Till programmet ”Antikrundan” kommer folk med de mest förunderliga saker. De skall värderas och placeras i tid och man ser hur förväntan lyser. Det känns ibland som att de mest anskrämliga sakerna är de dyraste. Men så kommer det ju nån pang-grej som t.ex. en Matisse målning som kan vara värd 20 miljoner. Skulle kanske inte vara så dumt att göra nåt fynd i garderoben av den kalibern.
Bilden ovanför visar en skål i mässing som gavs till min farfars far och hans fru – Bruno Fabian och Hilma Nylander på deras guldbröllopsdag den 26 april 1912. Den pryder sin plats hos oss med en känsla av just arvegods. Pengar har ingen betydelse i det. Eller ta nästa bild som är en servis som gavs till min fru Ingrids morfar på hans 50 – årsdag den 22 mars 1920. Visst är det roligt att den finns kvar och pryder vårt hem.
Arvegods som man kan ställa fram på detta sätt kan vara skönt att ha och ge glädje i vardagen när man mins historien och släkten och de som gick före.
Sen finns det ju invärtes arvegods också. Man liknar sina föräldrar till utseende – sätt att gå och röra sig – gester och minspel – storlek och längd – det går alltid att spåra drag som påminner om mamma och pappa.
Så finns det ett kulturellt arv som vi bär med oss. Det som rörde sig i vårt samhälle. Konst och musik. Litteratur och media. Styrelseskick -demokrati och rösträtt Frihet att tänka. yttra sig , utöva kultur och religion och alla andra preferenser.
Så ett steg till – ännu djupare in i vår personlighet ett arv med livsåskådning – tro och liv – som hör samman med just ordet religion. Vi säger att Sverige är ett kristet land – i motsats till länder med muslimsk – hinduisk eller buddistisk form. Och samtidigt säger vi att Sverige är det mest sekulariserade land man kan tänka sig. Humanisterna jobbar för att få bort allt vad tro och kristendom heter från det offentliga rummet. Sakralt verkar farligt och får inte finnas på schemat. Ändå så finns det just nu ett rop efter just de där allra innersta frågorna. Det är som om man t.ex. i stillheten i en tom kyrka sitter och väntar på att arvegodset skall ta form. Hitta sina rötter är nästan ett mantra i tiden. Nåt man längtar efter och vill se. Känslan av att komma hem,
Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn…… heter det i sången. Pröva och känn efter – ett par knäppta händer och en enkel bön kan föra dig in i en ny värld , säg ” Gud jag längtar efter mening och mål- Jag vill våga ta steget och tro . Möt mig här och nu !”
Det finns ett arvegods i kyrka och församling – i Bibeln – i psalmer och böner – med ett värde som inte kan räknas i pengar. Det är att hitta själva livet.
Hasses Blogg 