Nu denna midsommar är det 52 år som har gått sedan den här bilden togs av Isakssons ateljé i Åmål. Femtiotvå år – jag måste skriva det i bokstäver för att få en hjälp att fatta vad det innebär. Fantastiska år med min älskade Ingrid. KÄRLEKEN FINNS DÄR FORTFARANDE OCH ÄR DJUPARE ÄN NÅGONSIN. Nu har vi all tid i världen för varandra och kan njuta av det – helt underbart !!
Mina föräldrar tog ut skilsmässa när jag var sju år gammal. Lille bror var ganska nyfödd då. Svårt för mig att förstå då och jag minns hur pappa bar ut sina saker från vår lägenhet på andra våningen på Pinnonäsgatan i Jakobstad i Finland i bruna papperskassar med handtag av snören. Jag kan se honom gå ut för trappan med böcker och tavlor i kassarna. Under många år kunde jag inte se såna kassar utan att börja gråta. En dag i artonårsåldern fick jag hjälp av en klok man på Teologiska Seminariet i Göteborg som bad med mig och det släppte helt. Ett inre helande som håller än.
Med det och en hel del annat som bakgrund blir man oerhört tacksam för ett liv tillsammans som hållit i alla tider och fortfarande gör det. Visst möter man motgångar och bekymmer men om man tacklar dom gemensamt och med en gemensam tro i botten så får livet en helt annan kvalitet också i de dagar som kan tyckas mörka och svåra. Det finns en bärkraft i den gemensamma tron. Vi visste från början att just vi hörde ihop, Det är en sanning som fortfarande lever och bär.
Nu har vi barn och barnbarn omkring oss och vi får vara farfar och farmor på heltid. Förtroendet är oerhört stort och vi är glada över att få vara med i allt från enkel logistik till att dela samtal och liv med dem som står oss närmast,
Vi tackar Gud för livet som det blev och njuter av att vara vi två och dom.
Tackar dig Ingrid för dessa femtiotvå och för dagen som är och de dagar vi kan få i en framtid tillsamman.
Hasses Blogg 