Vi hade vår underbara hemgrupp hos oss i går kväll. Dom överraskade min fru Ingrid med en födelsedagspresent lite i förväg. Ett härligt arrangemang med petunior runtom och ett olivträd i mitten. På informationsbrickan står det att trädet kan bli tvåtusen år. Det överglänser ju faktiskt sången .. Ja må hon leva uti hundrade år !!! Kan det vara sant med så gamla växter ? Ja det är det – man har faktiskt konstaterat att de knotiga olivträd som står i Getsemane trädgård kan ha funnits där redan på Jesu tid. Man kan ju tro det bara genom att se och känna på de knotiga och böjda stammarna som finns där – en del av dem som skulpturer formade av en konstnär på en högre nivå.
Det träd vi nu har kommer väl knappast att stå hos oss i tvåtusen år – men glädjen över det just nu är stor. Man blir rörd av den kärlek som verkliga vänner visar på ett så handgripligt sätt och det förstärks av den bibliska anknytningen. Nu placerar vi krukan här-
Vårt lilla vattenfall med pelargonier på sidorna och bakom olivträdet finns en Budde-leja som samlar fjärilar omkring sig till sommaren. Påfågelsöga – nässelfjärilar och Amiraler i en salig blandning. Till råga på allt kom vår hyresvärd och frågade om vi ville ha ett trädäck på vår altan över dom gamla plattorna. Kan det bli bättre inför sommaren ?
Visst är det skönt med dagar där allt bara känns bra. Vänner omkring oss – blommor och grönska – omtänksamhet från den vi hyr vårt hus av !!!!
Och ändå är ju det här bara några ögonblick i det som Wilhelm Moberg skriver om i sin bok – Min stund på jorden. Ett liv på jorden oftast under hundra år – med allt det ett liv kan rymma. Glädje och sorg – mörker och ljus – gemenskap och ensamhet. Periodvis kan man kanske känna sig i kamp med det gamla ordet ”avsidestagen” som en av våra vänner i gruppen gav uttryck för – men som ändå levde med en frid som bar och bär.
Så talar bibeln om ett nytt liv – evighetsperspektiv som skapar himmel också över de allra svåraste stunder. Så kan vi tro och ha liv som räcker över alla mörka vatten. Det kan bli lite knotigt ibland – men knotor är oftast sega och starka.
Hasses Blogg 