Minns du … dem som inte längre är här ?

DSCN0970När  man blir äldre  så minns man en del. Äldst i släkten kanske minns ännu mer. Läste en rubrik av Berit Simonsson så här i allhelgonatid: ” Alla döda  är inte helgon  och alla helgon är inte döda.”  Visst är det sant ?

Just nu tänkte jag på min mormor  i Jakobstad. Hon bodde tillsammans med moster Rut i en etta på Lagmansgatan. Kakelugn,vedspis, kallvattenkran i köket och utedass  en trappa upp i gårdens uthus. Jag gick i  första klass  i skolan mittemot  deras hem. Mormor hade drabbats av en hjärnblödning och låg  nästan helt förlamad i  elva år – hemma i sängen. Moster Rut skötte henne med all den omsorg hon kunde. På en håltimme i skolan kunde jag kila över till mormor – nyckeln hängde på en spik i fönstret i farstun. Två saker  minns jag väl från dessa besök. Jag fick alltid en  karamell – en vit platt oval  som var som druvsocker med lite mintsmak. Och så hade mormor en märklig apparat i byrålådan. Den såg ut som  ett cyklopöga  men med två ögon  och en vägg emellan. Så gick det en stång rakt ut från den väggen och så fanns det en hållare för bilder av kartong – två likadana foton på varje skiva. Man satte  bilden i hållaren tittade in i  ”cyklopen”  och så blev bilden  synlig i ett helt nytt perspektiv – tredimensionell  på den tiden. Ett antal huvudstäder  och vackra landskap  att titta på för  en nyfiken kille.Mormor kunde inte prata men hon verkade uppskatta besöken.

Kanske  att vi så här i minnestider  och allhelgona  borde tänka lite mer på det dubbla perspektivet – himmel  och jord. Ägna  lite mer tid åt att tänka över livets stora gåtor det någon skrev om  som så här :  Livets stora  gåta – älska glömma  och förlåta.

Det handlar inte bara om jorden  och din och min stund på den. Perspektivet är inte så kort. Det finns  en dimension till  som vi inte  vet så mycket om – men kan ana en del.Det vandrar omkring lite ”helgon”  här  och var i vår vardag som har sett och förstått  att det finns  nånting mer. En mening utöver det korta jordiska perspektivet men som ger oss inspiration att leva också  det livet – på riktigt.

Moster  Rut  gick hem till  mormor varje dag – från sitt jobb på sjukhusets labb – en kort lunchrast. för att sträcka ut mormors lakan så att hon inte skulle få liggsår. Det behövs nog en hel del  med lakansträckare  eller andra enkla handlingar i våra liv  för att göra livsvägen enklare för någon. Nyckeln hänger kanske inte på en spik i farstun idag. Men ett SMS  som säger: jag tänker på dig. Jag kommer. är en enkel dörröppnare inte för att bli ett helgon men för att göra livet mer  helt för någon.

Och  Himlen är på riktigt – kanske inte med  gatstenar av guld men som en evig verklighet för dig och mig.

 

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s