Dramatik på hög nivå !!!!

DSCN0988Så här i födelsedagstid  så tittar man ju lite  i släktens  historia – det förstod du nog av mitt förra inlägg. Kan inte låta bli att ge dig en riktigt bra story till. Min farfar Axel  Bruno  Nylander  till vänster i bild räddade livet på aktivisten Matti Reinikka med bravur och dramatik som ställde den sovjetiska bevakningen i ett löjets skimmer. Allt sker 1904  då Matti hade bestämt sig för att skjuta den dåvarande prokuratorn  Soisalon-Soininen. Men hans plan avslöjades. Han fick fly  och på en  järnvägsstation  föll han över spåret  och hans ena  arm krossades  av ett tåg. Han fördes till sjukhus i Helsingfors  och sattes under stark rysk bevakning.

Farfar började smida en plan  för att befria  Matti. I samarbete med läkarna  ordnades en ”infektion”  som gjorde att Matti fick eget rum  och den ryska bevakningen fick nöja sig med att bevaka husets entre. Så fick farfar besöka honom med lite presenter  som såg ut som frukt och blommor men var en kostym  och en fin cylinderhatt m.m. Allt insatt i ett litet skåp på Mattis rum.

Så kom Dagen D. En förmodligen utländsk gentleman i stormhatt  och slängkappa står utanför  sjukhusdörren  mitt för  bevakningen. Tar fram en stor cigarr  och tänder den och sätter in den i sin mun. Pipskägg har han också  och han viftar ivrigt med båda armarna med cigarr  och slängkappa  och så går han in – utan problem.  En liten stund senare kommer två  fina män ut. Den ena  i den välkända slängkappan  och den andra i fin kostym och stormhatt.. Kommer i dörren och säger  vi går väl till Gambrini och den andra bekräftar med  det gör vi.  Vakterna  bugar sig riktigt vördnadsfullt  och de två herrarna vandrar bort- Kuppen har lyckats. Matti i slängkappan  och farfar i kostymen. Slängkappan hade ju visat sina två armar tidigare så det fanns ingen anledning att kontrollera antalet armar. Vakterna  blåsta och den förhatliga  regimen lurad.  Matti fördes sedan som en skäggig mansperson med skärmmössa  med ett hästfordon till Porkala  och sedan efter ytterligare äventyr  till Sverige.

Min pappa skrev artikeln om detta i Jakobstads Tidning nr 36  år  1937. Klippet är gulnat och skört nu.  Tänk vilka  anförvanter man kan ha haft. Undrar vad Leif GW Persson skulle tycka om en sån historia.  Visst är  den fantastisk om man bortser från den anstiftan till mord  som det började med.

Farfar var ju stationsinspektor – författare  och motståndsman -mm. Skrivandet hos mig kanske kommer från honom och pappa  som var redaktör – vem vet. Men visst är  det roligt att få förmedla en  historia av det här slaget nån gång.

Fundering:  Hur  mycket är vi beredda att göra för en annan människas  liv ?

 

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s