Alla har vi väl drömmar – om framtiden och LIVET ????

Vi drömmer väl alla om hur livet skall vara eller hur  det skulle kunna bli – eller hur?  Kurbitsmålerskan  Slotts-Barbro  har  målat in en dröm  med lite  djupare innehåll  än dom vanliga. Den sträcker sig ju ända in i evigheten och våra vanliga drömmar kanske  närmast sysslar med det jordiska livet. Med början på  villa- Volvo – vovve  för  den  blivande familjen och så allt det andra.

Kollar jag veckopressen  och  media  i allmänhet  så är  det  ganska ytliga drömmar som speglas i  spalter  och rådgivning.   Den perfekta figuren – just nu för att komma i  de nya vårkläderna. Metoderna  är  många  och växlande – men alla lovar snabba resultat – det här är den metod  som  svarar mot dina  drömmar. Till alla kvinnor  finns det ju dessutom ett stort antal skönhetsknep  för att återvinna  ungdomens lyster.  Karlar  får bara gå på gym och träna  och träna  och träna.. för att bygga upp sexpacks på magen.

Handlar  det inte om kropp och yta  och mode så handlar  det om pengar. Kreditkort utan årsavgifter- lån till  ”lägsta” möjliga ränta  för att förverkliga  det du drömmer om. Eller erbjudanden om de optimala vinsten på spel eller lotter  eller som den här:Låt inte chansen gå dig förbi  – 160.000 direkt in på ditt konto  –  OM  du vinner.

Har du inga av de här drömmarna  så kan du satsa  på inredning  och skaffa dig ett nytt kök  med exklusiv inredning  och superhäftiga   vitvaror  i nya former  och kulörer. Se vilka ”billiga priser ”  – men se också till att du har tid att stå i det nya fina köket och stoppa snabbmaten i  mikron.

Drömmar – drömmar och åter drömmar.  Hur ser verkligheten ut och vad är  det egentligen värt att drömma om ? Du  har dina svar  och jag har mina! Fundera en stund på hur din allra  viktigaste dröm ser ut.

Jag skulle vilja landa i verkligheten ett tag. Det finns så mycket man vill drömma bort utanför ens egen lilla värld.  Ensamhet är en mardröm för många i dag. Man har inte tid för  varandra  och ännu mindre för andra. Fattigdom som leder till slumbebyggelse med plåtskjul  och  skrotiga  husvagnar mitt i Stockholm.  Tiggare  på  gatorna. För att inte tala om vård-skola-omsorg  som är  som ett mantra just nu.  Fas 3 – eländet som drabbat tusentals  människor  och snart tar  själva människovärdet ifrån dem.  Nog räknat ur den verklighet som omger oss. Supervalår är grädden på moset.

Men egentligen börjar allt  hos dig och mig personligen.  Han som gick här på jorden en gång i vår galna värld – Han gav oss exempel.  Botade sjuka – befriade skuldbelagda -gav nytt hopp  åt utstötta  och i praktiken förlorade –  fräste till  mot dem som hade makten och använde den för egen vinning – visade  barmhärtighet och kärlek  där  Han gick fram.

Han sa också: Vadhelst ni gör  för  dessa mina minsta det gör ni för mig.Det börjar alltid  hos dig och mig  om en förändring skall ge resultat.

 

Annons

Är det så här det ser ut ? Rätt eller fel ?

Är den här  bilden rätt eller fel ?  Är det sant att kyrkorna står mer eller mindre tomma medan andra aktiviteter  har fullt upp ?  Köptempel eller gall(n)erior t. exempel ?  Är det avkristning eller påkristning  som gäller ?  Är det så illa  och så lite folk i kyrkor  och kapell som man påstår.

Låt mig ta dig med på en titt ute  i världen. Den källa jag använder  är  World Christian  Trends, som har gjort  undersökningen.

Visste du att  800 miljoner människor går i kyrkan  varje vecka. Det finns femton  miljoner bönegrupper,cellgrupper,hemgrupper  som träffas varje vecka. 1.5 miljarder  människor lyssnar regelbundet på kristen radio  eller  TV. Det finns 3,45 miljoner lokala  församlingar som betjänas av  25 miljoner heltidsanställda  pastorer.  Inte så pjåkigt om jag får  säga  det.

Sverige då ? Låt mig ta det på det personliga planet – inte  i  så mycket i antal och siffror. Cirka  60 %  tror på  en Gud eller högre makt.  45 % ber regelbundet i vanliga vardagssituationer.  Avsevärt ,många fler i tider av kris  och nödlägen..  Om man jämför  å ena sidan besökare  på  fotbolls- och ishockeymatcher  med besökare i kyrkor, bönehus  och kapell så är  det den kyrkliga kategorin som är störst. Inte  så pjåkigt det heller.

Men det syns lite för lite i det dagliga livet. Kanske för att så många  har valt att ha sin tro privat  och inte i  församlingsgemenskap.  Men tydligen finns behovet där  att hitta en förankring i  det  som vi kallar  det gudomliga. Det som är mer än vardag  och rutiner men som kan gripa in i vardag och rutiner  på ett ibland övernaturligt sätt.

Det finns i dag en efterfrågan på  det som vi kallar andligt och man söker i alla möjliga sammanhang för att hitta  nånting som ger mervärde åt livet.

Jag skulle vilja säga ett förlåt till alla er som är besvikna  på kyrkan. Förlåt att vi sitter inne i  i våra kyrkor  och vänta på att ni skall komma in till oss – när vi annonserar med kryptiska predikoturer i lokaltidningen om att vi finns. Kyrkan är inte  en byggnad med väggar och tak. Kyrkan – församlingen är ett antal  människor  som finns ute på arbetsplatser – på gator  och torg – i hem och köptempel  för att finnas på plats  där  den behövs.

Det behöver inte handla om kris  och nöd. Det kan vara ett vanligt samtal. En extra omtanke i kassakön. Ett handtag av hjälpsamhet. Ett öga som ser. En famn  som ger en kram.

Bibeln kallar  det att vara ”levande stenar” små bitar av kyrkan som är  på rätt plats,  vid rätt tidpunkt  för just det du känner att du behöver. Det finns en gemenskap  som kan bära genom allt. Gemenskap med Honom  och  med varandra som gör livet helt  och rikt.

 

Sagor och verklighet !!!

Bilden här ovan visar några av min barndoms sagoböcker. Undrar om det finns nåra  såna numera eller om allt har blivit  lysande plattor  och telefoner.  Sagorna här är skrivna  av Zacharias  Topelius  som fanns en gång i Nykarleby stad i Finland . Han var känd som farbror  Zachris.  Nu finns han bara som en staty  med en massa barn omkring i förmodat sagoberättarvärv.  Böckerna här ovan är slitna  av  mycket läsning. Min farmor  lärde mig läsa i fyra-femårsåldern och förde mig in i  sagovärlden. Jättar  och troll, kungar och prinsessor, Drummelpetter med oklippt hår och långa naglar  och många  många fler. Utgivningsåret för böckerna  är  1945.

Jag minns dom stunder av läsning som farmor bjöd på. Sittande  nära varandra nästan i famnen.  Hålla  boken bra  och bläddra försiktigt  och så öppnades  sagans  värld. Farmor fanns ju där  och det kunde bli avbrott för samtal  och frågor om  det behövdes. Samtal  och närhet. Kontakt med händer  och axlar  med värme och känsla. Jag hade en favoritsaga i boken  Hallonmasken. Barn som plockade  och rensade hallon  och hittade en mask –  usch – men ett av barnen tog masken och gick ut med den  och placerade den på ett grönt blad.  Och det visade sig vara själva hallonkungen som räddades på det sättet  och som kom med belöningar för  sin räddning.Tänk att det kan finnas kvar i minnet efter  sådär  65 år.

Nu läser jag inte så mycket sagor. Nu är  det mer verklighetsnära  facklitteratur i existensiella frågor och teologi med mera  som gäller. Och så givetvis  böckernas bok Bibeln . Och där märker jag hur mer och mer biter sig fast i medvetandet – inte på grund av upprepad läsning – utan baserat på erfarenhet av hur  bibelordet fungerar till vardags.Gamla kända ställen lyser upp på nytt. Jag hittar  nåt matnyttigt varje gång. Jag känner med hela min varelse  att detta är inte gamla sagor  utan dagens  mest verkliga  livsviktiga ord till just min nutid

Vill du ha ett tips att pröva ? Läs  några verser – samma  verser varje dag – en period ända tills du  vet att det var det här jag behövde.   Ta  till ex: Ps 139 verserna 1 – 12.  eller Matt.11: v. 28 – 30.  eller kanske  herdepsalmen som har nr  23. Läs en gång om dagen eller flera tills du ser – det var det här jag behövde just nu !  Rätt vad det är så lyser det upp i din verklighet  just nu.  Och du kanske känner – inte att du sitter  i  farmors  knä  eller närhet – utan i en famn som vill dig allt gott.

Bäst före datum ….. gäller det allt ?

Visst kan  det kännas så ibland. Jag tror att de flesta av oss  kan hålla med om det. Då hjälper det inte med en massa hurtiga  och klämkäcka  uppmaningar  som: Ryck upp dig ! Ta dig  i kragen !  Nu får du väl ändå  tänka om ! Allt   det där och lite till  gör  det hela  bara värre  och värre  och man riskerar fastna  ännu djupare i sin deppighet.

En pressad  vitamindrink med alla världens  grönsaker  och bär i  känns inte alls  bra eller vettig.  En energidryck  på burk med  20 koppar kaffes  koffeinmängd gör knappast  nån nytta heller.  Ett pass på gymmet  eller en runda i motionsspåret  känns väldigt avlägset  och omöjligt. Eller  ett allena saliggörande  yogapass som   är  så populärt  och trendigt just nu. Finns bara inte ork till det eftersom man känner sig som ett paket med Scans  färdigstekta  köttbullar  i ett  alltför avlägset hörn i frysdisken  med datum som gick ut för längesen.

Komplimanger  kan kännas  som nån sorts strykjärn för  den skrynkliga  själen och hjälper inte   de heller. Kanske  en kram från nån jag känner  och har förtroende  för vore  det bästa. Att få sätta sig ner   och häva ur sig allt  det jobbiga  som finns där inne bakom alla fräsiga etiketter som jag försökt klistra på min fasad.  Vi börjar  närma  oss  en väg  som har chansen att leda  ut ur mörkret  och dimmorna.

I Johannes evangelium – det fjärde kapitlet finns  världens  bästa samtal. Ett samtal som lyfter bort förbrukningsdatumets korta tid  och bär ända in i evigheten. En kvinna  som förlorat allt, smyger sig till brunnen på en helt udda tid  för att hämta vatten när ingen ser henne. Hon möter en  Mästare som har tid att lyssna. Som läser mellan raderna. Som inte fördömer  henne och hånar henne som dom andra. Som ber om hennes hjälp  och ger henne värdigheten tillbaka så hon blir  en levande människa igen. Kanske  du skulle leta rätt på din bibel  och  repetera  hela  storyn.

Min kristna tro  säger mig att  det finns  inget  sista datum för  förbrukning av en människas  värde. Det får inte finnas nån som blir kvarglömd  i frysen  eller slängs med soporna. Det finns  alltid  en framtid  och ett hopp.  Vi skall älska  och hjälpa  varandra  därför att Han först har älskat oss. Någonstans bland alla skuggorna  står står  Jesus – för att hjälpa  dig i nöden är Han där…!!

 

 

” Antikrundan ” eller museum ?

Det  finns ju  märkliga  maskiner i vår tid. Datorer.surfplattor, robotar både i industrin och i sjuksalar  och operationsrum. Trevliga små gulliga robothundar som man kan ha i knät och gosa med om man känner sig ensam på sitt äldreboende.  Drönare i luften som kan ställa till med både ont  och gott. Då har jag bara nämnt några.

Maskinen på bilden  börjar snart bli märklig som musik  och talmaskin. Helt sladdlös är  den  och inga batterier kräver den.  Internetuppkoppling och bredband kan man lugnt glömma.  Det är bara att veva  upp fjädern,kolla stiftet  och sätta på  ”stenkakan” och köra den  i 78 varv  och så kommer talet  eller musiken i öppningen till  höger. Tyvärr ingen volymkontroll – men man kan sänka ljudet med  med att köra ner en handduk i öppningen.Helt otroligt egentligen på den tiden det begav sig   och ganska festligt att se på och lyssna till  nu..

Tänk vad vi är beroende av  teknik  och ström i vårt samhälle nu.  Strömavbrott av längre slag är ju inte alls bra. Ladda batterierna  är absolut  nödvändigt.  Värmesystemen i våra hus  tystnar  och slocknar. Frysarna  tinar  och belysningen och datorerna slocknar med risk att vi förlorar information  och annat vi behöver.  Myndigheten för samhällsskydd och beredskap  har rekommendationer för vad vi behöver.  Scouternas  spritkök  för matlagning. Stearinljus i massor  för både ljus  och värme.  Konserver  och torrfoder. Filtar och kläder. Listan kan bli hur  lång som helst.  Vi är verkligen sårbara i vår  vardag.

Så kan man ju undra vad vi behöver för  vår inre  människa för att klara oss i en sårbar värld.  Vad har vi för  uppkoppling  för  vårt inre ? Bredband , trådlöst , vad är  det som kan hålla oss vid liv ?  Fundera  en stund !

Jag tror att det är två saker som är viktiga. Vi behöver varandra  och vi behöver Gud ! Varandra för  det närvarande  konkreta stödet och omsorgen där  vi har tid  och bryr oss om varann. Gud  som  den källa  där  vi får kraft i kriser – men inte bara i kriser  som nån sorts reservbatteri – utan i den vanliga vardagen också  med allt den rymmer. Han hjälper oss att räcka till för varandra  och att kunna ge de handtag som behövs. När  någon  inte orkar dra runt veven så finns en hjälpande hand eller när stiftet verkar vara utslitet och behöver bytas för att livet skall kunna gå vidare så finns hjälpen där.

Det heter: Älska Herren din Gud  av allt ditt hjärta – din själ – din kraft – ditt förstånd  och din nästa såsom dig själv.

 

Mitt i stormen – där är man ju ibland !!!!!!!!

Vi – min fru  Ingrid  och jag finns med i flera kristna  sammanhang. En liten go församling. Möten  och gudstjänster av olika slag.  En liten hemgrupp med  ett antal nära vänner.  Vi möts regelbundet  i varandras hem. Fikar en stund  och  ber sedan för varandra och andra. Berättar hur vi mår – vad som är positivt  och vad som är bekymmersamt, En skön gemenskap  som man inte gärna  missar.

I vår grupp  finns bland andra en man  som  har  ett härligt sätt att uttrycka sig om sin tro. Han använder  vardagliga bilder ur sitt jobb ibland  och kan ha en hel predikan om en termostat. Ibland blir  det en söndagsskolsång eller vers som får vara en liten puff på vägen.

Han citerade en gång  och drog alla med sig – det var i kyrkan den gången vi möttes – sången:  Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen – le mitt i stormen…. och så fick vi utesluta ordet stormen  och i stället blåsa  ut så det låter som – Hoho -kan jag le mitt i hoho….när jag seglar hem. Därför bilden här ovanför-  med Jesus i båten  en tavla i gips av Sollefteå-konstnären Holger Persson.  En relief vi fick när  vi slutade vår tjänst i Sollefteå.

Nu är  det ju inte så enkelt som att det bara är att le mitt i hohooo  så enkelt är   inte livet. Men det som är säkert är  att det finns en trygghet trots allt i det som kristen tro erbjuder. Han som en gång gick våra vägar  och stigar – kom  gående längs den dammiga  gången i precis  rätt ögonblick för  människor i sjukdom.lidande. skuld och död  och gav befrielse – helande  och nytt liv –  Han går  våra  vägar också nu. Han finns där mitt i stormen och säger  VAR INTE RÄDD  och så räcker han ut sina armar eller ger  dig sin hand och du  vågar  hoppas  och leva igen. Stormvågorna bryts  och blir mindre  och mindre ända fram till en spegelyta  där  du ser  himlens blå färg och  båtens skrov  och mast och segel speglar sig i ytan.

VAR INTE RÄDD !  TRO PÅ MIG !   DU GÅR ALDRIG ENSAM – JAG FINNS VID DIN SIDA ÄVEN OM DU INTE SER MIG FYSISKT !  JAG HAR KONTROLLEN OCH DU KAN VARA TRYGG !

 

Stridstuppar finns det gott om !

Jag har ett par stridstuppar i min bokhylla. Imponerande figurer men som väl  är står dom still  och skadar varken sig själva eller andra. Men  det finns ju tyvärr  riktiga stridstuppar i vår  värld som gör vad som helst för  att riva – klösa –  hacka och döda. Tänker på alla krigszoner vi har och ser  hemma i soffan  i TV-rutan. Behöver knappast räkna upp nåra länder – du kan dem själv.  Länder  där  människoliv  inte verkar betyda  någonting alls. Spelar ingen roll om man dödar 130.000  eller   några få bara jag som dödar får makt över allt.

Så har vi ju  andra typer av  strider. Tänker på  OS i Sotji där  tävlande i olika  sportgrenar har  tränat i   massor av  timmar,dagar.veckor  år för att vinna i sin gren  och få medalj. Det är ju inga stridstuppar  där man vill åt den andra – utan man vill få medaljplats i en  kamp  om sekunder  och metrar och färdigheter.

Men bakom alltsammans skymtar stridstupparna som gör allt för  att vinna makt och berömmelse  och visa  upp sig internationellt. Tänker på hur man gått fram  med byggena för OS   och hur man behandlat  arbetarna  som jobbat med det hela  Inte så noga med löner  eller  bostäder och miljö bara man får fram resultat.  Tänker  på  hur man blir tvungen att  spärra in hela OS  i säkerhetskontroller som till flygplatser för att undvika attentat.  Tänker på hela HBTQ konceptet där  det ibland blir  viktigare  än OS segrar och medaljer.  Putin  säger att det inte är tänkt så – men samtidigt griper man dem som  framför  sina åsikter  i regnbågens färger. Stridstuppsaggressioner från bägge håll.

Nånstans har   det hela  spårat ur – när  sexuella preferenser  skall avgöra  om du är  godkänd  som människa eller inte. Agendan utmanar  till strid som förminskar  och  förnedrar den som tänker  annorlunda.

Insändaren här känns  rätt skön. Vad skall vi nu  hitta på att bråka om? Kan vi skapa en ny trend som alla måste ta till sig.  Dom som inte gör det kan vi  bara trycka ner i skoskaften så besvärar dom oss inte mer.

Tänk om man kunde  prioritera  lite mer. Hitta tillbaka till alla människors  lika värde. Sluta  döda  själsligt  och kroppsligt. Hålla frid med alla  människor. Ta  tillbaka det vanliga folkvettet och leva tillsammans i frid  och harmoni..

Den gyllne regeln kallas ett bibelord, Matt.7:12   ALLT VAD NI VILL ATT MÄNNISKOR SKALL GÖRA FÖR ER  DET SKALL NI OCKSÅ GÖRA FÖR  DEM!

En ”gammal” seriefigur…. med nyttiga lärdomar !

Vi lever  i ett  kontrasternas  fantastiska land. På bio kan man se  Världens  snällaste och starkaste björn  Bamse med vänner – en serie  som många av oss följt. Här  på bild ser du en annan figur skapad av Gösta Knutsson. Pelle  och Maja Gräddnos. Bill och Bull -elaka Måns  och feta Trisse med flera –  idylliska  och  välmenande  figurer som ville lära oss lite folkvett. Det är  en sida med varsamhet  och framgång för  det som var rätt och riktigt.

Den andra sidan  verkar inte riktigt klok. Dödsskjutningar  och knivmord blir snart bara en liten notis i tidningen. Demonstrationer med tusentals  människor som kommer till oss i soffan i vardagsrummet. Syrien, Ukraina, Spanien , Frankrike. Femen angrepp   mitt under  Nattvardsfirande i katolska kyrkan i Stockholm och hot om fortsatta aktioner mot just katoliker.  Utklassning av alla dem  inte minst från kristna sammanhang som vågar ge uttryck för åsikter  som inte är ”inne  och trendiga”.  Det är  snart tillåtet att tänka bara på det sätt som  samhällsklimatet för  fram.  Allt annat är fobier och fundamentalism och behöver därför inte tas på allvar.

Vem  som egentligen är  ”Elaka Måns”  är  svårt  att bestämma. Politiker ?  Anti-organisationer av olika slag. Förändringsvindar ? Marknadskrafter ? ”Jag vet bäst tyckare”?  Idésprutare som glömt att koppla på hjärnans  konsekvensutredningsfunktion. Eller  många fler.     Men Bill och Bull  finns det gott om  även om man inte alltid vet vem som är  Bill    och vem som är  Bull. Jama med är ju enkelt om nån annan börjat.  Man försöker skapa debatter  av olika slag men det blir sällan  annat än försök att banka in sin egen åsikt i den andras medvetande.

Jag tror att vi skulle behöva lite mer lugn och eftertanke i vårt klimat.  Jag är nog lite  Pelle Svanslös  själv – har ingen ståtlig  offentlig svans att vifta med så där  som  Måns – ingen stor plattform att tala och skriva från. Jag får tassa fram i det lilla och försöka  göra  rätt där. Det var ju så med Pelle – på slutet i  varje  seriesnutt så hade han i alla fall lyckats med det han tänkte och Måns   svans  slokade ner mot marken.

Det är kanske inte så mycket vi vanliga kan göra men det finns  en del. Man behöver inte vara tyst  när  det pratas skit omkring en. Man behöver inte skratta med när  nån mobbas eller hånas. Man behöver inte slå sina egna åsikter i skallen på folk men man kan  leva  och handla på ett sätt som skapar frid och harmoni. Man kan vara den man är utan mask och förklädnad och ge en varm hand, en kram eller ett vänligt ord på vägen.

Samtal  innebär  att lyssna  till den man pratar med – tänka på det man hör – och rätten att tycka  det jag tycker och förvänta sig att  den andra också lyssnar  och tänker. Värt att pröva eller hur ? 

Teknik i vardan -både ytligt och inuti…?

Att stå i köket  och laga mat är  ju  roligt  och spännande –  i alla fall det mesta man gör. Men så är  det ju det där om man inte hinner med  och det bränner vid  eller i botten och man får ett  hiskligt jobb med disk.  Keramikformarna här ovan är sköna – det är en keramik som  tål  ugnen, mikron  och  diskmaskinen  och skulle  det se ut som nåt har fastnat så är  det otroligt lätt  att diska bort. Teknik i köket.

Teflonen är ju också ett sånt material  som släpper efter  och gör att vi slipper  bekymmer i disken. Stekpannor  med den beläggningen har vi väl allihop numera. Fast  ibland kommer ju både gjutjärnspannan  och stekgrytan till heders. Lite rost i botten på grytan avskräcker inte – snarare blir  det ett plus i kanten  med allt det där gammaldags  och hemlagat och Bullerbyn som ju allt presenteras som just nu.

Jag läste för ett tag sen om  oss människor och vårt inre i en krönika – kommer inte riktigt ihåg var. Det talades  om  människor som hade ett inre  som om det var teflon. Vad  de än råkade ut för  så  rann det av dem – åtminstone tycktes  det vara så. Krönikören tänkte lite avundsjukt på dem  och önskade att man kunde vara  så.  ( Hälla vatten på en gås hette det visst förr i världen ).   Är det säkert att det är så bra att ha ett inre  av teflon eller  keramik ? Är  det bra att inte bli berörd  av  någonting  och bara leva sitt eget liv ? Hur  går det då med allt det positiva – glädjen – lusten – tillfredsställelsen  över ett bra jobb och allt annat i livets rika mångfald ?  Om allting inte fastnar  utan bara rinner av – lever man verkligen då ?

Jag vet att jag för min del  föredrar  ett mera naturligt material med risk för skador  och rost och även med risk för att både en del svåra  och somliga glada upplevelser bränner sig fast och stannar i kanten. Det svåra får jag väl få hjälp att skrubba bort med lite  himmelsk  ”nådesvinto”  och  och gudomligt ”Yes” diskmedel.  Det glada  och ljusa vill jag behålla i  minnet  och ta till  när  det fattas nånting i kommande dagars recept.

Teknik är nog bra i kök  och vardag men det finns ingenting som  heter tekniska lösningar i min inre  värld. Det enda som gäller där  är  relationer. Relation till Honom som alltid har tid med mig  och relation till mina  nära  och kära  och medvandrare jag möter i min vardag.

Paulus skriver i  2 Korintierbrevets  3 kapitel om att vara ” Ett Kristusbrev  – inte  på tavlor av sten eller med bläck  utan   i era hjärtan på tavlor av kött och blod”