Är det lyx och pengar som gäller ?

Det känns som att väldigt mycket i tillvaron  handlar om lyxliv  och kändisskap  och pengar- Media tar oss till  slott och herrgårdar och lyxfastigheter. Hemma hos  och så får vi grafiska bilder  på 10 sovrum  – åtta badrum med bastu och pooler – svindlande (förlåt ordet) utsikter och panoraman  och inredning  som  har  ”stil”.  Det är  Beckhams hus – Salmings villa  och Svennis herrgård m.fl.  Och så skall man leva kändisliv med  Hollyvod-fruar – Östermalmsfruar – lyxfällor  – och hemma hos Montazami m.m.  Det är kanske en liten aning tokigt att som ovan berätta om Zlatans Svensson liv i Malmö det är ju snarast en utflykt till hur  det var för  Zlatan förr men nu med miljoner i ryggen ,som det är bara att gå tillbaka till från en förmodad utflyktsvisit.  Och alla hus  och fastigheter  i övrigt verkar som om de inte räckte till eftersom många är till salu. för  att skaffa nytt och förnya igen.

Vad är lyx ? behöver vi lyx? Snarare  är  det nåt annat vi längtar efter. Ett meningsfyllt liv för alla   oberoende av vilka förutsättningar vi har.  Och här bli det svårt. Dom magiska orden  Vård – skola – omsorg  ser ut att  vara lite skrumpna.

Vågar man bli gammal i Sverige i dag när ekonomin för vård  verkar gå på kryckor eller sitter i rullstol. Har vi plats i skolan för alla enligt sina förutsättningar  antingen man är ”normal”  eller har Downs-syndrom  eller ett antal bokstavskombinationer som diagnos eller kanske funktionshindrad. Kommuner kryper undan sitt  ansvar i LSS och liknande frågor med hjälp av konsulter som kan håna  de stora krav som olika handikapp innebär  rent ekonomiskt  för  kommunen. Eller ta FAS 3  på arbetsmarknaden där man tvingas till meningslöst jobbsökande  för att sedan efter en period skyfflas iväg till närmsta tipp och glömmas.  Vart är vi på väg  med alla som inte har lyx  och inte begär lyx men som vill vara vanliga  människor  och ge sitt bidrag till vårt samhälle. Kan inte låta bli att tänka på underbara teatergruppen  ”Glada Hudik” och vad den gett-

Min tro påminner mig om att Jesus tog sig an dom svagaste. Han åt middag , med publikaner  och syndare. prostituerade blev befriade. sjuka botade  och  högfärdiga tillrättavisade ända upp till Herodes nivå – landshövdingen och regenten.

Samhället visar sin styrka  och kvalitet i hur det tar hand om  de svagaste. De  som inte begär lyx  och överflöd – men att bli sedda  och respekterade  och få samma  möjligheter som alla andra. Är det för mycket begärt ? Måste man  skylla på pengabrist för  att freda sina beslut.  Det  är nog dags att göra rejäla omdisponeringar i somliga budgetar.