Att stå i köket och laga mat är ju roligt och spännande – i alla fall det mesta man gör. Men så är det ju det där om man inte hinner med och det bränner vid eller i botten och man får ett hiskligt jobb med disk. Keramikformarna här ovan är sköna – det är en keramik som tål ugnen, mikron och diskmaskinen och skulle det se ut som nåt har fastnat så är det otroligt lätt att diska bort. Teknik i köket.
Teflonen är ju också ett sånt material som släpper efter och gör att vi slipper bekymmer i disken. Stekpannor med den beläggningen har vi väl allihop numera. Fast ibland kommer ju både gjutjärnspannan och stekgrytan till heders. Lite rost i botten på grytan avskräcker inte – snarare blir det ett plus i kanten med allt det där gammaldags och hemlagat och Bullerbyn som ju allt presenteras som just nu.
Jag läste för ett tag sen om oss människor och vårt inre i en krönika – kommer inte riktigt ihåg var. Det talades om människor som hade ett inre som om det var teflon. Vad de än råkade ut för så rann det av dem – åtminstone tycktes det vara så. Krönikören tänkte lite avundsjukt på dem och önskade att man kunde vara så. ( Hälla vatten på en gås hette det visst förr i världen ). Är det säkert att det är så bra att ha ett inre av teflon eller keramik ? Är det bra att inte bli berörd av någonting och bara leva sitt eget liv ? Hur går det då med allt det positiva – glädjen – lusten – tillfredsställelsen över ett bra jobb och allt annat i livets rika mångfald ? Om allting inte fastnar utan bara rinner av – lever man verkligen då ?
Jag vet att jag för min del föredrar ett mera naturligt material med risk för skador och rost och även med risk för att både en del svåra och somliga glada upplevelser bränner sig fast och stannar i kanten. Det svåra får jag väl få hjälp att skrubba bort med lite himmelsk ”nådesvinto” och och gudomligt ”Yes” diskmedel. Det glada och ljusa vill jag behålla i minnet och ta till när det fattas nånting i kommande dagars recept.
Teknik är nog bra i kök och vardag men det finns ingenting som heter tekniska lösningar i min inre värld. Det enda som gäller där är relationer. Relation till Honom som alltid har tid med mig och relation till mina nära och kära och medvandrare jag möter i min vardag.
Paulus skriver i 2 Korintierbrevets 3 kapitel om att vara ” Ett Kristusbrev – inte på tavlor av sten eller med bläck utan i era hjärtan på tavlor av kött och blod”
Hasses Blogg 