Svart skärm -datorhaveri !!

Helt plötsligt så händer det bara. Man startar datorn med ett knapptryck och så börjar  den surra – men inget mer händer. Svart skärm och en surrande fläkt är  allt som  märks. Larm till  sonen  och sonsonen som kan allt om datorer och som konstaterar att det inte  går att starta en dator  där moderkortet har gett upp. Tänk att datorn har ett just MODERkort  för att den skall fungera.

Nu har  räddningsaktionen startat – men de kommer att ta nåra dar så  det blir nog ingen mer  bloggpost förrän i nästa vecka. Men då hoppas jag återkomma  med nya  bilder  och texter. Det är sagolikt  skönt  när  de yngre som kan  och är  uppvuxna med  och dagligen lever med datorer och internet kan hjälpa oss  gamlingar  som bara har våra  små egna  hjärnor att jobba med.

Förresten – det är ganska märkligt vilka prioriteringar vi har ibland. Om en maskin går  sönder  (svart skärm) så kallar vi omedelbart på reparatörer  och dom kommer – teknikerna – i vita rockar och med alla manualer i huvet och sätter igång och söker fel  och lagar dem. Snabbt i farten igen i produktionen.

Men om en människa går sönder inuti  (svart skärm) då blir  det väntetid i veckor eller månader ibland längre. Medan allt som finns där innanför på ”hårddisken” bara ligger och gör ingen nytta. Så skall man sjukskrivas och FK skall säga sitt och erbjuda alternativa jobb som man förväntas  eller måste ta  även om man inte orkar. Så riskerar man alla bidrag för att kunna leva – skärmen blir  ännu svartare. Sist blir  det Fas 3 eftersom man inte passar  in på marknadens  villkor.

Någon måste  rycka ut  till den lilla människans försvar. Förändra hela  vårt sätt att se på varandra och inte räkna i kronor och produktion. Ge människan  sitt värde igen.

Du vet väl om att du är  värdefull….. att du är älskad för  din egen skull….och ingen annan är  som du!!!!

Vi ses  igen med nytt ljus  på skärmen – till  dess  välsignelse över dig  och dina dagar.

Att vara lyckligt gift är väldigt skönt !!!!!!

DSCN1203

 

Det  är  en märklig värld  vi lever i. Tänker just nu på detta  med äktenskap  och relationer. Det går knappast en dag  utan att ett eller annat  kändispar meddelar att dom kommer att separera och gå skilda   vägar. Nånting som man tänkt länge  och nu  går till verket med. Antalet   skilsmässor bara ökar. Media bättrar på med att  tala om hur enkelt  det är att gå skilda vägar och reportagen om lyckliga  skilsmässor.  är snart otaliga.  De olika parterna  berättar om vilket fantastiskt liv man nu fått när man är  själv  och utan ansvar för  någon annan. Ny karriär – ny villa – ny bil och  så ganska snart en ny partner igen.

Bilden ovan är snart 52  år gammal och jag är otroligt glad över den.  Vi vigdes då  i Metodistkyrkan i Åmål  och vi har samma  underbara förhållande  än. Kyrkan  i Åmål  finns inte längre – den är  numera lokal för en dansskola. Vigselprästen  finns i en annan värld och 7 av personerna  på bilden likaså. Men vår  kärlek håller  och bär  fortfarande.

Det  gick  ganska snabbt i vår inledande relation och vi förlovade oss också ganska snart och trotsade  därmed  det förbud  mot förlovning som fanns  på skolan vi  studerade vid. Damerna  – dom gamla  och ogifta förfasade sig över att det  där kommer aldrig att hålla och pekade varningens finger i luften, men dom fick inte rätt. Det höll  också genom ett ibland jobbigt men innehållsrikt liv. Övertygade som vi var  från allra första början att det fans en styrning från en högre makt  som förde oss samman. Nu lever vi vårt liv som pensionärer  med barn  och barnbarn inpå knutarna och njuter av  det och av varandra.

Några  vinklar in i bilden. Den lilla brudnäbben är  Ingrids kusin den större  min lillasyster. Min bror längst bort till höger  och Ingrids bror tredje  från höger.

I vår hemgrupp  upplever vi hur  de  par som finns där  tackar  för livet med varandra och den rikedom det ger. Ett av paren har visat  bilder  från sin början på Fb  och berättat  om en vit Mercedes  som fanns med i bilden för deras möten. Visst är  det skönt  när  också sånt som håller  och  är livskraftigt får komma fram-.

DSCN1254

Att få vara kär och lite galen i början och hela  livet är inte alls dumt. Det är ofattbart  och oskattbart och skönt. En gåva  från himlen till oss människor på jorden.

STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN-  1 Kor  13 kapitlet – läs  och begrunda..