Kopplat av med en djungelvandring i dag !

 

Bestämde oss för  ett litet äventyr i dag. Funderade ett slag och satte oss i bilen  och körde iväg ”mot djungeln”!  Efter en körning på en knapp mil var vi framme – parkerade  och vandrade mot  okänt  mål.  Visste inte att djungellandskapet fanns så nära. Tät vegetation. Bäckar  och dammar.  Stora  växter med  väldiga blad. Områden som gav skydd för grodor  och paddor. Fågelliv.. Bambu skog  och bananplantor och mitt i alltihop  en krokodil. Vänta skall du se  Först tätnar skogen.

 

Sen en liten  glänta och ett vattendrag och där ligger han – krokodilen-

 

Det är  han som ser till att det strömmar ut mer vatten i den lilla  bäcken.  Roligt  att se  hur en idé kan passa in  i naturen. Vill man ha utsikt över hela  djungeln så finns  det ett torn att stiga upp i  och njuta.

 

Var  finns  nu detta ? Djungeln är en liten  bit av Laholms fina stadspark – prisbelönad  för sin mångfald med allt ifrån djungel till fjärilsäng, gammal Hallandsstuga – Magnoliaport -lekplatser  och  mycket mer…….  så nära har du till  djungeln. Och det finns mycket mer att upptäcka  där.

Visst är  det så att man blir hemmablind ibland – behöver se sig omkring – kanske ett utsiktstorn  för lite nya  vyer. Precis  som  livets dagar är.Ibland ser man ju bara djungeln  och farliga ”krokodilproblem”. Då kan  det vara skönt att ta nåra steg på  himlastegen  eller  bönens  bro – för nya  vyer. Dom finns  ju där om vi bara varvar ner och tar oss tid att rikta blicken mot större  värden .

Så hög  som himmelen är  över jorden så stor  är  Guds  nåd  och kraft  för oss !!

Annons

Halland är vackert – med både tyngd och ljus !

I  den här  bilden är  det  tyngd  så det förslår – Stenhuggeriet med all den svett och möda  det har inneburit för  dem som jobbat där. Stenarnas  och bergets tyngd markerad genom de ingrepp som  människors  händer  gjort i naturen Det här  är ju bara en liten bit av  det som man högg ur. Småbåtshamnen med sina branta  väggar rakt ner i vattnet visar ännu mer.Det ser ut så här  om man vandrar prins  Bertils stig ut mot  Tylösand. På andra sidan stigen finns  havet.

Då ser  det ut så här – vatten – himmel – ljus  och lyftning. Långt  där  ute bakom udden finns  Tylön. Men det jag stannar  vid  är den öppna  horisonten där  himmel  och av  möts- Följer stigen ett tag till och hittar  nästa motiv med skönhet  och ljus  och perspektiv – ett litet stycke  före  Tjuvahålan.

Visst är  det vackert att se – inramat av vindpinade tallar och ris skymtar horisonten igen.

Det är  som själva  livet  och vägen genom  det. Ibland ser vi bara den ena  sidan med tunga stenar och  arbete och  svårigheter. Livshändelser  som gör att   bergväggarna är  nära att störta  över oss. Andra dagar är  ljusare och vi ser  möjligheter och hopp att allting skall kunna fungera  på den livsresa  vi gör.

Oftast är  det väl  så att det finns lite av tillvarons  risighet  omkring och vi har svårt att lyfta  blicken och se  det ljusa.  Du vet det där med att hålla  sig på vägen  och inte ramla i det ena eller det andra diket.  Se allting  antingen i svart eller  vitt. Så blir  det som nån klok människa har sagt: Livet är  det som pågår  medan vi sysslar med annat.

Han leder mig på rätta  vägar….. Han för mig till vatten där jag finner ro…………Om jag så vandrar i Dödsskuggans dal så fruktar jag intet ont……. Du är med mig….. Alla  dessa ord  hämtade ur Psalm 23 som har dom härliga  naturbilderna och talar om herdens  omsorg hela  vägen.

Vilken vägkant du än står  vid  just nu så lyft din blick. Det finns en hand som tar tag i din och leder  dig rätt. Rakt igenom risighet och  mörker och låter  dig vila  tryggt för att sen  ha mod  och ork att gå vidare.

 

 

Vanliga stenar och sand är också under av skönhet !

Det är  så mycket i det ”vanliga”  som vi bara  går förbi. Har inte tid att se ! Blir hemmablinda. Plocka  nåra  stenar vid stranden och  känna  den släta mjuka ytan eller  njuta av färgerna och formen. Anti-stressmedel  att ta i handen en stund. Dom här ligger i mitt fönster så jag ser dem när jag sitter  vid datorn. Strandfynd  som varit med om ganska  mycket kanske.

För ett tag sedan fanns  den här bilden med på nån fb-sida.

Tro mig eller inte detta  är  vanlig sand i nåra hundra  gångers  förstoring. Jag vet inte riktigt vad jag skall likna  det vid – ädla  stenar, godis – men absolut inte  sand. Fundera  själv nästa  gång du suger upp sanden på mattan i hallen eller  tömmer din skavande sko.

Varför  stenar  och sand just nu. Jo, därför att jag häromdan i min andakt hittade nåra rader av  Tomas  Sjödin: ” Jag tror att Gud mycket medvetet vävt in de största undren mitt i det vardagliga – för att bara de som stannar till och lever i nuet skall finna  dem.” Visst är  det kloka ord. Borde  vi kanske stanna till lite  mer  och förvänta oss att se under  mitt i vår vardag.  Men vågar  vi ?  Lyfta  blicken  från paddar  och plattor  och se det som finns allra  närmast oss eftersom det oftast är  där  vi möter undrens  Gud. Be  om att få se med våra inre ögon de  möjligheter som finns i vår  närhet,

Det kräver en förankring. En av mina vänner på fb var ute med sin båt. Stannade till och behövde en förtöjning – nånstans att hålla fast  båten.  Han hittade den här platsen.

 

Oftast brukar  det vara en ring- men den här gången var  det ett kors. Jag frågade om jag fick låna  bilden och fick ett Ja !

Att kasta och fästa  livslinan runt ett kors – eller skall vi säga Korset – ger mig den trygghet jag behöver  för  att kunna leva i nuet. Förväntan att få se under i vardagen. Våga vara  stilla ibland och just – vänta – på att igen en gång få se en glimt av Guds ingripande i din och min värld.

Psalm 139 vers  5 : Du omsluter mig på alla sidor  och håller mig i Din hand. Det gäller för oss – utan undantag.

 

 

Tänk vad vatten kan fashinera !!

Visst är  det fantastiskt med vatten. Stora havet eller  en liten pöl spelar inte  så stor roll. Det  här är havet  nära  oss.  Ännu närmare  oss – utanför  vårt  köksfönster har vi en vattenpöl  vid alla regnväder. Förskolebarnen går  förbi här och ofelbart skall dom gå ner i pölen och plaska  lite grann. Ibland  gör  tonåringar likadant.  Men vår granne tvärs  över gatan tog  nog priset  när deras tjej  ville  gå ner och plaska och han sa : Men då måste  du ha gummistövlarna – och så gick han och hämtade  dem. Lyckan blev stor.

Vatten är  ju nödvändigt för oss  och det har vi väl känt av i sommar  med solvarma dagar. Det gick åt så mycket vatten att kommunen gick ut och manade  till sparsamhet. N u är  det ju inte  det här gamla  vattentornet som betyder allt  för  vår stad. Lite idylliskt är  det väl ?

Utan vatten blir det kris efter  nåra dar. Tänker på alla  dem som flytt till Sinjarbergen i stekande hetta  och varken har mat eller vatten. Inte heller  nåt skydd mot den brännheta solen. Utan  allting – fördrivna  och bortjagade från sina hem med hot om död.     Vattenbrist finns ju på flera  håll i vår  värld  medan vi som  bor  på våra breddgrader kan spola  i toan med rent vatten- ha en pool på gården med tusentals  liter att svalka oss i. Rättvist är  det inte.

Eller ta den stora skogsbranden som behövde åtgärdas med tusentals liter vatten i timmen för att kunna hejdas. Dygn efter  dygn med bara  vatten, vatten  och åter vatten.

Törstig ?  Här  får  du vatten. Varm ? Hoppa  i poolen eller ta en dusch !  Sen kan man ju också tala om en inre  törst. Längtan efter  något  som kan  som kan ge mening i livet  och tillvaron. Bibeln talar om en hel del försök i den vägen. Predikaren berättar  om arkitektur – kultur – konst  och musik – rikedom och ett jagande efter  vind. Jesus berättar om bonden som fick så stor  skörd att han blev tvungen att bygga  nya lador – men ändå inte  blev nöjd.

Han berättar också om en kvinna  vid brunnen i Samarien  som kom för att hämta vatten – och i samtalet med henne  talade han om ett vatten med liv som gjorde  att hon inte  behövde jaga genom livet utan kunde få hjälp med sin törst där  hon var med honom.

Om någon törstar säger Han – så kom till mig  och ta emot livets  mening och mål och i ditt  inre skall strömmar av levande vatten flyta  fram. Stora  och starka ord  som inte handlar om en glittrande vattenspegel bara utan om ett liv i  tro på Honom som är själva LIVET !!

 

 

 

 

 

Behövs väl inte när solen skiner och havet är lugnt ?

vad skall man med en livboj  eller  frälsarkrans  när  solen skiner, vattnet  är  varmt och havet lugnt  och stilla ? Det är  väl alldeles onödigt att den står här då. Den behövs  ju inte. Men det finns  förstås inga garantier  om att det förblir  så här  hela tiden. Inom några timmar kan vädret vara helt annorlunda. Stormen vräker in – blixtar  och åska  drar över ytan och idyllen är kaos. Då kanske  den behövs.

Jag har precis  läst  den här  boken.En samtalsbok med  ett praktiskt  och nära innehåll. Journalisten Mats har hittat  den kristna tron och nu är han nyfiken  och vill veta  mer. Fullt medveten om att livet inte är  så där  bombsäkert varmt  och soligt. Det finns hårda  och tuffa dagar-  Jobbiga  frågor  som skakar om en så att man kan behöva en frälsarkrans mitt i vardagslivet  och det gränsland  som vi lever i.  Där är  det ibland svårt att tro och ibland lättare. Han ställer kloka  frågor  till Torsten om livets mening och mål.  Om bibeln och tron,  vardagen  och evigheten. bönen  som samtal och inte  som en önskelista.

Jag streckar under viktiga saker i texter  jag läser och har gjort   det väldigt mycket i den här lilla  boken.. Exempel: om Anden. Den som tror på mig  ur hans inre skall strömmar av levande vatten flyta fram. Det handlar om en förbindelse med grundvattnet- Gud själv. som möter en djup törst i människan och som påverkar livet  inifrån. Eller om livet och vad som händer sedan- Torsten berättar:I skolan läste  vi en bok om när kalvarna  släpptes  ut på vårkanten. Dörrarna  öppnades  och de sprang ut. Enligt boken sa  de då till varandra: Aldrig kunde  vi tro att världen var så stor. När vi lever vårt liv är det som ett liv där  vi ibland tittar över  kättkanten och anar att det finns  nåt mer.

Så småningom kommer samtalet  i hamn.

Kanske  behövdes  frälsarkransen  nån mer gång på vägen för att ge tryggheten  under resan. Kanske för att rädda livet för  nån annan som riskerade  att gå under. Vi lever i ett gränsland mellan vår vardagliga verklighet och vårt eviga  mål. Resan kan vara riskfylld  och farlig. Men det finns en Mästare  som kan skingra orosmoln  och stilla  stormar här  och nu !

Var inte  rädd! Den meningen skall finnas  365 gånger  i vår  bibel – en gång dagligen !

 

Varför fotar vi mest sol”nedgångar” ?

Varför  fotar vi mest solnedgångar  och inte  så mycket  uppgångar. Bilden här ovanför är en mittemellanbild.  Jag kan fundera lite  på frågan ibland. Visst är  det vackert med solnedgångar men  det kan säkert vara lika vackert  med uppgångar.  Kanske kan det bero på att vi har mer tid  för  foto på kvällen – är  mera  på plan så att säga. På morron vid soluppgångstid  kanske  vi sover eller bara stressar iväg  till dagens  uppgifter. Eller  finns det andra orsaker.  stämningar  och  känslor. Vetskapen om att det brukar  bli ett fantastiskt färgspel m.m.

Jag gillar en liten bok av Bengt  Pleijel – den heter Då smälter  det frusna.I en av krönikorna tangerar han det här  men på  det livs plan  vi lever.  Han undrar hur  vi har det invärtes – är allting bra  hos  dig? Hallelujar  det om dig ?  Eller är  det urblåst och tråkigt ? Håhånejnejar  det om dig ?

Var stilla  ett tag! Det finns  nån som bryr sig  om dig. Nån som har nåt att ge till både upplevelsernas  folk  och nedlevelsernas. Det finns  nån som är  närvarande  hos  oss alla  bättre begagnade  människor i både  soluppgångstid  och solnedgångstid  och däremellan också. Nån som kan ge  himmelsk färg åt  din tillvaro  rätt in i din vardag.

Kanske  kommer  det en glimt in i din vardag. Inte  som det stora  och pampiga  i den övre  bilden utan bara för just  den bit du har framför  dig av funderingar och frågor. Du får en klarhet in i  din livssituation precis där  du behöver.  Mitt emellan  uppgång  och nedgång men likafullt  med himlens  färg över ditt liv just då-

Ett par bibelord om detta:Du omsluter mig på alla  sidor  och håller mig i din hand.

Se  Jag är med er alla dagar intill livets slut.

Allt  som finns av tid mellan solens  upp- och nedgång.

 

 

 

SÅ HÄR BLEV DET !!!!!!!!!!

Ni som har  följt bloggen vet  att vi i början av sommaren fick ett trädäck för  vår altan. Helt  skönt.  Vi avslutade jobbet  med  växthus  för  att förenkla  vårt  utejobb  och bestämde oss för  att  göra  nånting  skönt med  väggar  och tak  att sätta  oss i när  det blev för varmt  inne  vid  väggen. En liten  ”lövhydda” med  ett par  bågar  och så  den befintliga   vinrankan  som tak  och väggar. En blomkruka  ett fågelbad och  nåra avgränsande  växter på slutet. Från andra sidan  valven  satte  vi en kaprifol  som skulle  få möta  vinrankorna på  taket. Här  år den.

Vi tycker att det hela  blev jätteskönt. När  man behöver  koppla  av  och sitta själv och kanske  läsa en bok eller  bara njuta en stund – så har vi den platsen nu i vår oas. Det  är faktiskt lite lyxigt att  få ha en sån plats. Man behöver  den för  att hämta  sig  – ta en paus och bara  vila  en stund.    Från  andra hållet ser det hela  ut så här. Visst är  Guds  skapelse fantastisk med  florans rikedom. Han gjorde  jorden så skön  och fin med sitt ord. Vi får finnas i  Hans skapelse med tacksamhet  och glädje och förvalta  den rätt.

 

 

Gårdspastor – veckans uppgift !

Jag  försöker  ju jobba  med både bilder  och ord. Förra  veckan  hade jag  målardagar och denna  vecka  skall det bli  ord.  Ord  från bibeln – erfarenheten – eller skall vi säga  själva livet. Vardagliga  beskrivningar av vad kristen tro kan betyda  och ge impulser till  för dig och mig. Ett exempel –

Skulle  du kunna  tänka dig att köra  bil med en torkare i den här konditionen ? Knappast – du skulle få bara en del av rutan torkad och den andra delen repar kanske  rutan. Du skulle  bli en trafikfara i regnvädret. Självklart  blir  det  en vända in till närmsta mack  och få torkaren utbytt  och sen fortsätta resan  med  klarsyn över  vägbanan och trafiken-

Det borde  ju vara så också med livsresan att den sker  med bästa möjliga  klarsyn över livsvägen. Ibland  går  det ju i 120  knyck  och ibland i bara 30 men man måste ju se  vägen. Om jag nu använder  bilden för  den inre resan så vet jag att vi har ju så vansinnigt mycket för oss  och så mycket att tänka  på  att vi knappast hinner eller orkar tänka  på vår livsresa. Det är  så mycket  som skymmer  sikten så  i svåra  livsval  måste  huka oss vid ratten för att kunna se  något – på  den del av rutan där  torkaren tog. Andra  delar av  livsrutan kan ha blivit repiga  och skadade. Ibland har  det kommit  smärtsamma  stenskott som bildat sprickor i rutan. Då räcker  det inte  med ett enkelt torkarbyte – vi måste kanske  få en helt ny ruta + torkarblad   för att hitta rätt igen.

Lugn bara lugn –  Kristen tro  vill vara din hjälp  och ditt stöd. Där  finns  både mack  och verkstad  och reservdelslager.  Men framför allt  finns  där  en Mästare  på att reparera  och upprätta trasiga  människoliv. Det är inte  som att åka  till Bilprovningen och få  ett antal tvåor för alla fel  och sedan ombesiktning inom en månad.  Det är omsorg  direkt  i en helande gemenskap. Där utdelas inga  anmärkningar eller  dåliga  betyg.

Kyrkan  och församlingen är  och skall alltid vara en plats  för att hela och läka  trasiga och skuldtyngda  människor- absolut inte ett museum för  de redan fromma.