Trivsel är ju livskvalitet !

DSCN1000Sifo  har gjort en undersökning  om vilken kommun i Sverige som har högst  trivselfaktorer. Man har fått betygsätta  kommunerna i en skala från ett till fem och då har resultatet blivit som bilden visar. Får väl skatta oss  lyckliga  som hamnat i  en kommun med en så hyfsad placering  som nr  5  på listan. Men jag vet inte hur  frågorna ställdes  och vilka faktorer som kom med i betygsättningen. Vad är egentligen trivsel ? Vad krävs för att man skall säga att man trivs  och att man  känner sig hemma ?  Är det mysfaktorer  som ger känslan  eller är  det att vardagslivet  jobb och hem – lön  och allmänna livsvillkor  som gäller. Logistiken för att använda ett  inneord !

Kanske  allt bottnar i hur jag trivs med mig själv och att det är grunden  för allt Men hur skall jag vara  och se ut  och leva  för att passa in i trivseltrenden. Studerar man tidningarnas annonser lite grann så är  det några saker som blir mycket tydliga.  Mode – vikt och kondition.

Modet  – att vara inne är viktigt.Gör om mig är populärt i söndagsbilagor  och  Må bra skrifter.  Före  och efter  bilder  är fantastiska. Det gamla  blir  som lite trasor  och lumphögar och det nya – WOW – vilken bild jag ser i spegeln det går ju knappt att känna igen  den där ”nya”  varelsen.

Vikten  sen –  Vilka  röra av bantningstips  med den ena metoden  förträffligare  än den andra. Jag nämner inga exempel – du kan dem själv eftersom alla magasin fylls av dem  med den ena eller  den andra kocken eller  kändisen  som  marknadsförare.  Puuhhh !

Konditionen- gymmet med en utomordentlig massa  mer eller mindre plågsamma redskap och maskiner  som skall få ordning på hängmagar som skall bli sex-packs  och fettvolanger  som skall försvinna på de mest  fantastiska sätt.

Ja och så är det ju karriären då   och den perfekta familjen  och  bilen  och villan  och båten  och sommarparadiset  och resorna  till Thailand  eller Mauritius –  hur skall man orka  ???

Men  – men   jag tror  att man väldigt ofta har glömt  det allra viktigaste – ATT TRIVAS MED SIG SJÄLV !!  Sitt eget inre  i  balans  och harmoni -Vad hjälper  det en människa  om hon vinner hela  världen men förlorar sin själ !  En trygghet trots allt  även om bilen har en och annan rostfläck – Partnern inte ser ut som vid 25 -årsåldern – livet inte blev precis som man hade tänkt sig.  Somligt gick fel och kändes som misslyckanden -men ändå. Det är NU vi lever i  Advent 2013  och börjar tända trivselns alla ljus ännu ett år.  Ansträng dig inte. Slappna av  och lev i det du  har med en tacksamhet till  den Gud  som Advent talar om och som får  dig att  älska – förlåta  och glömma. Kort  sagt att trivas med ditt liv – var du än bor.

 

Annonser

VARNING UTFÄRDAS – 9,9 PÅ RICHTERSKALAN. JULBRÅDSKAN SLÅR TILL !!

DSCN0996Varningen ovan är faktiskt i högsta grad befogad. Julstressen kan slå hårt med alla sorters utbrott – från  köphysteri  till hur skall jag orka syndromet. Men  det finns motgift.

Jag har varit på konferens – Novembermöte i fredags  och lördags – med  500 personer sammanlagt. Bara det borde vara stress – men inte denna gång. Har bara lyssnat in kloka  människor  och deras erfarenheter  och råd.  Det är två av dem som tog tag i mig extra mycket.  Tomas Sjödin  och Marcus  Birro.  Tomas  för  sitt lugn och sin insikt i behovet av vila  och Marcus  för  sin  ärlighet och sitt mod att stå upp för kristen tro. Låt mig bara få ge några korta intryck.

Tomas först – citat ur hans bok. ”Jag har hört det tillräckligt ofta  och  kan inte undgå att se ett mönster.Någon skriver på Facebook:Efter en helt hopplös höst drar jag till Kanarieöarna en vecka  och vilar ikapp! Och svaret kommer: Fiina du ! Det har du förtjänat!   Men vilan  är inte i första hand  något man är värd. Inget man förtjänar heller för  den delen. Den är en plikt, och så nödvändig att man gör klokt i att hemfalla åt den ett helt dygn i veckan. Föga upphetsande kan tyckas, men räddar det ens liv kanske man kan stå ut?”

Det händer saker när man vilar.  Sofflocket kan bli utgångspunkten för  nåt alldeles nytt. Man bör  vila  före  man börjar  jobba  eller ta en paus mitt i stöket så att  ” du inte somnar med huvudet i  risgrynsgröten ” när   högtiden du förbereder  äntligen är inne.

Tomas säger också  Att man inget vettigt gjort på en hel dag är en information man måste vara varsam med. man  får skydda känsliga  människor. Folk får utslag av att höra sådant.

Jag kan bara säga ta en paus  och läs  Tomas bok.

Och så Marcus  Birro då. Jag har svårt att hitta  nån bättre predikant  än Marcus. En gedigen  stark  och bottenärlig  förkunnelse.  Den tar djupt inne i mig  – när han med  journalistisk schvung  tar avstånd ifrån all  snabbmat – mac Donalds tro. Visar på dom  oändliga djup som kan förvandla  vilken  människa som helst  inifrån. Tar tag i allt det som vi kallar klassisk kristen tro med bibelns  trygga ord  och trosbekännelsens kristallklara innehåll.   Släng alla kartor heter boken som berättar om hans liv  Svarta vykort  heter en annan  bok – Pappa texter  med erfarenhet av  sorg  och död  men i båda  de senare också  texter av TRÖST  som det stora ordet.

Sammanfattningsvis: Trygghet  vid  höga tal på Richterskalan,   Konsten att hämta andan. Stanna upp och lyssna mitt i en fartblind tid. Släpp taget  och inta  sofflocket en stund. Mycket i livet blir kanske inte mer än halvfärdigt – inte julen heller kanske. Det bästa i livet kanske inte har hänt än,,,,? Sluta pressa dig ! Jesu famn  räcker för  både dig och mig.

Är det lyx och pengar som gäller ?

DSCN0993Det känns som att väldigt mycket i tillvaron  handlar om lyxliv  och kändisskap  och pengar- Media tar oss till  slott och herrgårdar och lyxfastigheter. Hemma hos  och så får vi grafiska bilder  på 10 sovrum  – åtta badrum med bastu och pooler – svindlande (förlåt ordet) utsikter och panoraman  och inredning  som  har  ”stil”.  Det är  Beckhams hus – Salmings villa  och Svennis herrgård m.fl.  Och så skall man leva kändisliv med  Hollyvod-fruar – Östermalmsfruar – lyxfällor  – och hemma hos Montazami m.m.  Det är kanske en liten aning tokigt att som ovan berätta om Zlatans Svensson liv i Malmö det är ju snarast en utflykt till hur  det var för  Zlatan förr men nu med miljoner i ryggen ,som det är bara att gå tillbaka till från en förmodad utflyktsvisit.  Och alla hus  och fastigheter  i övrigt verkar som om de inte räckte till eftersom många är till salu. för  att skaffa nytt och förnya igen.

Vad är lyx ? behöver vi lyx? Snarare  är  det nåt annat vi längtar efter. Ett meningsfyllt liv för alla   oberoende av vilka förutsättningar vi har.  Och här bli det svårt. Dom magiska orden  Vård – skola – omsorg  ser ut att  vara lite skrumpna.

Vågar man bli gammal i Sverige i dag när ekonomin för vård  verkar gå på kryckor eller sitter i rullstol. Har vi plats i skolan för alla enligt sina förutsättningar  antingen man är ”normal”  eller har Downs-syndrom  eller ett antal bokstavskombinationer som diagnos eller kanske funktionshindrad. Kommuner kryper undan sitt  ansvar i LSS och liknande frågor med hjälp av konsulter som kan håna  de stora krav som olika handikapp innebär  rent ekonomiskt  för  kommunen. Eller ta FAS 3  på arbetsmarknaden där man tvingas till meningslöst jobbsökande  för att sedan efter en period skyfflas iväg till närmsta tipp och glömmas.  Vart är vi på väg  med alla som inte har lyx  och inte begär lyx men som vill vara vanliga  människor  och ge sitt bidrag till vårt samhälle. Kan inte låta bli att tänka på underbara teatergruppen  ”Glada Hudik” och vad den gett-

Min tro påminner mig om att Jesus tog sig an dom svagaste. Han åt middag , med publikaner  och syndare. prostituerade blev befriade. sjuka botade  och  högfärdiga tillrättavisade ända upp till Herodes nivå – landshövdingen och regenten.

Samhället visar sin styrka  och kvalitet i hur det tar hand om  de svagaste. De  som inte begär lyx  och överflöd – men att bli sedda  och respekterade  och få samma  möjligheter som alla andra. Är det för mycket begärt ? Måste man  skylla på pengabrist för  att freda sina beslut.  Det  är nog dags att göra rejäla omdisponeringar i somliga budgetar.

Amazing Grace i november !!!

DSCN0990Just nu är  det veckan mellan söndagen före domsöndagen  och domsöndagen – tungt tema. Och så är det just  nu en av de där riktigt gråa  novemberdagarna. Himlen är tung och grafitgrå. Molnen känns som om dom är på väg ner i sin tyngd och dom släpper regn över  oss alla här. Ibland häftigt med skurar som känns  och ibland  som typiskt  Västkustregn – där man känner sig lite dum om man går med paraply och våt om man går utan.  Allt vad ljusning heter  verkar vara långt borta – ja gatubelysningen kommer väl strax. En sån där riktigt gråtrist dag.

Lite musik kanske  piggar upp. Vad skall man välja ?  Jag tror att jag väljer  psalm 231 i psalmboken.Nåd  och nådens ljus  och klarhet är nog vad man kan behöva  i grå november  och domsöndagstid. Han som skrev sången – John Newton  född 1725  och död 1807  var en ganska  märklig man. Sjökapten som bl.a. försörjde sig på att skeppa lassvis  med slavar från Afrika till Amerika. Tillfångatagna  och bundna och kedjade  för en vidrig  överfart. Det kunde vara  barmhärtigt att bli sjuk  och dö  och slängd i havet under resan. Det kunde vara skonsammare  än att komma fram  och bli såld till slavjobb  och evig fångenskap  och misshandel  och misär.

Men så möter skepparen och  slavtransportören  sin överman i Gud.  Kommer till insikt om sitt liv och sitt  makabra jobb och börjar ett nytt liv. Och i det nya livet skriver han sångens  text   som sedan tar form  i musiken med en amerikansk tonsättning 1811. Översätts till många språk . Bearbetas av  Anders Frostenson  1983 och resten är  historia.

Visst behövs  den  nu i november  och i domsöndagstid  som bärare.  av nåd  och ljus  i både inre  och yttre mörker. Jag har den i ett otal varianter med både sång och musik  och med bara musik.. Ernie  Englund  med trumpet  i Visby domkyrka eller  Johan Stengård  med sin saxofon  först ljust  och vekt  och sedan brölar det till i jubelklang över nådens rikedom. Och så alla sångerskor och sångare med sin tolkning av  Amazing….

Visst är  det vackert: Oändlig nåd mig Herren gav  och än i dag mig ger. Jag kommit hem jag vilsen var. Var blind men nu jag ser… Det är fortfarande  mörkt ute –  men  inte så tungt.Kanske  slutar det regna  och det tänds ett hopp om ett genombrott  och en ny dag- trots  novembers  gråhet.  Vila en stund. Slappna av  och knäpp händerna och säg till Honom som skapade ljuset: Tack för strimman av ljus jag ser som tänder hopp också för mig och skingrar  mörkret.

Dramatik på hög nivå !!!!

DSCN0988Så här i födelsedagstid  så tittar man ju lite  i släktens  historia – det förstod du nog av mitt förra inlägg. Kan inte låta bli att ge dig en riktigt bra story till. Min farfar Axel  Bruno  Nylander  till vänster i bild räddade livet på aktivisten Matti Reinikka med bravur och dramatik som ställde den sovjetiska bevakningen i ett löjets skimmer. Allt sker 1904  då Matti hade bestämt sig för att skjuta den dåvarande prokuratorn  Soisalon-Soininen. Men hans plan avslöjades. Han fick fly  och på en  järnvägsstation  föll han över spåret  och hans ena  arm krossades  av ett tåg. Han fördes till sjukhus i Helsingfors  och sattes under stark rysk bevakning.

Farfar började smida en plan  för att befria  Matti. I samarbete med läkarna  ordnades en ”infektion”  som gjorde att Matti fick eget rum  och den ryska bevakningen fick nöja sig med att bevaka husets entre. Så fick farfar besöka honom med lite presenter  som såg ut som frukt och blommor men var en kostym  och en fin cylinderhatt m.m. Allt insatt i ett litet skåp på Mattis rum.

Så kom Dagen D. En förmodligen utländsk gentleman i stormhatt  och slängkappa står utanför  sjukhusdörren  mitt för  bevakningen. Tar fram en stor cigarr  och tänder den och sätter in den i sin mun. Pipskägg har han också  och han viftar ivrigt med båda armarna med cigarr  och slängkappa  och så går han in – utan problem.  En liten stund senare kommer två  fina män ut. Den ena  i den välkända slängkappan  och den andra i fin kostym och stormhatt.. Kommer i dörren och säger  vi går väl till Gambrini och den andra bekräftar med  det gör vi.  Vakterna  bugar sig riktigt vördnadsfullt  och de två herrarna vandrar bort- Kuppen har lyckats. Matti i slängkappan  och farfar i kostymen. Slängkappan hade ju visat sina två armar tidigare så det fanns ingen anledning att kontrollera antalet armar. Vakterna  blåsta och den förhatliga  regimen lurad.  Matti fördes sedan som en skäggig mansperson med skärmmössa  med ett hästfordon till Porkala  och sedan efter ytterligare äventyr  till Sverige.

Min pappa skrev artikeln om detta i Jakobstads Tidning nr 36  år  1937. Klippet är gulnat och skört nu.  Tänk vilka  anförvanter man kan ha haft. Undrar vad Leif GW Persson skulle tycka om en sån historia.  Visst är  den fantastisk om man bortser från den anstiftan till mord  som det började med.

Farfar var ju stationsinspektor – författare  och motståndsman -mm. Skrivandet hos mig kanske kommer från honom och pappa  som var redaktör – vem vet. Men visst är  det roligt att få förmedla en  historia av det här slaget nån gång.

Fundering:  Hur  mycket är vi beredda att göra för en annan människas  liv ?

 

Vem tror du att du är ???

DSCN0982Så heter ett TV program just nu  och man ger sig in i släkthistorier  och letar originella varelser i registren. Drabbas  av överraskningar ibland. Positivt  eller negativt !

Bläddrade lite i  den egna historien  och hittade mannen på bilden här ovan. John William Nylander -min farfars bror född 1869  i Ekenäs i Finland. Sjöman, styrmansexamen, skräddare.författare, och jordbrukare.Men speciellt  sammanhängande med bilden  motståndsman i den underjordiska  organisationen ” Finska aktiva motståndspartiet” i kamp mot en hänsynslös  förtryckarmakt. Man skulle bl.a.  smyga in vapen i S:T Petersburg och  där starta en revolution mot  tsaren. Alltså blev JWN befälhavare på ångfartyget John Grafton – Fullastat  med vapen för att segla in. Man upptäcktes  och fick styra om rutten upp genom Bottenviken med destination Kemi. Men blev tvungna att gå in i Larsmo och Jakobstad. Där blev man upphunna av tull och myndigheter varför JWN bestämde sig för att spränga båten  och sänka lasten. Verkställde  och tog sig själv undan och kunde skicka ett kryptiskt telegram till rörelsen centralt.  Text: Moster har avlidit – hon sprack.  Bilden visar en bit av däcksplankorna på båten  och en bild på JWN  från ett  annat tillfälle. Då smugglade han uppviglande propagandaskrifter med en segelbåt.Tuffing får man väl säga. Historien är fantastisk  och det finns många fler.

Känner att ibland borde man kanske ha lite mer mod  och frimodighet att våga sig på  att synas  och höras  och protestera mot allt elände som finns i världen. Men -detta evinnerliga  men – man är ju så liten och obetydlig.

Ta  det här med  den kristna trons plats i världen som exempel. Runt om på jorden är  de kristna den mest förföljda  och hotade gruppen i dag. I vårt eget land  betraktas ofta kristen tro som likvärdig med tron på tomtar  och troll och spöken.  Du får gärna tro men bara privat  inte i det offentliga livet.  Men tror du  så är  du konservativ traditionalist – fundamentalist – homofob – tros-polis som bara gnäller på andra. Har du såna åsikter så får du inte hyra plats för en kyrka i vilken fastighet som helst. Är du kristen så får du  ofta bli på efterkälken i olika köer  till jobb  och utnämning. Blir ifrågasatt  som minister om du kan sköta jobbet om du är med i en församling med anknytning till Livets Ord.

Apostlarna sa en gång när de anklagades av Stora rådet. Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört.. Låt oss våga tillsammans tala om vad vår tro betyder för oss och vad den kan ge i en  krånglig värld.

Farfar får vara med idag …på Fars dag !

DSCN0980I min tjänst som pastor i  olika församlingar  har jag  i gudstjänsterna  försökt olika vägar för att  fånga barnens intresse. Då har  bl.a  Farfar varit en viktig person. Fars dag kan väl få ge plats åt honom lite grann.

Vi hade en punkt i  gudstjänsten som hette  – Fråga Farfar !  Det fanns en frågelåda  där barnen kunde lägga lappar med frågor  dom  hade. Så kom farfar fram  och så tog man en lapp ur frågelådan och så fick farfar helt oförberett och spontant svara på frågorna  – om han kunde. Han kunde ju inte alltid men då kunde han säga att det där får vi ta reda på tillsammans  och så kollar vi nästa söndag  vad vi har kommit fram till.  Farfar blev  mäkta  populär – ja så populär att det var barnen som drog sina  föräldrar till kyrkan för att höra på vad farfar kunde berätta.  Jag måste ju dessutom säga att jag såg  att föräldrarna var minst lika intresserade  av  svaren  som barnen.

För ett par veckor  sedan hade jag en  gudstjänst som  handlade  om Jesu närvaro. Då hade jag köpt  nåra  ljus som inte gick att släcka med att blåsa på dem. (Buttericks).  Man tände ljuset – blåste ut det och så tog det nån sekund  så flammade lågan upp igen. Jesus  närvarande i livet  och så kom det nåt  som var tokigt – nån kompis som bråkade och det var som om ljuset släcktes. Men det kom igen  och lyste på nytt. Och så nåra fler exempel på svårigheter som tycktes släcka ljuset  … och så kom det igen med klar låga. Barnaögonen tindrade av förväntan varje gång – och visst glimmade det till i ett och annat vuxenöga också  när  Jesus-ljuset  tände igen.

Ibland  behöver v i nog ta till oss livets sanningar med barnaögon  för att vi skall se saker och ting på ett annat sätt än med det vuxna förståndet  och ” vetenskapligt säkra ” tänkandet. Vi krånglar till saker och ting så väldigt. Jag skrev en gång ett brev till en biskop i svenska kyrkan – men jag fick det tillbaka med en reprimand för att det inte var adresserat HH Biskopen osv.   Så jag ringde upp biskopen i stället och han svarade Nej men tjänare  är  det du…  svårare var det inte-

Det finns inga  bestämda formulär  om hur man skall prata med Gud.  Eders  Majestät – Högaktningsfullt –  emotseende ert svar  eller annat..  Det är så enkelt: Säg som det är och prata som du brukar  med en far eller farfar eller nån annan som du har förtroende för.

Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn,så var det för mig att komma till Gud  och jag kände att där hörde jag hemma. Det finns en plats i Guds stora rum en plats som väntade på mig. Och jag kände här är jag hemma  Jag vill vara ett barn i Guds  famn.