Det är så mycket i det ”vanliga” som vi bara går förbi. Har inte tid att se ! Blir hemmablinda. Plocka nåra stenar vid stranden och känna den släta mjuka ytan eller njuta av färgerna och formen. Anti-stressmedel att ta i handen en stund. Dom här ligger i mitt fönster så jag ser dem när jag sitter vid datorn. Strandfynd som varit med om ganska mycket kanske.
För ett tag sedan fanns den här bilden med på nån fb-sida.
Tro mig eller inte detta är vanlig sand i nåra hundra gångers förstoring. Jag vet inte riktigt vad jag skall likna det vid – ädla stenar, godis – men absolut inte sand. Fundera själv nästa gång du suger upp sanden på mattan i hallen eller tömmer din skavande sko.
Varför stenar och sand just nu. Jo, därför att jag häromdan i min andakt hittade nåra rader av Tomas Sjödin: ” Jag tror att Gud mycket medvetet vävt in de största undren mitt i det vardagliga – för att bara de som stannar till och lever i nuet skall finna dem.” Visst är det kloka ord. Borde vi kanske stanna till lite mer och förvänta oss att se under mitt i vår vardag. Men vågar vi ? Lyfta blicken från paddar och plattor och se det som finns allra närmast oss eftersom det oftast är där vi möter undrens Gud. Be om att få se med våra inre ögon de möjligheter som finns i vår närhet,
Det kräver en förankring. En av mina vänner på fb var ute med sin båt. Stannade till och behövde en förtöjning – nånstans att hålla fast båten. Han hittade den här platsen.
Oftast brukar det vara en ring- men den här gången var det ett kors. Jag frågade om jag fick låna bilden och fick ett Ja !
Att kasta och fästa livslinan runt ett kors – eller skall vi säga Korset – ger mig den trygghet jag behöver för att kunna leva i nuet. Förväntan att få se under i vardagen. Våga vara stilla ibland och just – vänta – på att igen en gång få se en glimt av Guds ingripande i din och min värld.
Psalm 139 vers 5 : Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i Din hand. Det gäller för oss – utan undantag.
Hasses Blogg 