Dom flesta kyrkor ståtar med en orgel av något slag Pampiga orgelfasader med massor av pipor- glänsande och stora. Eller ibland bara en enkel tramporgel av det gamla slaget ofta från nån svensk orgelfabrik. Orgeln har en viktig roll i våra gudstjänster – kanske fortfarande det vanligaste sättet för kyrkomusik. Visst är det pampigt när den som spelar drar på i en Toccata och Fuga av den stora kompositören JS Bach.
Men det drar ju också in andra former av musik i kyrkorna nu. Trummor – elgitarrer och syntar är ju snart lika vanliga nu. Jag var med på 60-talet i Sollefteå kyrka när vi blev lite historiska med att släppa in ett ”rockband” The Vergers i kyrkan. Kyrkan fullsatt av ungdomar från stan med omnejd. En hel del från vår fritidsgård i församlingsgårdens välbesökta ungdomskvällar. Diskussionens vågor gick ganska höga då om vad man kunde spela i kyrkan. Nu är det inget märkligt med sån musik.
Vanligen kan det se ut så här också. Men psalmsång eller lovsång diskuteras. Båda bör ju få plats och finnas med i tjänst i kyrkans gudstjänst. Det fanns ju mycket annat förut – strängmusik till exempel – som knappast hörs eller syns nu mer. Men visst var det roligt att sjunga så också. Jag har suttit och spelat såg på en bra fogsvans i juniorsträngmusiken i Tabors metodistförsamling i Göteborg och det var festligt. Nu blir det mest att lyssna till barn och barnbarn i konserter av olika slag och det gör vi med stor glädje. Bredden blir stor i musik och sång.
Men det finns ju en del saker som skall fungera för att det skall bli ljuv musik. Stämda instrument – uppsjungna röster – samklang i stämmor – ordning och reda i all elektronik så ljudet blir rätt och mer ändå….
Det här med samklang och stämda instrument handlar ju faktiskt också om våra liv till vardags. För visst skorrar det ibland och skär sig i tonlägena oss emellan. Man bara vräker ur sig – måste få det sagt helt enkelt………….men kanske är det just då läge att stanna upp och stämma om det inre instrumentet. En stämgaffel med ett normal-a som kan göra tonen ren och klar igen. En ton från himlen som kan få beröra oss-
Eller kanske vi behöver hitta en ny tonart. Det finns ”livstonarter” med förtecken av olika slag. Ett kors som kan ge förlåtelse och försoning. Ett b- som i bön som ger en ny melodi i det som var svårt.
Tillsammans kan vi bilda en kör och en orkester med sång och musik med en ton från himlen. En ny klang till en värld som behöver den mitt i alla bekymmer- ondska – strid och konflikter av alla slag. Våga oss på ett riktigt HALLELUJA !
PS. Min nästa Blogg dyker upp först i mitten av vecka 41. Har en del andra uppgifter som kräver min uppmärksamhet nåra dar,
Hasses Blogg 