Förra årets Halloween var jag i en affär och handlade. Kom som vanligt fram till kassan där en praktikant och en handledare skötte det hela. 3 – 4 kunder efter mig i kön När jag betalat så önskade den artiga killen mig en Trevlig Halloween. Jag svarade Nej tack det vill jag inte ha. Det blev knäpptyst i kassan och kön. Jag fortsatte med att säga att jag firar alla helgons dag och minns dem som gått före oss och så önskade jag en skön helg och gick. Jag tycker inte om Halloween.
H tillkom på 1840 talet i Irland och Skottland och var en natt då de avlidnas andar kunde komma upp ur gravarna. Därför släckte man alla hushållseldar och den tidens präster Druiderna tände stora bål för att avskräcka andarna. Sedan spreds H så småningom till England och USA och i den senare delen av 1990-talet också till Sverige. H genererar inkomster i handeln på dryga miljarden. Med skräckmasker, häxmunderingar. spöken och andar i vita kläder, skelett och döskallar, zombies mm. Allt för att ge skrämseleffekter och hisnande skrik från dem som ser. Och så givetvis bus eller godis hos folk som inte alls vill ha såna besök.
Jag tycker det är hur fånigt som helst och respektlöst inför oss som inte gillar det. Men framförallt att leka med dödssymboler, skelettfigurer och liemän i en värld där hundratals barn dödas varje dag på de mest grymma sätt i Syrien. i Afganistan och Pakistan för att nu inte tala om grymheterna i Nordkorea.
Hur ser det ut hos oss med liv och skador. Dödsskjutningar i Göteborg och Tensta. Knivskärningar och mordbränder. Kidnappningar av barn alltför ofta. Trasiga flyktingbarn som kommer ensamma till vårt land. Familjer som inte vet var deras anhöriga finns eller om dom överhuvudtaget lever. En Dawit Isaak i Eritrea. Uppräkningen kan bli hur lång som helst på skräck och grymheter i vår värld. Behöver vi mer eller behöver vi leka grymheter.
Skulle det inte vara bättre att göra nåt positivt och kombinera med opinionsbildning för en varmare och lugnare värld. En extra insamling till Världens barn eller någon av de organisationer som jobbar för de barn som lever i avloppsrören i några av våra storstäder i Europa.
Visst är det väl värt en tanke i verklighetens skräckscenario. Vi kan inte lösa allt men en liten bit är också något. Kanske det kan skapa en gnista eller strimma av ljus och hopp hos någon som lever i förtvivlan och mörker. Trygghet och kärlek och omsorg i stället för dödsmasker och skräck.
Hasses Blogg 