En av våra vänner på Fb har fått en suveränt bra reseidé. Att göra en resa inte tvärs över den Amerikanska kontinenten men en resa för att återuppleva de platser där man bott och jobbat – gift sig och fått barn – som gift sig och fått barn….. Verkligt festlig idé. Samtidigt fick vi genom min fru Ingrids bror en packe med gamla tidningar Provinstidningen Dalsland PD kallad och hittade en sida med gamla bilder från just hennes hemstad Åmål – från 60-talet. Bilden från Svea-magasinet som sålde arbetskläder och underkläder och nattskjortor i flanell – rejäla don här nedan.
Men tillbaka till resan. Hur skulle den se ut för oss ? Rent geografiskt.. Start i Åmål och Göteborg. Studier och bröllop. Första jobbet i Borgå Finland där föddes vår egen Anders. En kort sejour i Åmål igen och sedan Sollefteå med jobb i Sv.kyrkan. Tillbaka till Gbg och Metodistkyrkan och därefter Halmstad med samma kyrka. Kommunfullmäktige i stan och massor med uppdrag, bibelskolestart bl.a. Furudal i Rättvik – Dalarna. En snutt i Örebro pga att tillgången av hjälp för en hörselskadad dotter var bäst där. Jobbig tillvaro på många sätt. Åter till Dalarna – Siljansnäs och Olsnäs inom EFS. Därifrån till Norrköping och Frikyrkliga studieförbundet som avdeln.stud.ledare tjänst i Söderköpings baptistförsamling med ett intensivt arbete med att hjälpa ett nyss befriat Lettland med kläder, medicinsk utrustning och hel förnyelse av Lasarettet i Talsi – Lettland. Därefter Karlstads Baptistförsamling en ganska lång period med samtidig pension och halvtidsjobb. Sedan flytt till Gullbranna med Anders och hans familj bara två kilometer från oss En tid av glädje över att få vara nära barn och barnbarn och en period som vakanspastor i Gullbranna alliansförsamling. Nu har vi bott här i snart nio år. Så ser dom yttre ramarna ut. Ett helt liv på femton rader.
Nu skulle man nog kunna bli sittande och minnas och kanske börja bläddra i våra 37 fotoalbum.Men visst vore det fruktansvärt intressant att göra trippen och se miljöerna och deras förändring och kanske träffa några av dem vi mött på livsresan. Undrar hur lång tid resan skulle ta – femton rader . och vad det skulle kosta att göra en sån resa.
Men visst känns det intressant att åtminstone leka med tanken. Börjar man sen fundera lite grann på den inre resan och vad som hänt var- så räcker inte femton rader långt. Kanske en bok med ett antal hundra sidor – men bara för eget bruk. Vi vet och förstår att det inte är vi själva som planerat resan. Det fanns en plan och en tidtabell från en annan värld med ett liv i kallelse och tjänst för vår Mästare och Herre !!!!
Jomenvisst. En bok. Inte bara för egen del. Delat liv. Med såren. Glädjen. Upptäckterna…