse. Berättelsen – den personliga – går alltid fram om den så kommer  från predikstol  eller  vid  köksbordet. Våga  vara  nära – lyft fram din berättelse om tro – enkel  och vardagsnära. Lyssnaren finns kanske  närmare än vad du tror.

 

 

 

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s