Tidens gång blir sådär påtagligt märkbar vid vissa tillfällen. Tänk nu har det varit ännu en påsk med det vi är vana vid och som hör till. Gamla bilder kan också påminna om hur allt har rullat iväg. Här ser du min barndoms järnvägsstation i Finland – Bennäs eller på finska Pännäinen. Härifrån gick ett stickspår till Jakobstad och ett tåg med ånglok och träbänkar trafikerade linjen på cirka 12 kilometer. Men nu tänker jag på klockan du ser ,ett magnifikt ur med tre urtavlor. Två åt var sitt håll utomhus och en inomhus i väntsalen. Jag kan fortfarande höra den ticka så det ekade i hela det stora rummet. Tiden gick och tågena kom och gick. Det var s.k. snälltåg från norra Finland till södra Finland som ångade in på stationen med väldig fart för matuppehåll på restaurangen inne i huset. Där jobbade mamma och två andra damer som servitriser med stress och fläng vid bardisken för att hinna med hungriga passagerare. Jag satt ofta på en bänk i matsalen och hörde klockan tick tack tick tack och såg hur bråttom man hade.
Så här såg damerna ut – mamma längst till höger, Bilden är så där 70 år gammal. Uniformerade och friserade för att klara stressen. Stress för 70 år sedan såg ut så. Vår tids stress ser annorlunda ut. Hänger ihop med allt detta att vara uppkopplad alltid och att motsvara de förväntningar man tror att omgivningen ställer på en. Jag hittade en bild på mig själv från ungefär denna tid fast då hade vi flyttat till stan. Kristinegatan 18 B i Jakobstad. Jag kan nog tycka att den bilden verkar vara rätt avstressad. så här såg jag ut då med lite av bennäs bondeliv kvar i kläderna.
Det fanns inga datorer eller mobila telefoner. Inga transistor apparater att lyssna på. 78 varvs stenkakor i grammofoner med stift och vev. Jag står på gården och dörren till höger är vedlidret och till vänster utedasset. Det var krig i luften och ransonering på det mesta. Mitt livs första bananer kom i ett paket från Stockholm helt svarta och med en kladdig röra in i skalet – men exotiskt och gott.
Tiden går tick tack tick tack…… Tänk om vi kunde bromsa lite ibland och ta vara på de små och nära möjligheter vi har till samtal och gemenskap. Omsorg och bry sig om. Låta kärlekens blomster leva – vi har njutit av underbara tulpaner i en vas på bordet i påsk.
Han som påsken talar om – Jesus Han hade tid. Tid för den lilla människan och tid för att dra sig undan själv ibland – för att orka med det liv Han ville leva !1
Nils Ferlin skriver i en av sina dikter: Innan ditt rike blev kartlagt…… De var bara tokar och dårar som lyssnade på dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men -då var ditt rike störst.
Tänk om vi vågade släppa efter på stressen och tidsjakten. Förresten jag kommer inte att vara uppkopplad den vecka som nu är inne så nästa blogginlägg kommer i vecka 18. Till dess ta väl hand om dig och dem du möter.
Hasses Blogg 