NYÅRSKLOCKOR – INTE BARA PÅ SKANSEN !

DSCN1660Den här  lilla  klockan har  följt oss i familjen  i många  år. Nu hänger  den i valvet  mellan hallen  och köket och påminner oss om ännu ett årsskifte. 2014  har nu bara  nåra  timmar kvar  innan 2015  bryter in. Det  är  som om åren bara  blir  kortare  och kortare ju äldre  man blir. En  känsla man säkert  delar  med  många av er  som läser dom här raderna just nu. Årsskiftet  blir en stund av eftertanke – tillbakablick på det gamla  och funderingar på vad det skall bli av det nya.

I väntan på  det nya  året så såg jag framför  mig den här bilden.

DSCN1668Där ligger ju det nya året. Almanackan för 2015 med massor  med oskrivna  blad. Ja  en del är  det ju redan anteckningar på. Bokningar  för  predikan i gudstjänster  ett antal gånger – ända fram till juni  månad.  Målardagar på Gullbrannagården i slutet av juli. Resa  till vår  dotter i Karlstad i mars.  Vigsel att se fram emot  i maj. En hemlig utflykt  med barn  och barnbarn i april. Så blir  det ju en del av det vanliga som man måste ha, tandläkare  och läkare och bilprovning med  mera. Rätt vad  det är  så är det  nånting på varje  veckouppslag.  Men  det känns inte stressigt – eftersom man som pensionär ju kan bestämma  hur  mycket man orkar  med att skriva  in i planeringen. Det vardagliga gör  vi tillsammans min älskade  Ingrid  och jag. Det känns  otroligt skönt att få ha varandra och den närhet  det innebär. Så har  vi kanske  lärt oss en del av livet  och  rytmen man klarar. Läst oss till en del  och  tagit konsekvenserna  av  tidigare livsprogram som varit alltför  pressade.

Ett par  tips kanske för  dig  som känner att du måste varva ner.

DSCN1667‘Tomas Sjödins  bok om vilans betydelse. Rytmen mellan arbete  och vila. Sofflockets lite hårda  men ändå avslappnande verkan på  nerver  och muskler när man sträcker ut sig en stund. Kanske  med en nyckelknippa  i handen. När den avslappnade handen släpper taget och knippan skramlar  i golvet då har man fått en nyttig stund. Owe  Wikströms  bok om  långsamhetens  lov är som en vågbrytare  i storm – den knäcker  också de stressigaste  mönster.

Jag vill önska  dig  ett rikt  välsignat  Nytt år  2015. Ber  dig tänka  efter  före.  Våga  säga  nej ibland  när  livet pressar på. Det går att hitta en plats  för vila  och frid. Kanske  en vrå  i hemmet – en skogsglänta eller en havsutsikt – en öppen kyrkdörr med en inbjudan till att bara vila och ta emot av den stillhet  och helighet  som finns bara i själva kyrkorummet. Ännu mer hos  Honom som säger: Min frid ger jag er – och den friden övergår allt  förstånd när  du ger den plats i ditt inre.

Så  Nyårsklocka  ring – ring friden in !!

 

 

Annonser

FÅR DU LIVSPUSSLET ATT BLI EN BILD – ELLER ????

DSCN1654Om det här pusslet var  på  riktigt så skulle  det bli en bild på cirka  fyra  kvadratmeter- så stora  är  bitarna. Några  sitter på plats   och några ligger bara lite  löst slängda  ovanpå. Alla bitar tillsammans  skulle  bilda en rejäl hög  med pusselbitar. Men jag har inte  dem alla. En god  vän gjorde  dom här  som en förstoring  från ett litet pussel .Jag behövde  bilden  som en illustration för  en skolavslutning  i kyrkan.

Fyra  kvadrat  är  ändå  en liten  storlek  om vi börjar prata om livets  pussel. I  det pusslet  får  vi inte heller alla bitarna  på en gång  och inte ens en bild  som förlaga att titta  på  och rätta oss efter. Vi får  en eller  nåra  bitar  i taget och får placera  ut dem efter  bästa  förmåga.  Vi  vet inte  hur  den slutliga  bilden kommer att  se ut – eller ens vad  det blir  för motiv. Mörka  bilder  med  moln  och oväder eller  ljusa  och  klara sommardagar när allt  verkar  skönt  och varmt. Vi har  ju ingen slutlig  bild på hur  det skall bli men vi kanske anar  ibland  vad  bilden kommer att  innehålla. Ibland  får  vi tydliga  och klara  pusselbitar  som bara är  att sätta  på sin plats- De  passar perfekt  och livets dagar  och  olika faser  flyter fram som vi hade hoppats.  Så händer  det helt  plötsligt alldeles obegripliga  saker – sånt  som vi inte alls  var beredda  på  och inte  förstår.  Då sitter  vi där  med ett tomt  utrymme  i pusselbilden med alla  frågor –  varför  detta  och varför just jag eller  vi ? Det  blir  som bilden här nedanför. Tomrummet bara finns  där.

DSCN1656Pusselbiten  är kanske  långt  borta och kommer  först  längre fram i livet. Kanske  har vi byggt på ganska  mycket  i vårt liv innan  just  det tomrummet  får en  förklaring. När  förklaringen kommer  så  förstår  vi precis vad  det handlar  om  och varför  vi inte hade  den pusselbiten tillgänglig  just  då. Men  det kan vara tungt  och jobbigt att leta efter  och att vänta på  den saknade biten.

Hur gör man för  att klara detta – det känns  ju ibland  som man hade löst  en kölapp utan att ha en aning  om hur lång  kön är  eller  vilken tid  det kommer  att ta.

Min kristna  tro  säger att  det finns  en  omsorgsfull  och kärleksfull Gud. Som bryr sig om  den som väntar  på svar  i livets  olika  frågor. Älskar  den som vill se livsbilden klarna. Själv är  beredd att gripa  in när kön  känns  lång,

Gör er inte  bekymmer…………… Var inte  oroliga – jag finns  där………….  Jag vet vad  ni går igenom för jag har prövat  det  mänskliga  och jordiska livet…………….Jag har gått igenom  lidande  och död för  er skull………………MEN SE JAG LEVER OCH JAG HÅLLER I  ALLA  LIVETS  TRÅDAR….. JAG HAR EN PLAN  FÖR  DITT LIV – JAG HAR BILDEN SOM  LIVSPUSSLET  KOMMER ATT GE……

Jag är med  er alla dagar – hela  livet och en dag skall du se den bild jag skapat  med  ditt livspussel – alla bitar !

 

 

NATTEN SOM GAV NYTT HOPP TILL VÄRLDEN !!!

DSCN1643Undrar hur  kvällstidningarnas  löpsedlar  hade sett ut om de hade  haft korrespondenter som bevakat Betlehemsområdet  den natten ?  Stora  svarta  bokstäver  och  Extra.Extra  eller  hur?  Kanske uppföljare  dagen därpå  med  info  från en del grävande  journalister  med  sin vinkling på  det hela. Tål  att fundera  på.

Tidningen Dagens  julbilaga gjorde  ett  bra  försök i den riktningen – med  närvarande journalister. Jag saxar  nåra  rubriker.

BARNET  SOM  FÖRÄNDRADE  VÄRLDEN.    MARIA, 14, GRAVID  EFTER  MÖTE  MED  ÄNGEL.  TRETTON MIL  PÅ  ÅSNERYGG  FRÅN  NASARET TILL BETLEHEM. HERDAR UTANFÖR  BETLEHEM  VITTNAR  OM  ÄNGLABESÖK. VÄRDSHUSVÄRDEN BERÄTTAR: DÄRFÖR  FICK  JUNGFRUN  FÖDA  I STALLET.  OFFREN FÖR  HERODES  MÖRDARJAKT. STJÄRNTYDARE  BEKRÄFTAR: VI HAR HITTAT  KUNGEN.   JOSEF BERÄTTAR: VI  BEGAV OSS  HALS ÖVER HUVUD MOT EGYPTEN  MITT I  NATTEN.

Så  långt  rubrikerna –  som verkar vara en bra sammanfattning av  det som  hände  i Betlehem  –  den  heliga  natten.  Du kan läsa  originaltexten om detta  i  Lukas  evangeliums  andra  kapitel –  det  som kallas  julevangeliet. Lukas  skriver  detta   efter att  ha  gjort  noggrann forskning  och talat  med  vittnen om allt  detta. för att ge en så korrekt  beskrivning av detta  som  det bara var  möjligt. Det är  ju inte  nån romantisk  och gullig  julsaga utan en ganska  tuff  och bister verklighet som det berättas  om.

Julens  budskap  om  frid  och ett  nytt sätt  att leva  tillsammans – SHALOM –  som är  beskrivning  av  det mest harmoniska  och trygga  liv man kan tänka  sig. Korrespondenterna  från Mellan-Östern  ger oss  inte  den bilden  i år. Vår  värld  här  på hemmaplan gömmer  budskapet  i  tomterött, glitter och pappersprassel och  mängder  av mat  och dryck.  Är  det tillåtet att berätta  om Jesus  för  skolbarn  samlade i kyrkor inför  julen ? Och  så drunknar  julen  eller åtminstone  delar av den i det politiska käbblet  om nyval och maktpositioner.

Nog nu – Julen berättar om barnet  som förändrade världen. Han  sände  sin son  i världen inte  för  att döma  världen –   utan för  att ge liv  och hopp  och framtid – frälsning är  det gamla ordet.  Ordet  som ger  ljus  över  din och min dag – och  natt.

Välsignad julhelg  önskar  jag dig – välsignelsen kommer inte  i ett paket med lack  och snören – utan  som  den kraft som kan bära  dig varje  dag !! 

 

 

 

Juldekorationer i min hemstad – Jakobstad i Finland !

DSCN1622Längst nere  vid  kyrkan hänger  symbolen  för  tro – ett kors och sedan  kommer ankaret  för  hopp  och hjärtat  för  kärlek. Allt  detta  över Storgatan i  Jakobstad  varje  julhelg sedan  många  år  tillbaka.. Förebilden är  de lyktor  som sjömän  hängde upp  utanför  sina  hus i stadsdelen ”Skatan”  på 1850  talet. Då var  det bara kors  och ankare. Senare  hängde  bokhållare i stan lyktor  med  kejsarens initialer – t-ex KN för kejsar  Nicolai. Så tillkom lyktorna  i vaxat  papper – först med stearinljus som ofta  brände hela lyktan. Sedan 1903 har man haft  elektriska  lampor i lyktorna.  Nu finns  de där  varje  år. Inte bara där – de finns  i miniatyrformat i hundratals  hem. De har  följt med  ut ur landet  och finns  runt om i världen  där  Jakobstadsbor  har landat.  Givetvis  finns  de också  på muggar, dukar, och tavlor som den här som  min svägerska  har sytt.

DSCN1596Min lillasyster hade  lite  annan syn på symbolerna  när  hon var liten. Hon pratade inte  om Tro,  hopp  och kärlek  utan om  Tro, hopp och  ”peparkaku”. Visst var  det så -kära  syster ?

Symbolerna  kom att spridas mer i stan på olika områden. Jag minns att min mamma skrev  tidningsinsändare  mot att  de skulle användas  på  gatubrunnarnas  lock. Inte  skulle man väl  få gå  och trampa på de fina  symbolerna. Men hon fick inte tillräckligt  med gehör  för  sin åsikt den gången. Nu är dom ingjutna  också i brunnslock.

Hur  som helst  så  är  det en vacker  symbol  för  stan. Ord  som betyder  mycket. Du kan hitta  dem i 1 Korintierbrevets  trettonde kapitel som har rubriken KÄRLEKENS  LOV. De  sista orden i det kapitlet är  de här: Men nu består  Tro, hopp och kärlek, dessa  tre. och störst av dem är  kärleken.

Det är i sig ett fantastiskt julbudskap – inte bara med lyktor  av vaxat papper – utan  som julens  gåvor  till oss alla. Ta  emot  och dela  vidare och  få en innehållsrik helg.

Det är vad Jakobstadsnostalgi  kan ge just  nu !

DSCN1614

 

 

LUGNET FÖRE STORMEN – ELLER ?????

DSCN1587Lugnet  före stormen brukar  man ju prata om åtminstone  när  det gäller  väderleken. Dom olika myndigheterna  som berättar om väder  och vind  överfaller oss just nu med  väder utsikter  fram till julen och för själva  helgen. Grått  och trist  och eventuellt  blötsnö  och halka  och vindhastigheter av  växlande slag. Som vanligt  med andra  ord.

I dag  den 11 dec  vid pass kl 14.00  på  Eurostop såg  det  ut så här. Lugnet  före  stormen. Det blåser upp  ganska snart och då finns  det inte  nåra fria  ytor av det här  slaget. När  stormen väl kommer igång då blir  det trångt och köer  överallt – trängsel  vid hyllorna   och kanske  lite halvgriniga  köer i kassorna.

Vi var också till en annan affär  på  Stenalyckan. Utanför  den  stormarknaden  satt  det en  tiggande  människa på var sin sida  vid entrén. En kvinna  på  den ena  sidan  och en äldre man på den andra. Insvepta  i filtar  och täcken  med skyltar  på bröstet  och muggar  på marken. Det var  den äldre mannen som satt vid  vår  ingång. Plastmuggen  stod på marken framför  honom och den innehöll nåra snabbt räknade kronor – cirka  15 st. Jag hade  en sedel i handen  för att lägga  i hans mugg  – men  det fick jag inte.  Han tog min hand  och tog sedeln i sin andra hand  och kysste mig på handen. Vi växlade inte  så många  ord men det fanns  en mänsklig  och varm kontakt  mellan oss.

Detta  är  inte bra. Vi  shoppar  allt vad vi orkar  inför julen och framför oss när  vi går in för  detta  så sitter  det MÄNNISKOR  – EN GÅNG TILL  – MÄNNISKOR  insvepta  i täcken  och filtar som små obetydliga  bylten och kan väl knappast stava till ordet shopping- Visst kan vi väl förutom  det långsiktiga arbete som görs  av sociala myndigheter här och i dessa  människors  hemland – se  till att det prasslar  lite  i deras plastmuggar. Klirret  känns  så futtigt.

Julens  huvudperson  – Jesus – föddes i ett  stall och var vid  sin flykt  till Egypten  undan en retad  Herodes ,  helt beroende av de gåvor  de vise  männen hade  lämnat vid  sin uppvaktning.

Kanske kan  vi skapa lite  lugn  i stormen för  de  människor  som sitter  vid  vårt shoppingcenters dörr och fryser.

Välsignad  helg kan  du få – med  möjligheten att få dela med dig –  inte  för  ditt samvetes  skull – men för  dessa  våra  medmänniskors nöd.

 

LITE OM DETTA MED ATT PREDIKA !!!

DSCN1586Predikoskrinet  skriver  Nils  Bolander om, det skrin  där man hämtar sitt material  eller  den verktygslåda man har  som predikant. Så här  skrev han: Teologiska  spetsfundigheters  kufiska  mynt, dogmatiska  ädelstenar av säregen skapnad  plockade han fram ur  predikoskrinet till åtta  gudstjänstbesökares beskådande,  den gode pastorn. teol och fil kand med tre betyg i Novum. Besynnerliga facktermers främmande tungomål utan ordlista  och översättning. Det dödaste av alla  döda  språk.  —- och så säger man att Luther avskaffade latinet.   Så långt  Bolander.

Jag har predikat  sedan jag var  16  år gammal – så det lär  ha blivit ett antal timmar av det. Jag känner både en bävan  och ett ansvar inför  varje  gång jag  står  framför en skara  människor  som kommit  för att få nånting med sig hem. Nervös  är jag inför varje  gång så  det darra lite  i knävecken innan jag kommer  igång.  Lite ”allergisk”  för  predikstolar  kanske. Står helst utan predikstol – nära  de människor  som finns  i kyrkan. Har så mycket  det är  möjligt – memorerat  det jag skall säga och gärna  med en handfast bild  eller  synlig  pryl med mig.  Den dag jag inte  är  nervös inför  uppdraget jag har skall jag sluta  predika  för  då har jag hamnat  i den där hemska  rutinen.

Enkelt språk  och en närvaro  där  jag vet att jag har lyssnare med mig. Det blir inga spetsfundigheter av teologiskt slag men jag hoppas att  det  blir  ord  som är  välkända   och som berört  människors vardag.

Egentligen är  det ju så enkelt – allt  detta med tro  och liv. Det fanns  en poet  på Gotland –  Daniel  Kviberg  hette han. Han skrev om humlornas  surr…. han skrev om dagen som skulle komma .. då alla fakturor var betalda,    och så skrev han om Jim, såhär:

Varenda  morron berättas det- gick Jim in i kyrkan på väg till jobbet.Han tog av sig mössan  och gick längst fram i den tomma  kyrkan och sa ”Jesus, det är  Jim.”

Det var hela hans morronbön, hela hans gudstjänst, men den bar honom hela  dan.

När olyckan hade  hänt  och Jim låg på sjukhuset förundrade Jims  glädje  och tålamod alla som arbetade där, han var ju så hemskt  sönderslagen och ensam.

Men en dag förklarade  Jim hela  hemligheten:” Han kommer  varenda morron”, sa Jim (och  personalen tittade  menande på varann) Han kommer varenda morron hit  till sängen och säger: Jim det  är  Jesus, varenda  morron…”

Och plötsligt förstod man – och bland dem fanns några  som trodde.

Så långt  Kvibergs dikt som heter  berättelse. Berättelsen – den personliga – går alltid fram om den så kommer  från predikstol  eller  vid  köksbordet. Våga  vara  nära – lyft fram din berättelse om tro – enkel  och vardagsnära. Lyssnaren finns kanske  närmare än vad du tror.

 

 

 

MITT HEMLANDS NATIONALDAG – 6 DEC !!!!!

10845944_846450345376590_8818211469655512657_nNu är det Finlands  nationaldag.  Den 6 december 1917  förklarade  sig Finland helt självständigt  och fritt  från Ryssland. Först hette  det bara självständighetsdagen men blev  senare klassat  som Nationaldag, röd  dag  och allmän flaggdag. Gudstjänster, konserter, parader, fyrverkerier  och  middag hos  presidenten med utdelning av utmärkelser  av olika  slag präglade dagen.

För  min egen del innebar det under en följd av år diktläsning på  den stora festen  i festsalen  i Brandkårshuset . Fullsatt och pampigt  värre. Då var  det den här  boken  som gällde. Den utkom första  gången år  1848. Den lilla boken är  min mammas  exemplar.

DSCN1573Fänrik Ståls  sägner  av  Johan Ludvig  Runeberg  född i min hemstad den 5 februari 1804. En mycket idealiserande  skildring av kriget – med en del intryck  från  1808  och 1809 års krig. Kända  personer  i boken är  Döbeln vid  Jutas med sitt blodiga band  om pannan, Sven Duva  som stred  mot  övermakten  på  bron, Lotta Svärd, och ett antal officerare.

Till flydda  tider  återgår  min tanke  än så gärna …. inleder  Runebergs  beskrivning av det hela.  Det som för  mig  blev ett av huvudintrycken var  den dikt  jag fick läsa flera  gånger under  den tid  jag gick ”realskolan” var Landshövdingen. Ett dramatiskt  möte mellan en rysk officer och en lugn  och stillsam  landshövding. Officeren begärde en underskrift om överlåtelse  av  makt till Ryssland – men landshövdingen vägrade. Officeren såg hans  patos och bugade sig  och gick  utan  underskrift.

DSCN1575Så långt lite  bakgrund och historia. Men visst flaggar  jag  idag. Svensk medborgare  sedan många  år tillbaka. Otroligt tacksam över att få leva i ett land  med frihet för  både yttrande  och religion. Vårt politiska  käbbel  och sandlådekrig  blir  ju ganska  blygsamt  och ibland helt  oväsentligt om man tittar  bort  mot Syrien, Irak –  IS – Boko Haram – Al-Qaida  och andra grupper.

Kan bara be  om fortsatt fred  och  frihet under  Guds  välsignande  händer. Det är  stort att kunna sjunga ..  Du gamla du fria  eller  Vårt land  vårt land   tillsammans med  o. store Gud när jag den värld  beskådar……. Man kan inte  mäta  den storheten i M- X- XX- eller ens  XXL. Fore jag upp till himlen  så är  du där.. bäddade jag åt mig i dödsriket så är  du där…  toge jag morgonrodnadens  vingar  och gjorde mig en boning  ytterst i havet så skulle  också  där  din hand fatta mig …….. Det är  storhet av  annorlunda slag.

DSCN1577