När man var ung i slutet av 60-talet,,,?? Ja då såg jag ut så här. Jobbade som församlingsassistent i Sollefteå. Hade den lilla men lite utmanande texten på dörren till min expedition. Tanken var ju givetvis den motsatta – att kyrkan skulle få vakna ordentligt och bli riktigt levande. När vi kom till Sollefteå fanns det ett mycket litet arbete bland barn och unga. Men man byggde en ny församlingsgård och räknade med en stor verksamhet i den. Det blev det också – så när vi lämnade Sollefteå så var det ett arbete bland barn och unga på cirka 600 deltagare och så här skrev tidningen om det:
Barntimmar – scouter – Ansgarsjuniorer – tonår – konfirmander – fritidsgård m.m med barn och ungdom från hela stan med omnejd. Men då fanns det inte nåt internet, inga surfplattor- I-phones eller smartphones. SMS tummar och nackskador på grund av skärmtittande var inte ens påtänkta. Inga TV såpor att tala om. Inte nåra Paradise hotel eller Big Brother, förnedringsprogram var okända, inte ens Ullared var välbekant då.
Min fru Ingrid byggde upp barntimmarna och reste ut i stiftet och berättade om detta- och verksamheten växte. Tonår med allt från konfirmander till raggare hittade vägen till församlingsgården. Fantastiskt att få vara med och bygga upp detta. Det är nog ganska sällsynt nu att kyrkor blir tvungna att sätta upp skylten fullsatt.
Nu är läget annorlunda. Jag drömmer inte alls om verksamheter med deltagare i hundratal. MEN JAG DRÖMMER OM ATT KUNNA BRYTA IGENOM BRUSET FRÅN CYBER-RYMDEN. Drömmar om att finnas till IRL i verkligheten. I gemenskapen där vi har tid med varandra och vågar visa våra ansikten på riktigt och inte bara via Selfies. Drömmer om en kyrka SOM INTE ÄR TYST men som vågar lyssna och sedan tala om vikten av relationer både med himmel och jord. En kyrka som inte förlorar sig i teologiska underfundiga vinklar och diskussioner om vad som är trendigt just nu. Berättelser ur vår vardag som talar om vad Gud faktiskt gör – inte för hundra år sen utan i morse eller på jobbet idag. Tänk om vi kunde bestämma oss för att berätta att vi mitt i allt vårt sökande också har hittat sånt som är värt att leva för och av.
Det här med kristen tro är ju så enkelt och så stort. Ett sätt att leva med perspektiv som sträcker sig långt fram – hittar vägen när vi tvekar. Tar oss vid handen när vi snubblar och snavar. Bara därför att Han – Jesus – älskar oss och vill vara vår lots genom livet. RELATION är det stora ordet mellan himmel och jord – mellan dig och mig för ett meningsfyllt liv.
Har du frågor om detta – så är du välkommen – antingen via kommentarsfunktionen eller på min E-post som du hittar under Om mig – här på bloggen.
Hasses Blogg 