Helt plötsligt så händer det bara. Man startar datorn med ett knapptryck och så börjar den surra – men inget mer händer. Svart skärm och en surrande fläkt är allt som märks. Larm till sonen och sonsonen som kan allt om datorer och som konstaterar att det inte går att starta en dator där moderkortet har gett upp. Tänk att datorn har ett just MODERkort för att den skall fungera.
Nu har räddningsaktionen startat – men de kommer att ta nåra dar så det blir nog ingen mer bloggpost förrän i nästa vecka. Men då hoppas jag återkomma med nya bilder och texter. Det är sagolikt skönt när de yngre som kan och är uppvuxna med och dagligen lever med datorer och internet kan hjälpa oss gamlingar som bara har våra små egna hjärnor att jobba med.
Förresten – det är ganska märkligt vilka prioriteringar vi har ibland. Om en maskin går sönder (svart skärm) så kallar vi omedelbart på reparatörer och dom kommer – teknikerna – i vita rockar och med alla manualer i huvet och sätter igång och söker fel och lagar dem. Snabbt i farten igen i produktionen.
Men om en människa går sönder inuti (svart skärm) då blir det väntetid i veckor eller månader ibland längre. Medan allt som finns där innanför på ”hårddisken” bara ligger och gör ingen nytta. Så skall man sjukskrivas och FK skall säga sitt och erbjuda alternativa jobb som man förväntas eller måste ta även om man inte orkar. Så riskerar man alla bidrag för att kunna leva – skärmen blir ännu svartare. Sist blir det Fas 3 eftersom man inte passar in på marknadens villkor.
Någon måste rycka ut till den lilla människans försvar. Förändra hela vårt sätt att se på varandra och inte räkna i kronor och produktion. Ge människan sitt värde igen.
Du vet väl om att du är värdefull….. att du är älskad för din egen skull….och ingen annan är som du!!!!
Vi ses igen med nytt ljus på skärmen – till dess välsignelse över dig och dina dagar.