När man blir äldre så minns man en del. Äldst i släkten kanske minns ännu mer. Läste en rubrik av Berit Simonsson så här i allhelgonatid: ” Alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda.” Visst är det sant ?
Just nu tänkte jag på min mormor i Jakobstad. Hon bodde tillsammans med moster Rut i en etta på Lagmansgatan. Kakelugn,vedspis, kallvattenkran i köket och utedass en trappa upp i gårdens uthus. Jag gick i första klass i skolan mittemot deras hem. Mormor hade drabbats av en hjärnblödning och låg nästan helt förlamad i elva år – hemma i sängen. Moster Rut skötte henne med all den omsorg hon kunde. På en håltimme i skolan kunde jag kila över till mormor – nyckeln hängde på en spik i fönstret i farstun. Två saker minns jag väl från dessa besök. Jag fick alltid en karamell – en vit platt oval som var som druvsocker med lite mintsmak. Och så hade mormor en märklig apparat i byrålådan. Den såg ut som ett cyklopöga men med två ögon och en vägg emellan. Så gick det en stång rakt ut från den väggen och så fanns det en hållare för bilder av kartong – två likadana foton på varje skiva. Man satte bilden i hållaren tittade in i ”cyklopen” och så blev bilden synlig i ett helt nytt perspektiv – tredimensionell på den tiden. Ett antal huvudstäder och vackra landskap att titta på för en nyfiken kille.Mormor kunde inte prata men hon verkade uppskatta besöken.
Kanske att vi så här i minnestider och allhelgona borde tänka lite mer på det dubbla perspektivet – himmel och jord. Ägna lite mer tid åt att tänka över livets stora gåtor det någon skrev om som så här : Livets stora gåta – älska glömma och förlåta.
Det handlar inte bara om jorden och din och min stund på den. Perspektivet är inte så kort. Det finns en dimension till som vi inte vet så mycket om – men kan ana en del.Det vandrar omkring lite ”helgon” här och var i vår vardag som har sett och förstått att det finns nånting mer. En mening utöver det korta jordiska perspektivet men som ger oss inspiration att leva också det livet – på riktigt.
Moster Rut gick hem till mormor varje dag – från sitt jobb på sjukhusets labb – en kort lunchrast. för att sträcka ut mormors lakan så att hon inte skulle få liggsår. Det behövs nog en hel del med lakansträckare eller andra enkla handlingar i våra liv för att göra livsvägen enklare för någon. Nyckeln hänger kanske inte på en spik i farstun idag. Men ett SMS som säger: jag tänker på dig. Jag kommer. är en enkel dörröppnare inte för att bli ett helgon men för att göra livet mer helt för någon.
Och Himlen är på riktigt – kanske inte med gatstenar av guld men som en evig verklighet för dig och mig.
Hasses Blogg 