I den här bilden är det tyngd så det förslår – Stenhuggeriet med all den svett och möda det har inneburit för dem som jobbat där. Stenarnas och bergets tyngd markerad genom de ingrepp som människors händer gjort i naturen Det här är ju bara en liten bit av det som man högg ur. Småbåtshamnen med sina branta väggar rakt ner i vattnet visar ännu mer.Det ser ut så här om man vandrar prins Bertils stig ut mot Tylösand. På andra sidan stigen finns havet.
Då ser det ut så här – vatten – himmel – ljus och lyftning. Långt där ute bakom udden finns Tylön. Men det jag stannar vid är den öppna horisonten där himmel och av möts- Följer stigen ett tag till och hittar nästa motiv med skönhet och ljus och perspektiv – ett litet stycke före Tjuvahålan.
Visst är det vackert att se – inramat av vindpinade tallar och ris skymtar horisonten igen.
Det är som själva livet och vägen genom det. Ibland ser vi bara den ena sidan med tunga stenar och arbete och svårigheter. Livshändelser som gör att bergväggarna är nära att störta över oss. Andra dagar är ljusare och vi ser möjligheter och hopp att allting skall kunna fungera på den livsresa vi gör.
Oftast är det väl så att det finns lite av tillvarons risighet omkring och vi har svårt att lyfta blicken och se det ljusa. Du vet det där med att hålla sig på vägen och inte ramla i det ena eller det andra diket. Se allting antingen i svart eller vitt. Så blir det som nån klok människa har sagt: Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat.
Han leder mig på rätta vägar….. Han för mig till vatten där jag finner ro…………Om jag så vandrar i Dödsskuggans dal så fruktar jag intet ont……. Du är med mig….. Alla dessa ord hämtade ur Psalm 23 som har dom härliga naturbilderna och talar om herdens omsorg hela vägen.
Vilken vägkant du än står vid just nu så lyft din blick. Det finns en hand som tar tag i din och leder dig rätt. Rakt igenom risighet och mörker och låter dig vila tryggt för att sen ha mod och ork att gå vidare.
Hasses Blogg 