Så här – några dar efter Allhelgonatiden dyker det upp frågor om död på alla håll och i alla media.Det blev ingen bild idag. Kanske den uttjänta båten – vraket uppe på land kan vara en illustration.
Anna Lindman startar programserien Döden döden döden med ett besök i ett krematorium.
Marcus Birro skriver sin krönika om hur man i Belgien funderar på om man skall kunna ge aktiv dödshjälp inte bara åt vuxna som vill bestämma eller har bestämt om hur man vill ha det vid livets slut – utan att även barn skall ha den rätten. Jag ger mig inte in i resonemanget om detta. Konstaterar bara att den finns. ( tänker på en trettonårig tjej som tar sitt liv framför ett tåg )
Ann-Charlotte Marteus skriver en ledarkrönika i Expressen: Tabuet mot aktiv dödshjälp måste upprätthållas. Citat:Stackars mormor som lider så i sin demens. Så skönt det skulle vara för henne att få hjälp att somna in. Hon sa ju när hon var pigg att hon inte ville sluta gammal och förvirrad.
Visst är det svåra frågor. Men döden finns ju där hela tiden. I livets början – ett alldeles för stort antal aborter. Siffrorna är grymma – verkligheten bakom ännu värre. Självmordsfall har siffror på cirka 1.100 per år. Trafikoffer ungefär samma siffra. Brottsoffer i mord och dubbelmord. Krigsoffer i hundratusental. Och så den vanliga döden den där som kommer oss alla nära. Dessutom tankarna på att få assist till döds med en spruta när vi själva vill (eller någon annan vill när vi är tillräckligt långt borta i vår svaghet.)
Låt mig säga det med en gång: För mig är livet heligt och livsvärdet okränkbart. Det finns inte ett uns av tanke på att vara med och bestämma om liv och död i min tankevärld. Tillbaka till Marteus med några rader:”I en tid då- Hur känns det journalistiken- triumferar kan man lätt tänka sig en närgången dokumentär om en åldrad kulturpersonlighet som berättar om sin vilja att dö och reser iväg till en klinik på kontinenten ackompanjerad till vemodigt pianoklink.”
Nej nej och åter nej till en sådan död och de konsekvenser av social skuld och ekonomisk karaktär med besparingsåtgärder i äldrevården det kan ge. Värdigt liv och värdig död. Värdig död även om kroppens alla funktioner inte finns med.
För mig är detta ett så stort och heligt område så jag måste närma mig det med all den vördnad och respekt jag kan. Jesus säger Den som lever och tror på mig skall leva om han än dör. Jag är uppståndelsen och livet. Jag vill att där jag är där skall också ni vara. Det gäller ett ofött barn – en utsliten åldrig kropp -eller en förtvivlad människas rop i ett ensamt ögonblick – men med en barmhärtig Gud i ett möte för evighet.
Hasses Blogg 