GOTT NYTT ÅR !!!!!!!!!!!!!!!!!

DSCN1037Inte bara ett Gott Nytt År  utan ett verkligt  Välsignat  Nytt År  vill  Ingrid och jag önska er alla. Vi gör det med bilden av Nyårsklockan  som under väldigt många år har fått vara med och pryda vårt hem till  nyårsafton.  Klockor  och klockslag är ju viktiga symboler i helgen  och markerar  tidens gång med  sina klanger och melodier.

I kväll  eller i natt stannar man ju upp en stund  och tänker tillbaka på det år som gått och undrar kanske en del över det år som kommer  och vad det kan föra med sig: Minnesbilderna  från det som varit kan vara  mycket olika för oss. Sorg eller glädje. Motgång eller framgång. Besvikelser eller  överraskningar.  Sånt är livet för oss alla.

Minnesbilder –  på nåt sätt är  det som om vi halkat över till att bli åskådare  till livet i stället för deltagare så fort  något sker i vår omgivning. Så snart vi kan plockar vi fram kameran  i paddan eller mobilen  – lyfter den  och knäpper av. Hinner knappt uppleva  själva händelsen  för att vi måste registrera och sen överföra till ett arkiv av nåt slag som vi sällan återvänder  till. Det är bara jobbigt att bläddra i tusentals  bilder. En svensk  författare (kommer inte ihåg vem just nu) har sagt att  ”Livet är  det som pågår  medan vi sysslar med annat ”.

DSCN1034Så kommer då  det nya året  2014   och än så länge kanske du har en del tomma rader i den nya almanackans kolumner. Men det brukar ganska snart bli väl fyllt nästan så inte raderna räcker till. Det är ju det här med logistik som spökar igen. Alla måsten  och allt det där  som man aldrig lär  sig att tacka nej till. Man förnekar  att man behövde lägga sig på sofflocket  och vila en stund (Tomas  Sjödin)  Nejdå  jag är vaken och uppe -det gjorde  inget att du ringde så tidigt.  Man måste ju alltid vara aktiv  och ha planer på gång och  hålla  farten i det sociala  nätverket – eller måste man det ?

Vi satt i den hemgrupp där vi är med och samtalade om detta. Då sa nån i gruppen: För att få en legitimation att säga nej så borde man vid minst en dag i veckan  och vid något mer tillfälle notera  två ord: Hjälpa  Gunnar – eller valfritt namn. För står det så i min dagbok då har det respekt med sig och jag kan få ha det som en täckmantel för att ge mig själv den tid jag behöver  för vila  och rekreation. Det är verkligen inte fel – det är att ta ansvar – för om jag orkar med mig själv  kan jag vara närvarande  hos andra som behöver mig.

Ta  det lugnt inför  det Nya  Året. Unna dig tid ! Ge av din tid till andra !  Den gamla broderade tavlan säger. Gårdagen är  förbi. Morrondagen har du inte sett. Idag hjälper Herren.

 

Annonser

HISTORIENS VINGSLAG…..

DSCN1035Snart byter vi årtal  igen. Tittar kanske både bakåt  och framåt om nån dag. Jag  tittade lite i min  bokhylla  i sökandet efter lite material inför  nyårsgudstjänst. Stötte då på denna fantastiska bok  från  1881. Hjälpreda för  talarstolen -skriven för hand av en pastor  Viktor Andersson  i Oskarshamn och är en del av hans samlade predikningar. Skrivna tätt och  prydligt med bläck  och stålpenna. Sidorna numrerade och innehållsförteckning på slutet baserad på vilket bibelord  du vill predika över. Titelsidan är  synnerligen ödmjuk och varsam. Så här  ser den ut.  Tänk vilket jobb.  Jag har fått boken av goda vänner i Halmstad och den är  nog ganska värdefull för mig. Har faktiskt använt en predikan ur den vid ett stugmöte – gammaldags men mustigt språk.

DSCN1036

 

Vem har tid med sånt jobb nu ? Sitter vid tangentbord eller knappar på plattor  och telefoner medan livet pågår  vid sidan om. För det är ju så att vi knappt hinner uppleva livet eftersom så fort det händer nånting rycker vi upp nån  form av kamera  för att  få en bild att lägga upp på  Face Book eller Instagram, Twitter  eller vad det nu kan vara. Och så missar vi ofta det som egentligen händer – upptagna av att ta bilden  och så hamnar den i ett arkiv av nåt slag  och ärligt talat  sällan bläddra vi dit för att titta  och minnas.  Internet  lagrad är nog egentligen ganska tråkigt – som liv betraktat.  Annat var det med gamla hederliga fotoalbum med minneslappar  och kommentarer – biljetter och notor – urklipp mm. Vi har 32 album av det slaget  att bläddra i om vårt liv.

KANSKE vi skulle bestämma oss för att leva livet på riktigt under  det kommande 2014 och inte med internets  linser och ögon. Tror att vi minns lika bra eller bättre vardagens händelser med att ha funnits mitt i dem och inte bara som åskådare och fotografer.Ta vara på livet och var med  som deltagare. Då har du kanske också chansen att gripa  in och göra livet lättare för  någon i din närhet.  Ett vänligt ögonkast syns inte om du har ögat i sökaren hela tiden.En kram blir svår att ge med kameran i position ”tagning”. Det räcker inte med zoom  för att komma nära – närvaron måste bli verklig.

GE TID  OCH RUM FÖR VARANDRA  OCH LIVET  I DET NYA ÅRET !!!!!!

Juldagens familjepussel….. !

DSCN1030Juldagen blev lite  pusseldag. Det har blivit lite av en tradition för oss. Min fru Ingrid  fick ett  pussel med stora stygga vargen och de tre små grisarna, när hon var fem sex år gammal. Det  var från en faster i USA.  Aktningsvärd ålder på ett pussel om man tänker på att  både Ingrid  och jag nu är  74 år. Pusslet finns kvar  och det är bara  en bit av dom över 300 bitarna  som vi varit tvungna att  ”nytillverka” själva. Glada grisar  som spelar och dansar  och en bror Duktig  uppe på taket  och murar på skorstenen. Stora stygga vargen lurar bakom trädet med en väldig väska att stoppa ner  grisar i.  Det tar en stund att fixa  det hela  men det går med gemensamma  krafter  och många ögon. Glada skratt och uppmuntrande tillrop hela  vägen fram.DSCN0777Här  ser du hur  det blev. (Den här bilden tagen vid ett annat tillfälle) Pusslet är väl inte nåt  för antikrundan men det har sin charm.

Kanske man kan fundera lite  över livspusslet  medan man tittar på resultatet. Det är ju inte fixat på en eftermiddag. Man har ingen mall att gå efter. Man får inte alla  bitarna på en gång . Ibland sitter man med alldeles fel bit i handen och funderar på var den skall vara och man vet inte  alls var man skall tänka sig  den. Ibland är man ganska övertygad om att man tappat bort nån bit – den finns ju bara inte.

Så är det ju bara – livet är skört. När man tycker att det är bara att lägga ut bit efter bit och det passar in utan att man tänker så mycket – och så blir det tvärstopp och allting verkar fel och pusselbilden känns kanske helt meningslös. Man undrar  –  stämmer det här med mallen – med vad jag hade tänkt mig ?

Då är det klokt att ta det lugnt och gå till den gamla  boken – Bibeln. Den har faktiskt mycket att säga i varje livssituation. Ett av dom bästa  och vackraste – tryggaste ställen jag vet  är psalm 139  vers  5:  Du omsluter mig på alla sidor  och håller mig i din hand.

Önskar dig en  god  och välsignad fortsättning på helgen och det som är kvar av pusselbitar för år 2013 !

 

Nu är det inte långt kvar … till jul alltså !!!!

DSCN1027Det är dags  för julfirande  om bara nån dag.  Vilket julfirande det handlar  om har tydligen svenska folket ganska god  kunskap om. En undersökning med ett av våra sökbolag talar om att drygt  80%  av svenska folket  kopplar ihop julen  med Jesu  födelse, Betlehem, stallet och krubban. Inget dåligt resultat i vårt  ”mest” sekulariserade land.

En annan undersökning om de mest spelade julsångerna i radion  säger att det handlar mycket om ljus – jul – Christmas – tomtar mm. men mycket lite  om Jesus. I köpcentren kan du ändå gå  och handla – lutfisk  och skinka  och julklappar till  O helga natt…..

Men frågan är  vilken Jesus man tänker på. Är det bara den lilla rara bebisen  i krubban eller finns det nåt mer i den gestalten. Vår dotter  fångade kanske  det hela rätt bra när det blev tal om Jesus i ett sammanhang ( hon var inte så gammal då)  när hon berättade att Jesus fanns i en låda på  vinden.  Kanske är det så för ganska många att man bara har Jesus till jul  och andra högtider i kyrkan  som  dop, konfirmation , bröllop  och begravningar.  Han  får vara med i högtidligheten som en traditionell krydda  strödd  i lagom doser. Det är inte alls illa det – det är en bra början till kontakt  och levande närvaro. Det händer ju att Han – Jesus  plötsligt möter en människa mitt i vardagslunken och gör hela  världen ny. Det är ju det Han vill – inte  bara from idyll  och pampig högtid utan just en styrka i det vanliga.  Ett ljus i mörkret om det så bara börjar med en strimma. En hand som leder. En  medvandrare i allt det dagliga. En famn som bär  när den egna kraften  inte räcker till.

Detta är innehållet  i den julgåva som Gud ger till dig och mig i krubbans form. Men med ett enda stort löfte om att det kommer mera som är till för att hjälpa oss att leva det liv vi var tänkta för.

Jag gillar orden i Jesajas 9 kapitel: Ett barn blir oss fött, en son blir oss given…. men det slutar inte där. Fortsättningen säger att  Han skall vara underbar i råd, väldig Gud, Evig Fader  och Fridsfurste.   Det finns en framtid  ett hopp också för tiden efter jul – igenom allt  vi kan komma att möta.

Krubban på bilden har vi snidat och snitsat till på egen hand, De gestalter som finns inne i krubban och själva huset  och med den personliga hälsningen  vill  min fru Ingrid  och jag önska dig som läser detta  en välsignad helg med ljus  och frid   och en himmelsk närvaro av honom som är julens centrum – Jesus.

Vädret kan man ju alltid prata om…………..eller hur ?

DSCN0788Ibland kan man ju fundera på i vilken ände man skall börja  i en samtalskontakt. Somliga  fixar det hur  lätt som helst  och  andra kan känna sig ganska osäkra på hur man beter sig för att komma igång.  Det handlar om social kompetens sa  ett av våra  goa  barnbarn en gång.  Precis – och då kan vädret vara en bra hjälp.

Tänk  dig nu  – julvädret  –  det borde  väl vara en vit jul som på bilden  och inte regn  och slask som vi har i nu-läget. Hur var det när  du var barn ?  Då var det väl i alla fall snö till  julen eller?  Jo jag minns  ju när man skulle ut i skogen och hugga gran – det kunde vara riktigt svårt att ta sig fram. Man sjönk djupt ner i snön  och det var omöjligt att se hur granen såg ut nertill. Det hände ju att det snöade  när vi var i skogen med flingor  stora som tumvantar. Det var tider  det.   Jamen visst har vi väl haft en del snövintrar också nu på senare tid – få se nu vilket år det var…..  och så är pratet och minnena igång. Kontaktproblemen bortblåsta  och man vet inte hur det slutar. Ofta slutar det med nåt helt annat än vädret. Det kanske blir familjen – barnen – jobbet och ganska snart har samtalet hamnat på en betydligt djupare nivå. För  längtan efter  den nivån  finns ju där hela tiden och vill bara få utrymme.  Det enda  det egentligen handlar om  är att ge varandra tid och att bry sig. Att lyssna  och bry sig  märks  och känns ganska snart.

Ett exempel  på  motsatsen.. som kan ta död på vilket samtal som helst är när jag istället för att lyssna står  och funderar på vad jag skall säga  när den jag pratar med har pratat  färdigt.  Mitt kroppsspråk  och  hela min attityd blir fel. Jag blir ganska snart genomskådad med ett: Nu måste jag skynda mig – vi ses en annan gång.

Tänk om det gick att  slå hål på julstressen med att ge varandra tid. Den bästa julklapp man kan tänka sig.  Ta en fika med en lussebulle – eller en glöggmugg med russin och mandel och pepparkaka. Låt stressen regna  där ute så det skvalar och låt gemenskapens värme  tränga igenom  alla kompetenskrav och var bara närvarande. Jag lovar  det blir nya  vyer  och nya perspektiv över tillvaron.  Det som är  viktigt för oss får komma fram. Det blir ljus genom skyarna. Vänskap fördjupas och blir  bärande igenom mörker  och svårigheter.

Kvarnen på bilden  finns i Oxhult, Hishult.  Den  speglar sig i smältvattnet på isen i dammen som jag försökt återge i mina  färger.  Jag tänker på ett bibelord som säger:Nu ser vi ju på ett dunkelt sätt – såsom i en spegel… men då i en ny tid skall vi se ansikte mot ansikte.   Jag tror att vi kan hjälpa  varandra i dunkla  smältvattenspeglar i vår inre  människa – att få klarhet  och ljus  i de bekymmer och problem som vi lever med.

Bry dig inte så mycket om  kompetens i dina ord. Börja  med vädret och så  kan du  kanske få vara med och skingra  molnen för någon som behöver en som lyssnar  och bryr sig.

Tjocka släkten … och julkort,mejl,SMS,MMS,Twitter, m.m….!!!

DSCN1017Släktväggen är detta -ovanför  vår matgrupp – den har varit mycket större men platsen medger inte så många fler bilder så en del har hamnat i byrålådans arkiv. Jul är ju den tid när man försöker komma ihåg släkt  och vänner med en julhälsning av något slag. För oss  – min Ingrid  och jag – är det en lite  märklig känsla att  bli dom äldsta i vår lilla släkt. Både  Nilsson-sidan  och Nylander -sidan  är ju ganska  små. Det är nya  generationer som nu tar plats. Visst är det fantastiskt att få gå på Lussekonsert på Halmstad Teater med ett av barnbarnen  som  sångsolist  med sin ljuvliga röst – eller  i Mariakyrkan med ett yngre barnbarn som Lucia – också hon med musiken och sången i centrum med både sång och pianospel. Vi har möjligheten att bara vara med och njuta av alt det vackra just nu.

Visst är det bra att skänka  släkt och vänner inte bara en tanke  utan en konkret hälsning så här till jul. Spelar kanske inte så stor roll om det blir  en signatur på ett  julkort i kartong med  vintermotiv  och  annat som hör julen till  och skickat med vanlig snigelpost – eller om det blir en hälsning   med några snabba rader  och en färsk bild via  internet. Somliga  är ju suveräna med att skicka hela julbrev  med det gångna årets märkesdagar  i sammandrag.Min värderade bror Kim lämnade mig för ett tag sedan  ett antal dokument från den Nylanderska släkten där  det bl.a. fanns med  ett fantastiskt  Julbrev som min farfar  skickat  till sin far där han berättade  om min pappas  och farbrors  äventyr under året.  Klenod  att spara  och värna.

Kanske skulle vi tänka lite extra  nu till jul och sprida  våra  hälsningar på  det ena  eller andra sättet till glädje  för en mottagare  som  kanske är ensam. Då tänker jag inte bara på släktingar utan också på vännen som vi inte hört nåt av de senaste åren.

Fick just  Nyhetsbrevet från  ”Ljus i Öster” som berättar om  förföljda kristna i  Centralasien där klockan verkar ha vridits tillbaka – med begränsningar – trakasserier – fångläger –  en värld  som vi inte kan förstå eller sätta oss in i. Vi har det  trots allt bra. Frihet – välfärd – rättigheter av olika slag. Men kanske vi ibland glömmer våra  skyldigheter att ” ta vara på vår broder ”  som inte har allt detta.

Välsignelse över  det som är kvar av Adventstiden önskar jag dig med hopp om  en kommande julfrid – där  du inte är så trött  att du somnar med ansiktet i risgrynsgröten – utan  har tid  och ork att se och möta  den längtande  människan – nära dig eller  långt borta-

Ortnamn och stadsdelsnamn – kan ge en del matnyttigt !

DSCN1021Det berättas om lokaltrafiken  i Halmstad, när  bussarna  ännu inte  hade siffror och display att det fanns en busslinje som hade sträckning Kärleken-Lasarettet-Kyrkogården. En ganska  märklig väg  om man tänker på livsrytmen i våra liv. Nåväl stadsdelen  Kärleken  finns kvar – huruvida  man är  extra kärleksfull om man bor där  kan jag inte  yttra mig om. Min fru och jag bor i  den del av stan som kallas  Eldsberga och  i den del av  Eldsberga  som heter  Gullbranna.  Historien bakom ortsnamn  kan vara nog så intressant men jag kan den inte så bra.  Det finns orter  där man  gillar  namnet och  vårt Gullbranna är ganska mysigt. Det finns också   ortsnamn som kanske inte vore så roliga att ha som sin adress.  Utanför  Falköping finns en plats som heter  Larv  och i knutarna av Lindesberg kan man hamna  i Skrymtarboda bara för att  ta nåt exempel-

Men tillbaka till kärleken. Man kan ju vara med och skapa en atmosfär  där man bor. Så kan man också göra på jobbet eller på fritiden i grannskapet. Man kan göra  det också  på nätet  i den värld som internet är,  där man har chansen att sprida  kärlek  eller hat – rosor  och uppmuntran eller  dösnack  och ren dynga eller vad man nu vill välja. Anonym kan man ju  säga eller skriva precis  vad som helst  och vräka ur sig hat  och hot åt alla håll. Avslöjandena från vad som skrivs  och kommenteras på  Avpixlat  och andra  sidor är sannerligen ingen trevlig läsning.  Jag läser ibland en del kommentarer till artiklar av olika slag och  hittar så mycket  hat -hot-snusk-våld- sexuella hot om våldtäkter – ond bråd död – allt som sällan har med artikeln att göra utan som drar ner  antingen tidningens policy eller artikelförfattarens person i så ,mycket smuts  som möjligt. Det är  100 ggr mer av lasarett och kyrkogård  än av  stadsdel  Kärleken. Vart är  vi på väg  egentligen i vårt liv som  vuxna människor

Jag  påminner mig lite text i en gammal skrift. Överträffa varandra i inbördes hedersbevisning. Älska varandra  så som jag har älskat er. Gör gott  mot varandra. Bär varandras bördor så uppfyller ni kärlekens lag.  Ert tal skall var  rakt och ärligt ja  är ja  och nej är nej. Kärleken är inte högmodig den står ut med det mesta och bygger  broar över våra stup och raviner. Detta sista en konsekvens som jag  själv tycker mig se. Kärlekens  broar  och  hus. Stadsdelar  och grannskap. Arbetsplatser  och fritid. Ur kärleken växer det verkliga livet IRL.