Bilder kan vara poesi och ord kan bli det !!

Jag har varit  och predikat  idag – i Håstenskyrkan i Varberg. Med bilden ovan kan jag kanske få  plocka fram nånting ur poesins  värld. En smal väg i en underbar lövsal kan verkligen vara  som poesi.

Jag tog med mig en av mina egna dikter i predikan  denna gång. Texten för dagen var från  Markus evangeliums  andra kapitel. Jag försökte plocka fram lite  ur de olika  delarna. I inledningen  berättar Markus om de där  fyra  männen som kom till Jesus med en lam man som de bar  på en sängmatta, Dom kom inte in i huset så dom tog vägen genom taket.  Så här  blev min dikt om den händelsen. Jag kallar den för  ”Igenkänd”

Man hörde att Han var hemma  och gick då genast dit. Beredd att det kunde hända mer än på vanlig visit.

Det blev känt att Han var hemma – man kom från alla håll. De skriftlärde kom också men i spionens  roll.

Då började  det ryka  av skräp  och smuts  och damm. Till allas häpnad kom det då en säng ur taket fram.

Och fyra  män på taket som höll i varsin tamp, de sänkte ner den lame innanför scenens ramp.

Och när Han såg den lame  och människornas chock – så började Han tala  och fariseers flock – kom närmre  för att höra vad ”timmermannen” sa : ”Från synden är  du fri nu . i och med denna da´!”

Då rynkade man pannor i ilska  och i hat. Vem kan förlåta synder ? Var tror Han han kan  ta´t ?   Men för att visa makten, Han sa till sjuklingen: ”Stå upp och tag din säng nu – gå helad hem igen!”

Javisst nu är Han hemma – det är en helt ny tid. Det gamla kan man lämna och få en helt ny frid. Skriftlärdes bud  och lagar . de ger ej någon kraft.

Men Jesus ger oss nyckeln till liv  vi aldrig haft !

Så  långt dikten- När det blev känt att  Han var hemma  och när  du ser och känner igen  Honom så kan  det ske under. Du behöver inte komma genom taket. Om du känner att dina böner bara når taket  och sen studsar ner igen så  räcker det – för Han finns under taket  i rummet  hos  dig.

DÅ VINGARNA BÄR !!!!

Man tar en masonitskiva i lagom storlek. Breder ut lite grovt spackel med  fingrarna  för att få en vågrörelse både ovanför  och nedanför horisonten. Blandar en lagom  ”gröngråblå”   färg ganska tunt  och slår  den över alltihop  och låter  det rinna uppåt  och neråt. Det grova  spacklet skapar ljus i topparna. Så klipper man ut en fågel  i kartong och klistrar den  i bild just där  man ser att vinden går uppåt och man kan föreställa sig att vingarna  bär och vinden lyfter  till nya  höjder. Ett ganska enkelt  koncept för en hyfsad illustration.

Svårare blir  det i verkligheten. När  molnen tornar upp sig  och vågkammarna stiger i höjd. Ljuset avtar  och mörkret tar över  mer och mer av tillvaron  och framtidens  perspektiv och anade  möjligheter. Då är  missmodet  nära  och man  vågar inte tro  och hoppas. Man ser att det verkar så omöjligt allting.  Man hittar inte  uppvinden som man behöver för att se lite  längre bort och orka  igenom motvind  och  stormvågor.

Det finns en händelse i  Bibeln  som berättar om hur Jesus hade skickat  iväg  lärjungarna med båt till den andra stranden av sjön – medan han själv gick upp på  berget för att vara för sig själv  och be. Men han blev avbruten i sin bön när han såg att båten hade råkat i storm  och  man slet vid årorna  i motvinden. Säkert såg han också rädslan i deras ansikten för hur  det skulle  gå – om man skulle klara av att ro  till land. Så står  det att han lämnade sin plats och gick över vågorna  ut till dem. Klev  upp i båten – stillade stormen och det blev alldeles lugnt. Sen står  det  nånting mycket  märkligt ”med ens  var de framme  vid  stranden”. Det var flera  kilometer till stranden  men – med ens – så var  man framme.

MED  ENS är ett fantastiskt uttryck  för uppvinden som bär.  Med ens är  den där – mitt i din kanske ängsliga och oroliga  bön. Han ser  att du har det jobbigt  och sliter i motvinden och så skickar han dig en uppvind som bär  dina  vingar över allt  det svåra.  Han ser – Han är med dig.-  Han kan skicka  både  vänner och änglar i din väg med akut hjälp  och undret sker ännu en gång. LIVET VÄNDER  OCH DU BÖRJAR PÅ NYTT OCH DU KÄNNER HUR HANS  UPPVIND FÅR  DINA  VINGAR ATT STRÄCKAS  UT  OCH LYFTA  OCH   BÄRA.

SE JAG ÄR  MED DIG ALLA DAGAR !!  Det är ett av hans löften.

 

Vackert av träspillror som havet format !

Tänk vad mycket  vi slänger  som är  fullt användbart. En del av olika orsaker  och en  del bara i ren tanklöshet  för att bli av med bråten.  Jag läste en gammal dikt  av Nils  Bolander  häromdan och skickade  den till en god  vän.  Dikten handlade om den store skrothandlaren Jesus Krist  som såg värdet i  det  allra mesta. Kasserade plogjärn och rostiga  spisar köpte han upp till högsta pris. Han kunde finna en rikedom i ett hjärtas trasiga  maskineri.

Du store  skrothandlare  Jesus  Krist  har köpt mig dyrt i min stora  brist.  Till  ett  toppenpris  på ett kors  och en tom grav en gång. Betydligt mer värt än Buskowskis  alla tavlor för  miljoner.

Bilden ovan är  tillverkad av min bror. Virke  uppspolat på stranden utanför  Härnösand på 60-talet. Sammanställt  med  säker hand  till ett fartyg med segel  och stag.. Periodvis har den hängt ute hos oss på  balkong eller altan  utsatt för  väder  och vind. Regn  och åska  sol  och orkaner ( faktiskt för inte  så länge  sen) nu hänger  den på väggen i mitt arbetsrum.  Jag gillar båten. Det finns mycket båtar i bibeln. Från Noas ark  till båtar i storm på  Genesarets  sjö. Skeppsbrott med Paulus  på  Malta på hans väg till Rom. Vi pratar om livets farkost – kyrkan som ett skepp över  livets hav. Jag sjöng i söndagsskolan Min båt är  så liten  och havet  så  stort…..

Så har jag här  en båt  byggd  av spillror och vrakbitar. Visst kan man känna sig uslig  och eländig ibland. Känna ”Hur skall man orka”. Men livets  Herre  och Gud är så stor att han i sin  nåd  kan bygga  nånting vackert också av  livsbitar  och tårdränkt  vrakved. Hans  händer tar tag i bitarna – torkar  tårar – rättar till och passar in i ett nytt mönster som går att förstå och leva  med.

Se jag gör  allting nytt.  Var inte  rädd -det är jag. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag  er !  Lägg dina spillror  och småbitar i Hans hand och bli överraskad av vad  Han gör i ditt liv.

En 52 år gammal bild !!!

Nu  denna midsommar är  det 52  år som har gått sedan den här  bilden togs  av Isakssons  ateljé i Åmål. Femtiotvå  år – jag måste skriva  det i bokstäver  för att få en hjälp att fatta vad  det innebär. Fantastiska år  med min älskade  Ingrid. KÄRLEKEN FINNS  DÄR  FORTFARANDE OCH ÄR  DJUPARE ÄN NÅGONSIN.  Nu har vi all tid  i världen för varandra och kan njuta av det  –  helt underbart !!

Mina  föräldrar  tog ut skilsmässa när jag var  sju år gammal. Lille bror var ganska  nyfödd då.  Svårt för mig att förstå då och jag minns  hur pappa bar ut sina saker från vår  lägenhet på andra våningen på Pinnonäsgatan i Jakobstad i Finland  i bruna papperskassar med handtag av snören. Jag kan se honom gå ut  för trappan med  böcker  och tavlor i kassarna. Under många år  kunde jag  inte  se såna kassar utan att börja gråta.  En dag  i  artonårsåldern fick jag  hjälp  av en klok man på Teologiska Seminariet i Göteborg  som bad med  mig och  det släppte helt.  Ett inre helande som håller  än.

Med  det och en hel del annat  som bakgrund  blir man oerhört tacksam för ett liv tillsammans  som hållit i alla tider  och fortfarande gör  det. Visst  möter man motgångar  och bekymmer  men om man tacklar dom gemensamt  och med en gemensam tro i botten så får livet en helt annan kvalitet också i de dagar som kan tyckas  mörka  och svåra.  Det finns en bärkraft i  den gemensamma tron.  Vi visste  från början att just vi hörde  ihop, Det är en sanning som fortfarande lever  och bär.

Nu har vi barn  och barnbarn  omkring oss och vi får vara  farfar  och farmor  på heltid. Förtroendet  är oerhört stort och vi  är glada över att få vara med i allt  från enkel logistik till att dela  samtal  och liv med dem som står  oss närmast,

Vi tackar Gud  för livet som det blev och njuter av att vara vi två  och dom.

Tackar  dig Ingrid  för  dessa   femtiotvå och för dagen som är  och  de dagar vi kan få i en framtid  tillsamman.

 

LÄSTIPS FÖR SOMMAR OCH HÄNGMATTA !!

Nu är det sommar  och semester som gäller. Semester  tyvärr ofta med krav på en massa saker man skall hinna  med – i vanlig ordning.  Jag tänkte  rekommendera  lite  läsning i hängmattan  med temat  tro  och liv. Anledningen till detta var en liten  notis i Dagen  om att Ian Wachtmeister  har skrivit om Gud i sin nya  bok  ”Sotarna”. Han berättar om när han tog nattvarden första gången som konfirmand och konstaterade..”det är  Dig som jag litar på.  Om du vill veta varför  så är det Albert Einsteins fel. Han trodde på Dig  och han var mycket intelligentare  och klokare än jag.”

Tomas Sjödins  bok om vilan är perfekt  för  hängmattan  eller  sofflocket. Vågar du vila ? Allt skall ju vara inlemmat  i dagens  nyttotänkande och blir bara stress. Lägg klockan i en byrålåda och ta till dig Tomas  tips  om  den skapande paus  som vilan är. Det händer alltid saker när man vilar – mycket mer än man tror.  Det man grunnat på i dagar kanske helt plötsligt blir  hur enkelt som helst i vilans  kreativitet Vilan är en hemlig värld fylld av skönhet. och mognad  och kreativitet.  25.000  läsare  hitintills har Tomas  fångat in.

Kärleken  blev mitt vapen –  Soheila  Fors.  En  fantastisk skildring av prinsessan från lyxlivet i Iran till misshandel  och utnyttjande. Berövad allting. Flykting till vårt land. Men med styrka  och en dröm  och en vision i sitt liv mitt i förnedringen. Nu med ett nytt liv  där hon skapat  Tehus  för kvinnor som hotas av hedersvåld och  död. Hederskultur  är fel ord  säger hon  det borde heta  skamkultur. Skyddat boende  för utsatta  kvinnor  och män. Det är innehållet i hennes liv nu. Jag lovar – du får många  ögonöppnare  i den boken.

Guldet blev till sand av Per  Ewert.  Vad är  det som har gått snett i vår tid. Reklamens löften sköljer över oss  varje dag. Förytligande vägar  och löften om att få allt genast. Hur kan vi skilja det sanna guldet från det som glimmar falskt och till slut faller sönder till grus  och sand. Det måste komma en motreaktion för att återvinna   det verkliga  livet.   Jag har läst boken flera  gånger nu  med eller utan penna och blir  lika berörd varje  gång. Kapitelrubriker som  När skall man hinna andas ?En ekonomi av bubblor ! Förunderligt och  märkligt !

Och så  Birro ! Rakt på sak. Inga krusiduller  eller floskler. Tron  är en röd lampa  som blinkar i livet. Vi närmar oss från ett slitet gammalt spår  och kan välja att växla in vid  den röda lampan  och livet blir ett sällsamt  äventyr. Han talar om tron  och om bönens  kraft. Han blottar sin egen svaghet med en ärlighet  som får många predikanter att blekna. Men han vet att det han har – det håller att leva på.  Tron på en  Gud genom allting som försöker  hindra oss  och förmörka  våra liv eller blända oss med lyx  och njutning. Evangelium – Glatt budskap – rakt av.

Ha  det bra  i hängmattan  och tya dig tid  att vila !!

VAR LIGGER STRANDEN – VAR JU EN HIT FÖRRA SOMMAREN !!

Här börjar  vägen till stranden en liten bit utanför  Gullbrannagårdens  område. Man rundar bara flaggstängerna  vid entrén  och går  vägen ner till höger. Så måste man korsa  motorvägen E 6 och  det kan man ju inte göra  i vanliga fall – men  det här är en räddningsväg  och då finns  det en  bro över motorvägen  och den brusande trafiken där. Den bron ser  du här.

När man går över den så har man fyra  filer brusande trafik under  sig. Sista  tecknet på all den stress  som vår  värld bjuder på så att säga  innan man kan koppla av nere vid  den sköna  Gullbrannastranden.

Nej det finns  eller skall vi säga   det fanns  ett sista  hinder – Genevadsån. Det fanns en bro över  den men orkanen  slet sönder  den. Men nu har aktiva  Gullbrannabor   med samlade krafter från byn  och gården återställt  ordningen så bron finns där igen. Det krävdes frivilliga insatser  för  detta. Så här  ser den ”smala bron”  ut som leder till  stora plagen  och havet.

 

Sommarens  badliv är  räddat och det finns bro och möjligheter till  salta bad  och  lek i sanden för  barn  och vuxna. Jobbigt kan det vara innan man hittar lösningar men skönt när  det lyckas.

Precis  som i livet. Hur  många  gånger har inte du och jag letat efter  räddningsvägar i olika livssituationer.  Sett hur allting bara brusar förbi  och vi känner oss maktlösa  bland alla  livets  mångfiliga  motorvägar. Eller kanske  stått där  vi det djupa  vattnet utan bro eller båt  och sett det vi längtar efter skymta  på andra sidan. Och så har  det plötsligt löst sig på något kanske alldeles oförklarligt sätt  och vi kan  komma vidare  i tillvaron.

Jag vet en bra  brobyggare i  de svåra stunderna.  Han gick här på jorden först som snickare  och  timmerman – sedan som  Mästaren från Nasaret – som hade allt i sin hand även om alla inte förstod  det just då. Sedan  efter  sitt liv  och sin död  och uppståndelse gav han oss  räddningsvägar  av olika slag i livets  mörka dagar. Jag skall ge er en  Hjälpare – en närvaro av  Helig Ande  som skall påminna er och visa er allt vad jag har  sagt och lovat. Be  så skall ni få  –  Sök så skall ni hitta rätt –  Bulta på  dörren  och jag finns där. Bönens broar bär över både  stress och mörka  vatten.

 

 

Det blir ingen bild denna gång !!!

Det beror på att det jag vill  berätta lite om  nu inte  kan fångas på  nån  bild. Söndagen som kommer skall i kyrkan handla om  den  ”Heliga Trefaldigheten ”  Fader, son  och Ande. Ett begrepp som  skapat  huvudbry  och frågetecken i alla tider. Hur kan man vara tre och ändå bara en ?  Så har man försökt med olika  bilder för att beskriva  det hela.

Triangeln som är en helhet men ändå har tre sidor  är kanske  den vanligaste bilden och den syns  också ofta  i olika  konstverk  i våra kyrkorum- Tar du bort en sida  i triangeln  så hänger  den  inte ihop längre. Alla sidor  måste vara med för att det skall vara just en triangel. Många fler bilder  finns.

Låt mig ta dig med i en bild som kanske inte används  så ofta.   Elektriciteten.  Långt borta  från oss finns  vattenfallet och turbinen – det är ju inte något  som vi alla har för våra ögon men vi vet ju att det finns  där. Det vi ser är  ju en massa  ledningar transformatorer  och sladdar  och olika  apparater  och lampor som skall fungera  i vår vardag. Saker vi helt enkelt  inte tänker på att de finns. Så är det ju till sist  själva kraften – strömmen som gör att allting fungerar. Tar du bort  nån del av detta  så blir  det ju strömavbrott eller på annat sätt omöjligt  att använda strömmen.

Bilder skall man ju inte pressa  på sitt innehåll – men låt oss göra ett litet försök  att ta till oss delar av bilden.  Kraftverket – turbinen – ursprunget till  möjligheten att få ström  kallar vi Gud.  Ledningarna  och allt  det synliga  som vi har för  våra  ögon  kallar  vi Jesus. Själva strömmen som drar igenom allting  och tänder ljus – startar maskiner  och möjligheter kallar   vi Anden. Allt detta hör ihop  och inget av det får tas bort om det skall bli nånting att se och hoppas på  och leva med.

Större delen av  Sveriges befolkning tror på en Gud  av något slag. Samma sak gäller  den historiska  Jesus gestalten och 54 %  ber  åtminstone  någon gång i månaden. Ännu fler ber i kriser  och svårigheter och sätter sin tro  och sitt hopp till att de skall få hjälp. De  allra flesta  människor i Sverige känner någon som har en utstrålning som talar om en högre värld  och vad som finns i den. Vardags”helgon”  bara för att du skall förstå vad jag menar. Ofta  någon i den äldre generationen eller också bland dagens  unga  som har en iver och glöd i sin tro.

Det här  är otroligt starkt. Jag kan uppleva  det med stor  bävan när jag låter  välsignelsens ord gå ut  över  de  människor som finns i den gudstjänst där jag är en liten del. Att  som sista ord ha  / i Faderns  och Sonens  och den Heliga Andes namn/ kan ibland  beröra mig mycket starkt  och jag vet att i varje  gudstjänst där orden uttalas finns  det någon som behövde dem alldeles extra mycket – och de tänder liv  och ljus hos  den som längtar.