En varm och skön låga eller en utskuren pumpa ?

En varm  och levande låga  på trappan eller  en utskuren  grinande pumpa  med ljus  inuti – vilket  väljer  du ? Det är  ju halloween just nu ett par dar. Dagar  med  ursprung i det keltiska  nyårsfirandet – men som hos  oss har blivit ett kommersiellt  jippo. Den som är  mest skräckinjagande  vinner. Detta  i anslutning  till Allhelgonahelgen som ju har en helt annan innebörd.

Kan inte  låta  bli att undra. Har vi inte tillräckligt med grymma  scener och rapporter  om skräck och lidande  hemma  i TV-soffan. Det är  ju faktiskt ganska  nära oss ja  till och med i famnen eller  i handen  där  vi har  fjärrkontrollen. Jag tänker på IS  och Boko-haram som är  dom verkliga  skräckspridarna  just nu.  Fullskaligt krig med  dödande, kidnappningar.  tortyr, våldtäkter, etnisk rensning. 1000-tals barn  som förlorar sina båda  föräldrar och får traumatiska  upplevelser som följer  dom resten av livet. Listan kunde göras  lång  på hemskheter  och kan toppas  med  videofilmade  halshuggningar på offer  utklädda  i  oranga  mantlar. En brist  på  människovärde som  närmast  måste  vara av  ondskans eget fabrikat. Medan  vi sitter hemma  i trygghet – zappar  bort  det grymma med  fjärren och går  ut till att leverera  och ”roa”  och ”glädja ” barnen  med likkistor – giljotiner  och låssas kyrkogårdar.

Någon har sagt: Förbanna  inte  mörkret  – tänd ett ljus  i stället. Jag tänder min ljusstake mitt i vardagslivet. Den får  lysa  och berätta om hopp  och framtidstro.

 

Ursäkta  röran – men jag vill  att lågorna  skall synas, lysa  och värma. Ge  den trygghet som man kan  få  mitt i vardagen. Har du tänkt  på  att när  nåt  jobbigt  händer. Det kan handla  om olyckor –  sorg  och död. Då samlas folk på platsen där  det skedde  med ljus  och blommor – gosedjur  om  det har med barn att göra.

Nu är  det Allhelgonatid. Jag kommer just  hem från en begravning  som var ganska ljus. Kanske för att den person som slutade  sitt liv just nu blev  95 år – Mätt på att leva  kan man vara då.

Vad  vill vi ge varandra i vår vardagsvärld ?  Sensationer  av skräck och skrämsel. Sensationer  av  våld  och död.

Man kan undra hur  barn som kommer  från områden  där de  lämnat sina  släktingar som lik på gatorna  reagerar  på det vi gör  på låssas. Vuxna  som lämnat allt  de ägde  och inte ens hade chans att begrava sina  döda – utan bara fick fly för  sina  liv.

Det måste  väl ändå vara vår  uppgift att ge  dem alla ljus,värme  och trygghet.. Kanske  skulle  vi skulptera  änglar  i stället  för  grymma  pumpor. Själva  axla lite  änglaroller med  kärlek, värme  och ljus. Inte  bygga på mardrömmar utan förmedla  visioner. Kanske  borde  vi slänga  en del ”leksaker”  och  ”spökroller”  för att  kunna  förmedla  en tryggare  vardag – var och en av oss  i vårt grannskap.

Annons

STOLT FARFAR OCH FARMOR !

Att vara  farföräldrar är  ett privilegium.. Att  få följa  sina barnbarn och deras liv är en glädje.Vi  har  förmånen att ha  fyra  barnbarn – alla  med sina  olika  talanger  och  intressen. Bilden ovan är ett porträtt på farfar som han såg ut den  26 okt 1992. Snyggt  må jag säga. Häromdan var  vi på stor konsert på  FN dagen  i Harplinge  kyrka  med  ett barnbarn sjungande  i kören  Cantabile  och ett barnbarn i  Nova Cantica  och dessutom  som solist. Där  sitter  vi i bänken  och njuter  av deras insats  och ser glädjen stråla  om  dem.  Man får  nästan lust att resa  sig i bänken  och säga: Dom där  två tjejerna är våra barnbarn och vi är  stolta farföräldrar. Sång och musik  är  de här två tjejernas liv.

Äldsta barnbarnet  jobbar i dataspelsvärlden och flyger  och far internationellt. Gaveln på min bokhylla  är  fylld  av vykortshälsningar från henne. Nästäldsta barnbarnet  är kunnig på det mesta – allt  från mat till datorer och då speciellt LAN.

Allesammans  ljuvligt sköna människor  som har tid  och  intresse också  för oss gamlingar. Skulle man känna  sig lite  trött nån gång  så kan man bläddra i t.ex. arkivet barnteckningar  och då blir man glad !  Kolla bara  bilderna nedan-

Den sista  bilden är ju visserligen 9 år gammal men kramarna  känns  än  och blir ju fler  och fler  varje  gång  vi möts. Glada att få bo  nära  er och  vara tillsammans med er och  glädjas  över allt  det ni är  och gör.

TILL DIG SOM HAR BARNBARN !! TA NOGA VARA  PÅ LIVETS  EFTERRÄTT!  LEV TILLSAMMANS OCH NJUT !

Hedersplacering för 37 år sedan !

 

Dom små tidningarna hade kanske  inte  så mycket att skriva om  i året 1977.Då kunde  ju ganska små saker  få plats  på första sidan. Jag hamnade alltså  där  eftersom jag  blivit inbjuden av föreläsningsföreningen i Knäred att berätta  om stugmötena  och deras återkomst. Kanske inte  så där  som I Katthult  hemma  hos  Emil med  den berömda  skohögen  i farstun, men  just som  de hette  stugmöten  där  den lilla gruppen kunde  samlas. Mötet  med föreläsningen var  mycket välbesökt och uppskattat – det finns en bild inne i tidningen på en fullsatt sal.

Stugmöten javisst – men inte  i den gamla formen med katekesförhör och  bedömning av kunskaper i kristen  tro. Det var ju nödvändigt  för  konfirmation. Konfirmation  för  att få gå till nattvarden och konfirmation  som villkor för att få gifta sig.Konventikelplakatet  från 1726 – till 1858 tillät ju inte  stugmöten  med undervisning och bibelläsning utan att en kyrkans präst  medverkade. Men när plakatet upplöstes blommade ju stugmötena  med  resande predikanter och kolportörer ”bokförsäljare ” upp.  Där startade ju också  mycket  av frikyrkligheten sin verksamhet.

En glimt  från  Värmland  berättar om en predikant  från Stockholm som kom till en av byarna och gick in en  stuga och frågade  om  det fanns några baptister här. Den fullständigt ovetande kvinnan  svarade, att hon inte visste. men om göbben hennes  hade sköti  nåra  så hängde  de nog  i veboa – med dom andra  jaktbytena.  Men stugmöten blev  det i alla fall.

Det är nog en bra verksamhet också  nu. Men nu pratar vi inte  om stugmöten utan vi  talar  om cellgrupper, hemgrupper eller  liknande. Grupper  där man träffas  under  otvungna  former. Börjar med en fika och lite  småprat. Har en andakt av något  slag  och  går sedan laget runt  och berättar hur man har  det i sin vardag. Vad man är tacksam för  och vad man behöver  hjälp med i bön   och förbön. Allt   i fullständigt förtroende för varandra  och med en överenskommelse om att det man tar upp i gruppen  ALLTID stannar inom gruppen.

Min fru och jag har  förmånen att få vara med i en sådan grupp. Den är  en livsnerv för  oss alla. Den är platsen  där man kan lasta av sig det som är  jobbigt  och få stöd  i kramar  och förbön. Det händer ganska ofta att man vid  nästa samling  i gruppen  får  vara med och tacka för  det som hänt under tvåveckorsperioden. Bönesvar kallar  vi det. Slumpen och tillfälligheter kanske  man skulle kalla  det utanför gruppen. Men för oss är  det svar från himlen  och direkta ingripanden i allas  vår vardag. Det känns ibland  som att änglar varit med och sorterat om papper  på för oss  omöjliga  skrivbord. Oro  och ångest har om inte  blåst bort, så lättat och gett andrum. Sjukdom har gett vika och förändrat  livet.  Vi har  förlitat oss  och litar alltfort på de löften som Bibeln ger om bönesvar med frid  och välsignelse.

UNDER i en vanlig kyrka – är det möjligt ?

Det finns ögonblick i livet  som man aldrig nånsin glömmer. Högtidliga  ögonblick som har med  liv och död att göra – barn  som föds – par som  vigs – begravning   och sorg. Massor  med ögonblick är  just bara  ögonblick och försvinner  vid  nästa  blinkning. Berättar idag om ett ögonblick – ett under  i kyrkan på  bild – som jag aldrig glömmer. Tidningarna  skrev om det i Dalabygden och  i mitt hemland Finland. Jag  saxar  ur  tidningen Vår  inre Mission – utgiven i Larsmo  i Österbotten.

 

De ögonblicken glömmer jag inte när jag fick gå  och dela  ut bröd  från ett tomt fat. Den gudomliga  närvaro  och omsorg  som fanns i  detta. Det var helighet  från allra högsta  nivå-

Under i en vanlig kyrka – med alldeles vanliga  människor och en mycket  bekymrad pastor. Alltsammans omslutet av en himmelsk omsorg som  det inte  finns  ord  för. Jag lägger ut mittuppslaget från tidningen  även om det kan vara svårt att läsa – där  kyrkoherden  hänvisar  till undret  som skedde i  hans  kyrka.

Ett stycke  evighet mitt i  det vanliga är  fullt  möjligt också nu. Små  ögonblick eller  större spelar  ingen roll. Att uppleva  närvaron av en levande  och verksam Gud  som bryr  sig om oss  i allt  det vi har omkring oss – det är  stort !

TYST – VÄCK INTE KYRKAN !!

När man var  ung i slutet av  60-talet,,,?? Ja  då såg jag ut så här. Jobbade  som församlingsassistent  i Sollefteå. Hade  den lilla  men lite utmanande  texten på dörren  till min expedition. Tanken var ju givetvis  den motsatta – att kyrkan skulle  få vakna  ordentligt och bli riktigt levande. När  vi kom till Sollefteå fanns det ett mycket litet arbete  bland  barn och unga. Men man byggde  en ny församlingsgård och räknade  med  en stor verksamhet  i den. Det blev det också – så när  vi lämnade Sollefteå så var  det ett arbete bland barn  och unga  på cirka 600 deltagare och så här  skrev tidningen om det:

Barntimmar – scouter – Ansgarsjuniorer – tonår – konfirmander – fritidsgård  m.m  med barn och ungdom  från hela  stan med omnejd. Men då fanns  det inte  nåt internet, inga surfplattor- I-phones eller smartphones. SMS  tummar  och nackskador på grund av  skärmtittande var inte ens  påtänkta. Inga  TV såpor att tala om. Inte nåra  Paradise hotel  eller  Big Brother, förnedringsprogram var  okända, inte  ens  Ullared  var välbekant  då.

Min fru Ingrid byggde upp barntimmarna  och reste ut i stiftet  och berättade om detta- och verksamheten  växte. Tonår  med allt från konfirmander till raggare  hittade vägen  till församlingsgården. Fantastiskt att få vara med och bygga  upp detta. Det är nog ganska  sällsynt  nu att  kyrkor  blir  tvungna att sätta  upp skylten fullsatt.

Nu är  läget annorlunda. Jag drömmer inte alls  om verksamheter  med deltagare  i hundratal. MEN JAG DRÖMMER OM ATT KUNNA BRYTA IGENOM BRUSET FRÅN CYBER-RYMDEN. Drömmar om att finnas till IRL  i verkligheten. I gemenskapen där  vi har tid med varandra och vågar  visa  våra ansikten på riktigt och inte bara via  Selfies. Drömmer om en kyrka SOM INTE  ÄR TYST men som vågar lyssna  och sedan tala om  vikten av relationer  både med himmel  och jord. En kyrka  som inte  förlorar sig  i  teologiska underfundiga vinklar och diskussioner om vad  som är  trendigt just nu. Berättelser ur  vår vardag som talar om vad Gud faktiskt  gör – inte  för hundra år  sen utan i morse eller på jobbet idag. Tänk om vi kunde bestämma oss  för att berätta  att vi mitt i allt  vårt sökande också har hittat sånt  som är  värt att leva  för  och av.

Det här med kristen tro är ju så enkelt och så stort. Ett sätt att leva med perspektiv som sträcker sig långt fram – hittar vägen  när  vi tvekar. Tar oss vid handen när  vi  snubblar  och snavar. Bara  därför att Han – Jesus – älskar oss  och vill  vara vår  lots genom livet. RELATION  är  det stora  ordet  mellan himmel och jord – mellan  dig och mig för  ett meningsfyllt  liv.

Har du frågor  om  detta – så är  du välkommen – antingen via kommentarsfunktionen eller på  min E-post  som du hittar under  Om mig – här  på bloggen.

 

 

 

DET ÄR FARLIGT ATT LÄSA BÖCKER !

Det är  farligt att läsa  böcker – har jag upptäckt vid  flera  tillfällen. Nu är  jag i ett sånt läge  igen. Min fru  gav mig  Christer  Svenssons bok ” Kyrkofäder, mystiker  och evangelium” i handen. De blev intensiv läsning som ledde  till Peter Halldorfs Jungfrumark och därifrån tillbaka  till  böckerna  i bild. Nu är  det full rulle  i tankeverksamheten på  det  ”andliga”  området.

Frank Mangs – från mitt hemland – Närpes närmare bestämt  inte  så långt från  Vasa. Mannen som blev evangelist  i unga  år  och sedan en av  de tongivande  förkunnarna .Han hälsade på hos min mormor när han var i Jakobstad.

Han var en märklig  predikant. Ofta  så  svag att han inte visste om han kunde  stå upp och predika men väl uppe   i predikstolen  med ett budskap  som grep tag i lyssnarna. Han talade  om gripenheten  och hänförelsen. Han hade  bilder  och budskap  som grep tag i lyssnarna. Han visade  vägen  till liv  och  livskvalitet genom att förklara  bibelordet och förmedla  dess kraft.

Joh  7:38  säger   om den som tror  på mig – ur hans innersta skall strömmar av levande vatten  flyta  fram – som skriften säger. Gör  det så hos  oss ?  Är  det nån skillnad på att gå till  en shoppingrunda i köpcentret  för att få tag i det trendiga – eller ta en sväng till kyrkan en söndag förmiddag för att ”eventuellt” hitta  nåt  nytt  och trendigt där ? Det borde vara skillnad. Men när  berättade  du senast på fikapausen om vad  du hittade i högmässan  eller  mötet i kyrkan ? Nåt du blev gripen  och tagen  av. Hur är  det med kranen som förmedlar strömmar av levande vatten?  Är  den stängd  eller  tillskruvad så att  det bara är  lite  dropp ibland?

Borde kanske  hänförelsen  och gripenheten  få chansen  igen. Tron på honom  som är  frälsningen själv. Han byggde  aldrig  några  dogmatiska  tempelvalv. Snickaryrket som han ju hade ett tag frestade inte honom till en massa teologisk  snickarglädje för  syns  skull. Han bara blev  vägen.sanningen  och livet.  Han blev relationen och han gav relationen. Relationen  till sig  och de ursprungliga  källorna  till liv.  Relationen  till de  människor vi möter i vår  närhet. Frälsningen som är  förlåtelse  och försoning  och kraft att leva  i den atmosfären.

Människa – se  till att öppna kranen och låt  livet flöda i gripenhet och rörelse. Han sa: Om  någon törstar så kom till mig  och drick.  Hur öppnar man kranen ?  Behövs  det en rörmokare  kanske  som med sina redskap lossar det som stockat  sig eller rostat ihop. Nej  det behövs bara en enkel  bön.  Jesus – jag vill ha ditt liv – öppna  källflödena  från dig  i mitt liv. Ge mig de friska strömmarna  som du har för ett liv med stort L. Ditt liv  i mig !

Det är inte konstigare  än så – det enkla  men fulltoniga  evangeliet. Vågar  du pröva ? Vill du  känna hänförelsen och gripenheten  mitt i din stund  på jorden ?  Be en enkel bön – tacka  och  ta  emot  och ingenting kommer mer att vara som vanligt igen !

 

EN LITEN UTMANING – ELLER SÅ !!!!

LIVET  ÄR  FULLT AV UTMANINGAR – ibland är  dom stora  ibland  är  dom små. Hittade den här  bron i Mariebergsskogen i Karlstad. Den utgår  från Naturum  i parken och går rakt  över  den lilla  viken  med det rika  fågellivet. Nu så mycket  sjögräs  av olika  slag så man inte  ser vattnet. Räckena  finns bara i början på bron  sen får man klara sig utan – om man går  eller cyklar spelar ingen roll. En liten utmaning   bara det. Ser man på vyn från andra  hållet  så känns  det mycket tryggare – eller  hur ?

 

Tryggt och lugnt  och sen kan man andas ut  inne  i skogen. Nåja  det finns betydligt våghalsigare  saker man kan ställas inför. Linbanor  på höga  höjder. Hängbroar. Staplande av läskbackar  på 35 backars  höjd medan allting svajar. Extremsporter  av alla  de slag. Men jag väljer  den här enkla  bilden för att skriva några rader om utmaningar vi kan möta  i livet.

Byta  bostad – byta  jobb –  möta  svårigheter  av olika  slag  som man inte alls var förberedd på.  Globala  utmaningar  med krig  och epidemier  som vi har i våra vardagsrum via skärmarna  på väggen eller i knät  och som vi inte tycks  kunna påverka det allra  minsta. Vargarna  ylar  och vi står mer eller mindre  maktlösa.

Men dom personliga  utmaningarna då ?  Livet bjuder på en hel del sådant där  vi inte vet hur vi skall hantera  det hela.

Det finns  ju olika  typer av utmaningar. Utmaningar  som vill få oss att våga  nånting nytt. Utmaningar  som kommer  som hinder i vår  väg och  förmörkar hela  vår tankevärld  med hotande  moln  och åskväder..

Främst  tänker jag just nu på de utmaningar  som vill få oss att  ta ett steg vidare i våra liv. Du vet nog vad  det handlar om så jag tänker inte  försöka beskriva  det. Du kanske står där  just  nu  och väger med foten och tvekar  ett tag till. Eller du har ett vägskäl framför  dig med  två eller flera  vägar och du har ingen kompass eller karta som du kan lita  på. Lugn  bara lugn – det finns en som har  mött den ultimata  utmaningen på liv  och död.  En kungatron med välde  över alla  världens riken eller  död  på ett kors. Han visste  och han valde  livet –  genom det svåra och tunga  för  att du och jag skulle  våga  leva  Hans  liv.  Fråga  Honom  mitt i din utmaning !   Be Honom om lots och guidning! Lyssna in Hans  GPS som kan ge  dig  en trygg vägledning.  Kanske  upplever du det samma som jag upplevde i en väns  bil – rösten säger – Du har kört  fel , gör en U-sväng så kommer  du rätt. En trygg och vägledande röst i ditt inre  GPS – en klar  markerad symbol  som  leder  dig den väg ditt liv skall ta !

Våga pröva !  Han vill vara med dig alla  dagar hur än livets ”väderlek” ser ut !

 

 

MUSIK I KYRKORNA OCH I VARDAGENS STÖK !

Dom flesta kyrkor  ståtar med en orgel  av något slag Pampiga  orgelfasader  med massor av pipor- glänsande och stora. Eller ibland bara en enkel  tramporgel av  det gamla slaget  ofta  från nån svensk orgelfabrik.  Orgeln har en viktig  roll  i våra  gudstjänster – kanske  fortfarande  det vanligaste  sättet  för  kyrkomusik. Visst är  det pampigt  när  den som spelar drar på  i en Toccata  och Fuga  av  den stora kompositören  JS Bach.

Men  det drar ju också in andra former  av musik i kyrkorna  nu. Trummor – elgitarrer och syntar  är  ju snart lika vanliga nu. Jag var med  på 60-talet  i Sollefteå kyrka när  vi blev lite historiska  med att släppa  in ett ”rockband” The  Vergers i kyrkan. Kyrkan  fullsatt av ungdomar från stan  med omnejd. En hel  del  från vår  fritidsgård  i församlingsgårdens  välbesökta ungdomskvällar. Diskussionens  vågor gick ganska  höga  då om vad man kunde spela i kyrkan. Nu är  det inget  märkligt  med sån musik.

Vanligen kan  det se ut så här  också.   Men psalmsång eller lovsång diskuteras. Båda  bör  ju få plats  och finnas med i tjänst i kyrkans  gudstjänst. Det fanns ju mycket annat  förut – strängmusik till exempel – som knappast hörs  eller  syns  nu mer. Men visst var  det roligt att sjunga  så också. Jag har suttit  och spelat  såg  på en bra  fogsvans i juniorsträngmusiken i Tabors  metodistförsamling i  Göteborg och det var festligt. Nu blir  det mest att lyssna  till barn  och barnbarn i konserter av olika  slag  och det gör  vi med  stor glädje.  Bredden blir stor  i musik  och sång.

Men  det finns ju en del saker  som skall fungera  för att det skall bli ljuv musik. Stämda instrument – uppsjungna  röster –  samklang i stämmor – ordning och reda i all elektronik så ljudet blir rätt  och  mer ändå….

Det här  med samklang  och stämda instrument handlar ju faktiskt också om våra liv till vardags. För  visst skorrar  det ibland och skär sig i tonlägena  oss emellan. Man bara vräker ur sig –  måste  få  det sagt  helt enkelt………….men kanske  är  det just då läge att stanna upp och stämma om  det inre instrumentet.  En stämgaffel  med ett  normal-a  som kan göra  tonen ren och klar  igen. En ton från himlen som kan få beröra  oss-

Eller kanske  vi behöver hitta  en  ny tonart. Det finns  ”livstonarter”  med förtecken av olika  slag.  Ett kors  som kan ge  förlåtelse  och försoning. Ett b- som i bön som ger en ny melodi  i det som var svårt.

Tillsammans kan vi bilda  en kör och en orkester med sång  och musik med en  ton från  himlen. En ny klang  till en värld  som behöver  den  mitt i alla bekymmer- ondska – strid  och konflikter  av alla slag. Våga oss på ett  riktigt HALLELUJA !

PS. Min nästa Blogg  dyker upp först i mitten av vecka  41. Har en del andra  uppgifter som kräver min  uppmärksamhet nåra  dar,