En mycket sliten läsebok tryckt 1908 och använd av min svärmor Maria som bodde på Stora gölen i Edsleskog och använde boken 1913 för att lära sig läsa. Hennes skoltid blev inte särskilt lång bara nåt år. Jag har bläddrat lite försiktigt i de sköra bladen och sett att man borde nog ha varit vuxen för att förstå de olika sidorna, Beskrivningar av ord med självljud förljud och medljud lär väl ha föranlett en del utförliga förklaringar och övningar med lärarinnor eller lärare. Undrar om det skulle gå att intressera barn för den här boken nu. Inte var det särskilt luftiga sidor heller och illustrationerna till de sedelärande historierna får nog betraktas som jag vet inte vad i relatiobn till dagens tredimensionella grafik.
Då har det sett annorlunda ut när barnbarnen kommit hem Fantastiskt skrivna berättelser om sig själva om familjen – där man har fått skriva som det låter när man säger det och det utan att få bockar i kanten för stavfel eller tokigt skrivna sje-ljud eller annat. Tids nog har rättstavningen och grammatiken kommit in. Helt enkelt underbart.
Du och jag kan skriva vår livshistoria precis sådan den är och berätta för andra om den utan pekpinnar och måsten. Vi behöver inte ha grafik i flerfärg för det vanliga dagliga livet och samtalet. Behöver inte snegla på trender och moden. Man behöver inte som jag läste häromdan ha ett gorillahuvud på matsalsbordet för att vara modern och accepterad. Det räcker med att vara den jag är och respektera den andra som han eller hon är. Det kan inte bli rättstavning alltid i tillvaron. Du är du och du duger.
Såg en solskenshistoria från polisen i Gävle. När dom möter människor i olika svåra situationer – så använder dom Ingemar Olssons sång Du vet väl om att du är värdefull..för att stärka självförtroendet hos dem de möter. Gudagåva sa Ingemar själv när han fick veta det.
Du är unik – ingen är som du och du är älskad just därför !