Just nu är det veckan mellan söndagen före domsöndagen och domsöndagen – tungt tema. Och så är det just nu en av de där riktigt gråa novemberdagarna. Himlen är tung och grafitgrå. Molnen känns som om dom är på väg ner i sin tyngd och dom släpper regn över oss alla här. Ibland häftigt med skurar som känns och ibland som typiskt Västkustregn – där man känner sig lite dum om man går med paraply och våt om man går utan. Allt vad ljusning heter verkar vara långt borta – ja gatubelysningen kommer väl strax. En sån där riktigt gråtrist dag.
Lite musik kanske piggar upp. Vad skall man välja ? Jag tror att jag väljer psalm 231 i psalmboken.Nåd och nådens ljus och klarhet är nog vad man kan behöva i grå november och domsöndagstid. Han som skrev sången – John Newton född 1725 och död 1807 var en ganska märklig man. Sjökapten som bl.a. försörjde sig på att skeppa lassvis med slavar från Afrika till Amerika. Tillfångatagna och bundna och kedjade för en vidrig överfart. Det kunde vara barmhärtigt att bli sjuk och dö och slängd i havet under resan. Det kunde vara skonsammare än att komma fram och bli såld till slavjobb och evig fångenskap och misshandel och misär.
Men så möter skepparen och slavtransportören sin överman i Gud. Kommer till insikt om sitt liv och sitt makabra jobb och börjar ett nytt liv. Och i det nya livet skriver han sångens text som sedan tar form i musiken med en amerikansk tonsättning 1811. Översätts till många språk . Bearbetas av Anders Frostenson 1983 och resten är historia.
Visst behövs den nu i november och i domsöndagstid som bärare. av nåd och ljus i både inre och yttre mörker. Jag har den i ett otal varianter med både sång och musik och med bara musik.. Ernie Englund med trumpet i Visby domkyrka eller Johan Stengård med sin saxofon först ljust och vekt och sedan brölar det till i jubelklang över nådens rikedom. Och så alla sångerskor och sångare med sin tolkning av Amazing….
Visst är det vackert: Oändlig nåd mig Herren gav och än i dag mig ger. Jag kommit hem jag vilsen var. Var blind men nu jag ser… Det är fortfarande mörkt ute – men inte så tungt.Kanske slutar det regna och det tänds ett hopp om ett genombrott och en ny dag- trots novembers gråhet. Vila en stund. Slappna av och knäpp händerna och säg till Honom som skapade ljuset: Tack för strimman av ljus jag ser som tänder hopp också för mig och skingrar mörkret.
Hasses Blogg 