Vet du vad det här är för en manick ????

Den verkar inte precis  höra hemma i vår tekniska ålder. Man kapar inte bredband med den  och inte är  det en robot som går på automatik heller.  Nej – den hör hemma i ett  lantligt kök för länge sen  och kommer från  Sandsund  utanför  Jakobstad i Finland. På den dialekt som användes  där kallades den för ”bröklyfto”. Man   tar den hålkaka som hänger på stången i taket – trär handtaget genom hålet  och lägger brödet  på  brädan och så hugger man till i brödkakan och delar den i bitar.  Bitar som man kanske sen får lägga i vatten för att överhuvudtaget ha en chans att få tänderna i den och bita en tugga åt sig. Genialisk uppfinning för sin tid – eftersom vanliga knivar inte rådde på den hårda  kakan. Just den här klyfton hängde på väggen i  sommarstugan i Fäboda  tillsammans med lite annat av samma datum  som mamma samlat på sig  och fått av släkten i Sandsund..

Varför  tar jag nu med den i bild i bloggen ? Helt enkelt därför att det handlar om att dela brödet till alla. Att överhuvudtaget dela med sig.  Det tycks ju vara ganska svårt i vår moderna tid  där jag helst  skall ha allting  och det genast.  Det där fina ordet solidaritet har visst hamnat i skymundan. Det här med att ha och ta för mig – det gäller i både stora  och små  sammanhang.

Just nu  översvämmas  ju nyheterna av info  från Ukraina  och Krim. Världen håller andan – statsmän och kvinnor får djupa  veck i pannan. Säkerhetsråd  och sammanträden i EU och  Nato manglar frågorna  bekymmersamt.  Hur mycket tänker han roffa åt sig  den nya tsaren den här gången. Anspråk från honom  ligger som svarta skuggor över alla nyhetsredaktioner. Hur skall det sluta ?

Och i det lilla – i vår egen nära värld – finns ju samma tendenser. Jag kommer först och tiggare och hemlösa sist. Mina intressen och värderingar  är ju givetvis  de som gäller. Tolerans är ett annat fint ord som vi borde dela lite mer. Jag skall ha  det som är störst bäst och vackrast.

Jag läser i  tidningen för  Open Doors  om en tolvårig flicka som skriver ett brev till redaktionen. ” Jag  blir gråtfärdig  när jag läser om hur många som får lida för att dom tror på Gud, Jag har sparat 100 kronor som jag  skickar med. Använd dem till något bra.”Open Doors  är en organisation som arbetar för att uppmärksamma  och hjälpa  dem som förföljs  för sin tro.

Delar vi med oss av  våra möjligheter – våra erfarenheter – våra tillgångar etc… Det finns ju så mycket klyftor som behöver  bebyggas med broar av kärlek  och omsorg. Så mycket av våra bitar som kanske räcker till fler  också i vår ”moderna tid”.

Älska  Gud – och älska din  nästa  såsom dig själv – är ett  tydligt råd  för livet.Vi kan inte förändra allt – men alla kan göra något  för någon. Det är där  det börjar.

Annons