BRÖD OCH SURDEG ELLER JÄST !!!!!

Söndagen  i  dag  handlar om Livets bröd. Det ger mig anledning att fundera lite grann över bröd  och brödbak. Det sägs att det är en trend just nu att pappalediga karlar sysslar med siurdegsbak. Jag är inte pappaledig och tävlar inte i kluriga recept men jag gillar surdegsbröd och det är onekligen populärt. Säg  det brödföretag  som inte har nån form av surdegsbröd i sitt sortiment.  Burken med surdeg som du ser på bilden  den startade jag för fem år sedan – så det är samma grund i burken efter alla år. Det är bara att mata den med lite rågmjöl och vatten en gång i veckan  – så är den OK!  Undrar hur ett sånt där litet  50 grams jästpaket skulle se ut efter fem år i kylen. Det kanske kryper över till en annan hylla så man inte hittar det  eller torkar bort i processen efter sista förbrukningsdag.

Förr i tiden lämnade man ju bara kvar  lite degstrimlor i sprickorna i baktråget och så hade man kraft för jäsning vid nästa bak. Surdeg på det sättet. Det finns ju bakpulver och bikarbonat också  och  andra sätt att få fluff och fräs på brödet. Bagerier kan ju till och med  blåsa in luft i brödet så  det blir  stort och fluffigt (eller mossigt mjukt)

Bibeln talar om surdeg och berättar om en kvinna som  tar surdeg  och blandar in tre skäppor  mjöl och arbetar med degen tills allt blir genomsyrat. Matt 13  kapitel. Då är det en beskrivning av himmelriket som surdegen.  Jag fastnar för orden tills allt blir genomsyrat – det är först då  det blir bröd.

Det finns så mycket man försöker fluffa upp i dag  i våra liv.  Man skall bli  hälsofreak. Man skall bli lycklig.  Man skall börja om med allting -skiljas lyckligt  och hitta en ny partner.  Man skall vara trendig och inne. Bli en märkesmänniska både i kläder – tillbehör – bilar –  livsstil och allt  allt…. men  det blir sällan mer än ett tillfälligt  uppblåst  och uppjäst fluff  och så återvänder man till det vanliga.

Baka in himmelrikets  surdeg i vardagslivet.  Ha  nånting att tro på – att leva av  och leva  för är  nåt helt annat. Den surdegen  räcker mer än fem år.  Den möglar aldrig bort eller torkar bort den bara finns där  och ger liv  åt just ”livets bröd”  med Kristus i vardagen.

Jag har dessutom vid ett flertal tillfällen fått ta nån deciliter  ur min burk  och gett bort den till en vän som sedan kunnat baka nytt bröd på sitt håll. Surdegen är aldrig ett färdigt paket med ett bestämt antal gram. Den  är till för att fylla alla olika behov hos var och en av oss.

Annons

Orkidé som ett ord eller idé om att orka !

På  bilden här  ovan finns  det tre små  orkidéer. Du kanske ser bara en  i den  tjusiga blomman – men  det är faktiskt tre saker  som kan uppmuntra  och hjälpa dig vidare i en jobbig  eller tröttsam situation.

Först är  det ju själva blomman.  När gav du din fru en blomma sist var ju en slogan som fanns  som  affisch på  blomsterhandlarnas  väggar för länge  sen. Kanske  det skulle ha stått mer än just ”din fru”  det finns alltid fler som behöver en blomma att glädjas åt.  Dessutom  är ju just detta att få en blomma  ett bevis på att någon bryr sig  och tycker om  dig och mig. Inte bara en enkel tulipan på bemärkelsedan och har den ära att gratulera. Kanske  det är just blomman en måndag eller en vanlig dag  som är den viktiga. Uppmuntran och kärlek.

Den andra idén för ork finns i den lilla  skålen med lock i fönstret.  Den innehåller  små små lappar  med bibelord på. Utvalda av någon helt okänd. Mannakorn kallas  de av den äldre generationen. Hämtat från hur  Israels barn samlade  manna  från himlen till mat under sin ökenvandring. Bibelord kan faktiskt vara med och ge ny kraft när allt  verkar hopplöst.  Jag tar ett  korn till dig –  Fil 4:19  står det. Paulus brev till Filipperna.  Kan det ha nåt med dagens verklighet att göra?   Så här  står det:  Min Gud skall med sin härliga rikedom  i Kristus Jesus – fylla alla  era behov. Det står i Kristus  Jesus  och då betyder det om  de där behoven du har på insidan i din själ  och ande.  Det är inte frågan  om framgång i yttre avseende  utan det där  som du kämpar med innerst inne.

Den  tredje idén för ork finns för oss i det  glas med små lappar du ser i fönstret. Det är en gåva  från  barnbarnen. Glaset innehåller  små hopvikta  handskrivna lappar  med kärleksfulla  hälsningar textade med sirliga bokstäver. Jag tar ett par stycken och ser vad det står på dem.   Du är  bäst !   Du är söt !  Du betyder allt för mig !   Visst känns  det gott i  hjärtat när man får  läsa sånt  precis  när  allting verkar vara  käpprätt fel  och man känner sig  mer eller mindre värdelös.

Kanske vi skulle vara lite mer frikostiga med blommor eller choklad,  små trevliga hopvikta lappar med varma hälsningar. Bibelord  som betydde mycket för mig i min kris och som kanske kan vara en hjälp för  dig också!

Generositet är  som en kram eller en axel  att luta sig mot  medan tårarna rinner. Någon sa en gång  att : Komplimanger – ärligt menade – är som strykjärn för skrynkliga själar.

Ta  en orkidé  och ge den vidare – det finns alltid  nån i din närhet som behöver den  och får sin dag  betydligt gladare genom  just din  ork-idé !!

Har du känt dig så här nån gång ??

Hittade bilden i en annons i en gratistidning och visst – tankeapparaten startade bums – för visst kan man känna igen sig.  Ingen av oss kan väl ha undgått att  resa ragg och fräsa på detta  sätt  nån gång. Orsakerna  kan variera  men uttrycket  och vårt engagemang kunde ju nästan ha varit på gränsen till en hjärtinfarkt. Det blev svårt att andas  och det klämde åt i musklerna på bröstet  och adrenalinet  pumpade  och pumpade på  gränsen  till en riktig explosion.Oavsett vad orsaken var  så gav det oss en mer eller mindre  smärtsam upplevelse både  psykiskt  och fysiskt-

Somliga  säger att  det är nyttigt att bli arg  och få en urladdning som ett smärre åskväder  för att komma  vidare. Somliga  påstår att  det är  normalt att bli arg  och ilsk ibland. Somliga påstår  t.o.m. att den  som aldrig blir arg  på riktigt  – inte  är  normal.  Jag skall inte ge mig in i  den debatten – det får psykologerna  ta.

Men visst  finns  det tillfällen  när  det behövs att man  tar i för att man skall bli tagen på allvar – eller  för att  den man riktar sig till överhuvudtaget skall lyssna. Men på den vägen har man nog redan missat  att ta fram  en del kloka argument som kunde ha skapat förståelse. Ilskan   gör  det knappast   lättare att komma närmare  varann.

Ofta  är det  ju struntsaker som väcker ilska. Man har gått och tänkt  och tänkt och så måste bara urladdningen  komma. Men  det finns ju så många steg innan  dess. Ett ex i förebyggande syfte. Jag har varit migränvarelse hela  mitt liv. Om  man då när  migränen kom kunde säga -Bry  er inte om om jag säger konstiga saker eller reagerar fel idag – jag har  en migrän på gång.   Eller  jag har haft  extra jobbigt i mitt arbete i dag – så jag är trött och kan reagera  snett.  Eller jag är orolig hur det skall bli nästa vecka  med uppgifter jag har – så jag är  extra  känslig just nu.  Kommunikation  och dialog  hela  tiden.

Somliga uppgifter är  det ju i alla fall  alldeles onödigt att bli arg på – jag kan ändå inte  rå på dem. Jag minns en gång när vi som familj  åkte genom en liten by. Ut ur en port  sprang en liten kattunge fram och ställde  sig mitt i vägen  och burrade upp sig och sköt rygg mot oss i bilen. Vi hann ju bromsa  och stanna och dom som bodde i huset kom ut  och tog rätt på katten. Vi  konstaterade att kattungens ilska  inte hade hjälpt  om vi kommit fram lite  snabbare.

Kan bara konstatera att bättre  än ilska  är  alltid  samtalet och dialogen. Händer  det ändå att ilskan tar överhanden så  hjälper nog  bibelordet i Paulus brev till Efesierna. Kapitel 4 och vers 26 : Grips ni av vrede  så synda inte. Låt inte  solen gå ner över er vrede.

Adrenalinet kan vi kanske  i stället använda  till att lyfta varandras bördor.

 

Nya perspektiv behöver man ibland !!!

När man sätter sig ner för att  måla – som i mitt fall – landskap så är perspektivet väldigt viktigt. Det gäller ju att försöka  få djup i bilden.  Det måste ju bli klart  och  tydligt vad som är  långt borta  och vad som är  förgrund  och nära.. Skuggor  och dagrar – färger  och komposition , allt får medverka till att ge bilden djup.  Bilderna  du ser  här  hade jag med på en  utställning i  Vallersvik, Frillesås. Det här är ungefär häften av  den bit jag hade med i  min avdelning på  utställningen.

Det är  skönt att bara gå omkring och se  sig om i naturen  just för djupets  skull. Jag lägger till en bild – ett foto  här nedanför  från Arild  med utsikt  över  Skälderviken och med takåsar  och grönska som förgrund.’

Visst är  det vackert med  det perspektiv som bilden ger. Vi stod på en altan i ett hus ovanför  de hus  du ser och fick med  närhetens  vanliga takåsar  och vikens  vatten och båtarna  där långt borta.

Det händer ibland i din och min vardag att man bara ser  vägar och gator. Staket  och  husväggar och gavlar och så  får man vända blicken ganska långt upp för att hitta en flik av himlen.  Det gäller ju alldeles  särskilt om man bor i stan och har flervåningshus på båda sidor och en trafikerad gata  både framåt  och bakåt.

Så kan det kännas  inuti  oss  också. När  allting tornar upp sig. Bekymmer hit  och sorger dit. Arbetsuppgifter som stressar.  Eller brist på uppgifter  som gör tillvaron meningslös och tung. Jag kan tänka mig Fas 3 på ena sidan  och hundra meningslösa ansökningsblanketter på den andra  och man vet att det är just meningslöst. Då är det svårt att hitta en flik av blå himmel.

Man behöver få komma upp över  ”hustaken”   för att få ett nytt perspektiv Jag tror att Gud har en altan för  det. Om vi bara vågar stänga  av hörlurar – I-padar  och surfplattor en liten stund och ta oss tid att stanna upp och närma oss Honom. Han kan ta tag i oss  ocj lyfta oss upp över  det som är  svårt  och visa  på sitt perspektiv.

Fore jag upp till himlen så är  du där. Bäddade jag åt mig i dödsriket  så är  du där. Toge jag morronrodnadens vingar  och gjorde mig en boning ytterst i havet så skulle också där  din  högra hand fatta mig  säger ps 139 i Psaltaren.

Han bryr  sig.  Han lyfter.  Han bär.  Han visar dig ett nytt perspektiv för hela  di värld.

 

Arvegods har vi väl kvar ……..

Till programmet ”Antikrundan”  kommer folk med  de mest  förunderliga saker. De skall värderas och placeras i tid och man ser hur  förväntan lyser. Det känns ibland som att de mest  anskrämliga sakerna är  de dyraste.  Men så kommer  det ju nån pang-grej  som t.ex. en Matisse målning som kan vara värd 20 miljoner. Skulle kanske inte vara så dumt att göra nåt fynd i garderoben av den kalibern.

Bilden ovanför   visar en skål i mässing som gavs  till min farfars far  och hans fru – Bruno  Fabian  och Hilma  Nylander på deras guldbröllopsdag  den 26 april  1912. Den pryder sin plats hos oss med en känsla av just arvegods. Pengar har ingen betydelse i det. Eller ta nästa bild  som  är en servis  som  gavs till min fru Ingrids morfar på hans 50 – årsdag den 22 mars  1920. Visst är  det roligt att den finns kvar och pryder  vårt hem.

Arvegods  som man kan ställa fram på detta sätt kan vara skönt att ha  och ge glädje i vardagen  när man mins  historien  och släkten och de som gick före.

Sen finns  det ju invärtes  arvegods  också. Man liknar sina  föräldrar   till utseende – sätt att gå  och röra sig – gester  och minspel – storlek  och längd – det går alltid att spåra drag som påminner om  mamma och pappa.

Så finns  det ett kulturellt arv som vi bär med oss. Det som rörde sig i vårt samhälle. Konst  och musik. Litteratur  och media. Styrelseskick  -demokrati  och rösträtt  Frihet att tänka. yttra sig , utöva  kultur  och religion  och alla andra preferenser.

Så ett steg till – ännu djupare in i vår personlighet ett arv med livsåskådning – tro  och liv – som hör samman med just ordet religion.  Vi säger att Sverige är ett kristet land – i motsats  till  länder med muslimsk – hinduisk eller buddistisk form.  Och samtidigt säger vi att Sverige är  det mest sekulariserade land man kan tänka sig. Humanisterna jobbar för att få bort allt vad tro och kristendom heter från  det offentliga rummet. Sakralt  verkar farligt och får inte finnas på schemat.  Ändå så finns det  just nu ett rop efter just  de där allra innersta frågorna.  Det är  som om man  t.ex. i stillheten i en tom kyrka  sitter  och väntar på att arvegodset skall ta form. Hitta sina rötter  är nästan ett mantra i tiden. Nåt man längtar efter  och vill se. Känslan av att komma hem,

Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av  en vänlig famn…… heter det i sången. Pröva och känn efter  – ett  par knäppta händer  och en enkel bön kan föra dig in i en ny värld , säg ” Gud  jag längtar efter mening  och mål- Jag vill våga ta steget och tro . Möt mig här  och nu !”

Det finns ett arvegods  i kyrka  och församling – i Bibeln – i psalmer  och böner – med ett värde som inte kan räknas i pengar. Det är att hitta  själva  livet.

Isen har släppt taget och snön är borta !!!!

Visst  har vi längtat efter  våren  även om vintern inte varit så isig  och snöig som den brukar vara: Isen nere  i Laxvik där bilden är tagen var väl som mest ett band närmast stranden. När det blåste  in från havet  tornade flaken upp sig  Men isen har fått ge sig och snö har jag nog bara skottat en enda gång i vinter – annars är  det kvasten som klarat det mesta.

Nu börjar man se  gröna blad på busken vid grinden. Krokusarna har blommat länge  och påskliljorna vid  förrådsväggen visar gula knoppar.  Fåglarna sjunger. Plogarna med gäss skriker igen och jag såg att tranorna  har börjat komma till Hornborgasjön  och snart är  det sommar igen. Då kanske  utsikten blir som den här.

Bilden lite längre norrut längs  vår kust  med utsikt  mot Tylösand. Visst är  det skönt att se och njuta.

Jag har en bok i min hylla av  Bengt Pleijel som var verksam på Åhs Stiftsgård. Boken heter  DÅ SMÄLTER  DET FRUSNA . Och den kan med exempel från Bengts  skrivarlya verkligen vara med och töa upp  den inre  människan. Du skall få nåra citat.

Känner du till djupfrystheten? Du hittar den hos andra, din skarpögda blick genomskådar dem. De ser ut som kylskåp.. Blankputsade. kantiga  och tillknäppta. Precis som kylskåpen ger de kanske ifrån sig en viss värme uppåt – men inåt är  det kallt.

Vågar du se det här  hos dig själv ? Jag ett kylskåp ? Så mycket som jag har stängt inne. Lagt locket. Knäppt till om. Minnen. Känslor. Skuld. Sopor.

Kan du lyssna en stund ?  Med evig kärlek har jag älskat dig. Älskad innan du blev till. Evig kärlek redan när du stultade omkring och lärde dig gå. ” Jag låter min nåd förbli över dig !!! Bara min nåd.  Känn hur kylskåpsdörren börjar öppnas. Dörren till din inre värld möts av värmen från en evig kärlek och så börjar det säga  Dropp  Dropp  och åter Dropp. Då smälter det frusna.  Han lyfter av och bär bort,  Minnen, Skulder, Sopor, Skräpet.

Så långt  Bengt i boken. Det väntar en sommar där framme. En sommar med nytt liv -blommor – grönska – sol  och möjligheter.  Det finns en psaltarpsalm med sköna ord om detta: Ps 147  v.18   ÅTER SÄNDER HAN SITT ORD, DÅ SMÄLTER DET FRUSNA. SIN VIND LÅTER HAN BLÅSA, DÅ STRÖMMAR  VATTEN.

En skön dag eller kväll och  Hans kärlek över kommande  dagar med nådens sol önskar jag dig.

Godisburk får man ha det ?

Godis burken  eller som det heter på den Snaskburken  kommer från mitt hem  och min hemstad Jakobstad. På andra sidan burken  står  det  Herkkumakeisia som alltså är  finska namnet på sötsaker – delikatesser som man kan ha i burken. Den tjänstgör just nu som förvaring av diverse godisbitar  och tuggummin som man kan plocka fram när  man känner av suget på nåt sött. ”Nyttigt”  kan man väl fundera på om det är – men lite charmigt med den gamla  burken.

Ibland undrar jag om vi har alldeles  för stor tonvikt på godisburkar i vår tillvaro i stort. De skall finnas där med ett önskeinnehåll  så att man kan känna sig tillfreds med att veta att man får  det man vill  ha genast.  Allt och nu är  ord som styr ganska mycket i vår  värld.

Det är ju det som alla krig och kriser går ut på  att få mer och helst allt  och det på stubinen. Diktatorer vill  ha snaskburken inom räckhåll  och bara för sin egen del Säg  Syrien, Ukraina och Krim, Nord-Korea , Centralafrika, Mali, Sudan och mer  och fler. Alla vill ha den där  goda burken för sig. Där kan man hämta pengar  och förgylla kranarna i badrummet  och knoppen på  Toastolen. Konsumera lyx och glamour medan  den vanliga  dödliga  befolkningen verkligen får dö. Huvudsaken är att man har godisburken kvar.

Den är   väl också rätt bra att ha i vårt eget vardagsliv så man kan unna sig  saker  och ting. Kända  märken på väskor  och klockor  och kläder. Exklusiva  prylar, bilar, nöjen m.m allt man kan tänka sig skall finnas – helst i just min godisburk.

Snaskburkan har ett lock. Det är inte låst. Det är lätt att lyfta av och det finns  en underbar möjlighet att bjuda fler på innehållet i burken. Jag kommer ihåg en sommar när min fru  och jag var alldeles  slutkörda  och trötta och inte visste hur  vi skulle orka. En god  vän kom helt oanmäld  och öppnade sin burk för oss.  Där fanns ett sommarhus  med en underbar miljö. Kyl  och frys  fyllda med mat  och allt som behövdes. Där fanns en dag när han kom med sin fina båt  och gav oss en kryssning på Vättern med den … burken verkade outtömlig just då  för oss. Gav oss krafterna  tillbaka.efter den veckan.

Min vän som läser dom här raderna. Använd din godisburk med öppet lock och bjud in den vars burk verkar tom att dela  din glädje. Du kommer att få se öppna  himlavalv över  det du gör. Och det konstiga är  att hur mycket man än delar ur burken på  det sättet så räcker  det till mer.

Att ta väl hand om sin kropp – och sin själ ?????

Att ta väl vara på sin kropp  och jobba med mat och träning är  viktigt – det kan man inte komma ifrån.  Just nu är  det till exempel sifferdieter  som gäller för ditt och mitt ätande – man  är väl nästan lite konstig om man inte äter efter en sifferkombination som avser mat  och fasta – eller tidpunkt för ätande – och innehåll i det man äter. Jag som inte  är nån ”mat”ematiker får bekymmer redan där. Sen skall man ju gå på gym  och helst ha en pt  personlig tränare. Lära  sig en massa  besynnerliga redskap  och hur dom fungerar  och så plåga sig rejält i dem för  att nå resultat – helst så snabbt som möjligt. Muskelstärkaren ovan är ett ganska blygsamt exempel  på redskap  för framgång. Ganska enkel att sköta  och  har olika inställning för  ”knuffochdrag”. Men som träningskompis ganska kall och stel.

Visst är  det bra på alla vis att man vårdar  och tar ansvar för sin kropp – det skal  man lever i. Man kanske  inte förlänger  det jordiska livet – men det kan bli mer angenämt om man kan undvika  en del krämpor och obehag. Träning för en bättre vardag i yttre avseende.

Men så finns det ju nånting innanför skalet också som kanske också behöver träning. Då hamnar vi  omgående i dom stora livsfrågorna.  Varför är jag här ?  Vad är meningen med alltihop ? Hur  tränar jag min inre  människa  till ett rikare liv ?  Då  handlar det ju inte om mage och vikt  och muskler – utan om  nåt vi inte riktigt säkert vet var exakt det sitter men det har med vårt välbefinnande att göra.

Jag påstår att vi har en personlig tränare  för livet i  den Gud som skapat oss. Han ger oss kallelse  och uppgift i tillvaron  och ger oss också hjälpmedel  för att klara  jobbet/livet. Men vi måste träna oss i att höra vad han vill att vi skall göra. Känna igen hans röst. Här kommer  det redskapet med en lite  vägledning ovanpå.

Det här är en jordisk  och en himmelsk hörapparat- Jag har två vanliga  hörapparater eftersom jag förlorat diskantljuden i min hörsel.  Det finns tre lägen på dom. Ett  läge  som tar allt som hörs och det kan bli stökigt ibland. Ett annat läge  där jag kan koppla bort det som är bakom mig  och bara höra framåt. Ett tredje läge  där man kopplar in sig på hörselslingan som finns  i en del lokaler.

Bibeln är  vår  hörapparat till Gud men  det gäller att träna så vi kan använda  den och ta emot vad  Gud vill säga.  Det kan vara svårt i det allmänna bruset där  allt kommer in. Då kan man  koppla om så att man glömmer  det som är bakom och som ofta är tungt och svårt – låter Gud ta hand om det Det tredje  sättet  är  att gå in där  det finns en slinga –  ofta en kyrka och ta emot de hälsningar som kan möta  mig där  av gudomlig  kärlek och omtanke.

Träning för att lyssna in  och kunna ta emot det friska liv som  tron på  Jesus  Kristus ger  här  och nu. Han som säger: Jag är  vägen, sanningen  och livet. Både meningen och målet. Det ger inte mig nya muskler men det ger mig Hans kraft att möta dagen  och morrondagen.

Vet du vad det här är för en manick ????

Den verkar inte precis  höra hemma i vår tekniska ålder. Man kapar inte bredband med den  och inte är  det en robot som går på automatik heller.  Nej – den hör hemma i ett  lantligt kök för länge sen  och kommer från  Sandsund  utanför  Jakobstad i Finland. På den dialekt som användes  där kallades den för ”bröklyfto”. Man   tar den hålkaka som hänger på stången i taket – trär handtaget genom hålet  och lägger brödet  på  brädan och så hugger man till i brödkakan och delar den i bitar.  Bitar som man kanske sen får lägga i vatten för att överhuvudtaget ha en chans att få tänderna i den och bita en tugga åt sig. Genialisk uppfinning för sin tid – eftersom vanliga knivar inte rådde på den hårda  kakan. Just den här klyfton hängde på väggen i  sommarstugan i Fäboda  tillsammans med lite annat av samma datum  som mamma samlat på sig  och fått av släkten i Sandsund..

Varför  tar jag nu med den i bild i bloggen ? Helt enkelt därför att det handlar om att dela brödet till alla. Att överhuvudtaget dela med sig.  Det tycks ju vara ganska svårt i vår moderna tid  där jag helst  skall ha allting  och det genast.  Det där fina ordet solidaritet har visst hamnat i skymundan. Det här med att ha och ta för mig – det gäller i både stora  och små  sammanhang.

Just nu  översvämmas  ju nyheterna av info  från Ukraina  och Krim. Världen håller andan – statsmän och kvinnor får djupa  veck i pannan. Säkerhetsråd  och sammanträden i EU och  Nato manglar frågorna  bekymmersamt.  Hur mycket tänker han roffa åt sig  den nya tsaren den här gången. Anspråk från honom  ligger som svarta skuggor över alla nyhetsredaktioner. Hur skall det sluta ?

Och i det lilla – i vår egen nära värld – finns ju samma tendenser. Jag kommer först och tiggare och hemlösa sist. Mina intressen och värderingar  är ju givetvis  de som gäller. Tolerans är ett annat fint ord som vi borde dela lite mer. Jag skall ha  det som är störst bäst och vackrast.

Jag läser i  tidningen för  Open Doors  om en tolvårig flicka som skriver ett brev till redaktionen. ” Jag  blir gråtfärdig  när jag läser om hur många som får lida för att dom tror på Gud, Jag har sparat 100 kronor som jag  skickar med. Använd dem till något bra.”Open Doors  är en organisation som arbetar för att uppmärksamma  och hjälpa  dem som förföljs  för sin tro.

Delar vi med oss av  våra möjligheter – våra erfarenheter – våra tillgångar etc… Det finns ju så mycket klyftor som behöver  bebyggas med broar av kärlek  och omsorg. Så mycket av våra bitar som kanske räcker till fler  också i vår ”moderna tid”.

Älska  Gud – och älska din  nästa  såsom dig själv – är ett  tydligt råd  för livet.Vi kan inte förändra allt – men alla kan göra något  för någon. Det är där  det börjar.

Lite gammaldags !!!

Visst är det lite gammaldags stil över den här bilden. Det fanns ju förr  broderade bibelspråkstavlor med sirliga bokstäver  och riktigt  glassiga  begynnelsebokstäver. Ibland också med bilder av änglar  eller keruber på molnkanten i bilden. Tavlor med ordspråk  var också vanliga. Sen kom bonaderna med lovsånger till olika saker.  Hembygden  eller  hemmets lugna vrå. Kanske minns du också bonaden med texten.  AV ALLA JORDISKA DRYCKER – KAFFETÅREN  DEN BÄSTA ÄR.  Variationerna var många. Nu hittar man bonader  och tavlor på loppisar  som påminner om en tid för  länge  sen.

Men hur  är   det egentligen ?  Texten  i bilden ovanför  är gammal i språket  och stilen men verkar vara synnerligen modern  till sitt innehåll. Bekymmer verkar inte  bli omoderna hur mycket nya grejer  för att undvika dem vi uppfinner – teknikprylar  och kommunikationsmanicker. Bekymren finns kvar. Dom är svåra att bli kvitt. Vi kanske inte har dom uppkopplade i telefonens minne – det är nog inte så bra.  Men det känns som om vi hade dom uppskrivna på små papperslappar  som vi sen lägger i en prydlig hög på vårt  nattduksbord för  att ha dem till hands  och kunna bläddra i dem när vi vaknar klockan fyra  på morgonen och har svårt att somna om. Beroende på den där lilla eller stora pappershögen  som ligger där. Dom har en förunderlig förmåga att krypa  oss närmare in på skinnet  och bli större  och större  ju mer vi bläddrar.  GÖR er inte bekymmer. Släpp taget om pappersbunten. Morrondagen  är inte  där i sängen. Morrondagen skall hava sina  egna bekymmer och var dag har nog av sin egen plåga. Nu behöver vi sova  för att  klara av att möte  en ny dag. Lätt att säga eller skriva  men fruktansvärt svårt att praktisera.

Hur  gör man ? Lämna över  i starkare  händer. Har du tänkt på att om man bär på en  börda framför sig  så bär man med båda armarna och  helst flätar man ihop fingrarna eller  kanske  knäpper ihop händerna där under  bördan. Det är ingen dum idé och den blir ännu bättre om de knäppta händerna blir en bön: Gud du som är starkare än allt i denna värld – omslut mina händer med dina – här  och nu.  Jag överlämnar – befaller min  dag och min morrondag i din  kärlek och makt att förvandla.  Visa mig  vägen  och ge mig mod att gå den !  Pröva  detta på nästa natts  bekymmer – låt högen med papperslappar vara och nästa morron kommer en del av lapparna att vara alldeles tomma så du kan skriva ett Tack på dem och möta en ny dag med blicken lyft  mot nya möjligheter.