Det blir ingen bild den här gången. Helt enkelt därför att näthat och hot brukar inte synas förrän det kommer i texten. Det är den jämmerliga företeelsen näthat som får vara lite tema nu.
Du kanske har sett den analys av det som skrivs på nätet till politiker som gjorts den senaste tiden. Det är ruggiga siffror. En mycket stor grupp är utsatt för hot och elakheter från skribenter på nätet. Ibland hot om fysiska angrepp på den det gäller eller familjen. Sexuella hot och dödshot. Förnedrande kommentarer av alla slag. Obehagligt och oförsvarligt. Jag har försökt följa kommentarer till olika artiklar i pressen. Dom finns i hundratal och det är samma visa där. Glåpord och förnedring hela vägen. Fullständigt meningslösa kommentarer i sakfrågan bara vidrigheter mot dem som artiklarna behandlar. Likadant på resten av internet. På Instagram utsätter man vanliga tjejer för förnedring genom att ta sig friheten att kalla dem horor och äckel som helst skall utsättas för så mycket vidrigheter som möjligt.
Det finns ämnen som det är absolut omöjligt att ha en åsikt om – som inte motsvarar trenden – och som bums utsätts för generalangrepp och tyckanden. Och man blir —-fob på just det ämne som behandlas – typ sex och kön – abort – invandring m.m.
Ex: Marcus Birro som frimodig krönikör skriver om feminism eller nåt liknande får påhopp omedelbart. Seglora smedja ger rubriken : Varför vi hatar Birro ! Tjusigt värre tycks det mig. Det oaktat så valdes han till Årets förebild i tidningen Dagen. Elisabeth Svantessons ministerpost i relation till hennes tro. Blivande ärkebiskopen som pga sina åsikter näthotas och hatas.
Frågan om barndop eller vuxendop i kyrkorna är inte heller lätt. Här måste man spänna musklerna för att visa vad jag vet och kan – man blir nån sorts atlet och tyngdlyftare. Man borde ju vara tyngdavlyftare i stället.
Vart har det lugna och stilla samtalet öga mot öga tagit vägen. Finns det numera ? Eller är det bara att klubba ner alla motståndare och utnämna sig själv som vinnare som är viktigt. Lyssna – tänka – formulera sina ord i tanken innan man häver ur sig som man tydligen kan göra på tangentbordet. Respektera varandra och varandras synpunkter.Det är inte ett måste att alla skall tycka som jag och allt det som inte är som jag tycker är fel.
Jesus frågade de människor han mötte vad de behövde och tog deras svar på allvar. Jag tänker på de två lärjungarna som efter dramat på Golgata promenerade ut till Emmaus och fick sällskap av Honom. De kände inte igen honom förrän i det stilla samtalet vid kvällsmaten när han bröt brödet för dem Efteråt förundrades de över hur deras hjärtan hade brunnit av iver när Han undervisade. Eller ta kvinnan vid Sykars brunn eller Nikodemus mitt i natten. Stillhet – frågor och svar och innehåll i varje mening.
Tänk om vi skulle varva ner och lyssna och dela livet med varandra.
PS: ett litet visdomsord från Nalle Puh.Med vikten av att forma ord. ”Ibland när jag säger vad jag tänker – så märker jag att jag inte tycker så!”
Hasses Blogg 