Juldagen blev lite pusseldag. Det har blivit lite av en tradition för oss. Min fru Ingrid fick ett pussel med stora stygga vargen och de tre små grisarna, när hon var fem sex år gammal. Det var från en faster i USA. Aktningsvärd ålder på ett pussel om man tänker på att både Ingrid och jag nu är 74 år. Pusslet finns kvar och det är bara en bit av dom över 300 bitarna som vi varit tvungna att ”nytillverka” själva. Glada grisar som spelar och dansar och en bror Duktig uppe på taket och murar på skorstenen. Stora stygga vargen lurar bakom trädet med en väldig väska att stoppa ner grisar i. Det tar en stund att fixa det hela men det går med gemensamma krafter och många ögon. Glada skratt och uppmuntrande tillrop hela vägen fram.
Här ser du hur det blev. (Den här bilden tagen vid ett annat tillfälle) Pusslet är väl inte nåt för antikrundan men det har sin charm.
Kanske man kan fundera lite över livspusslet medan man tittar på resultatet. Det är ju inte fixat på en eftermiddag. Man har ingen mall att gå efter. Man får inte alla bitarna på en gång . Ibland sitter man med alldeles fel bit i handen och funderar på var den skall vara och man vet inte alls var man skall tänka sig den. Ibland är man ganska övertygad om att man tappat bort nån bit – den finns ju bara inte.
Så är det ju bara – livet är skört. När man tycker att det är bara att lägga ut bit efter bit och det passar in utan att man tänker så mycket – och så blir det tvärstopp och allting verkar fel och pusselbilden känns kanske helt meningslös. Man undrar – stämmer det här med mallen – med vad jag hade tänkt mig ?
Då är det klokt att ta det lugnt och gå till den gamla boken – Bibeln. Den har faktiskt mycket att säga i varje livssituation. Ett av dom bästa och vackraste – tryggaste ställen jag vet är psalm 139 vers 5: Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Önskar dig en god och välsignad fortsättning på helgen och det som är kvar av pusselbitar för år 2013 !
Hasses Blogg 