Vårt yngsta barnbarn Clara – gillar att pyssla. Hon är jätteduktig på att få ihop saker på så sätt att hon klarar av att göra någonting av ingenting. Farfar – samlar på en del konstiga kartongbitar, mystiska förpackningsdetaljer som annars bara kastas och så får Clara titta på dem. Hon tänker en stund med pannan i djupa veck och så glimmar det till NU vet jag vad det kan bli. Så kommer färgpennor , papper. lim och en del annat skräp fram – ja och tape förstås – gärna mycket och så blir det slott, rymdraketer, fantasihus, med hissar och balkonger och trädgårdar när fantasin flödar. Vi har också prövat på byggsatser i kartong och klarat ett par stycken. Nästa utmaning ser du här ovanför. Alla dom här små kartongbitarna skall bli en stilig båt så småningom. Det gäller bara för farfar att slipa saxar och pappersknivar. Se till att limflaskorna inte har torkat igen och att tapen i automaten är på plats. Plastduken på bordet och sen kör vi………!!!!!!!!!!!!
Vi – farmor och farfar njuter av att se ivern och skaparglädjen lysa i pysslet och pusslet och se resultatet. Glädjen över vad det blev. Det kan ju förstås tänkas att mamma och pappa får bekymmer med var allt skapandet skall få plats. Ett slott eller ett annat fantasiföremål kan ju bli ganska utrymmeskrävande.
På tal om att göra någonting av ingenting så är det ju sånt vi vuxna möter i våra liv ganska ofta. Ibland är det sånt som verkar alldeles omöjligt att klara av. Hur många gånger har inte vi suckat med orden – hur skall jag klara av det här – var börjar man – hur kommer det att sluta ? Och framför allt hur skall jag hinna och orka ?
Clara hade lite medicin för det här också – redan när hon var lite yngre. Hon hade en tänkarbänk. Var det nåt svårt eller klurigt så gick hon och satte sig på den och så kom hon tillbaka efter en stund med en plan och en lösning. Nu räcker det med att hon varvar ner var hon än sitter och så brukar det bli nånting av det.
Tänkarbänk för livets pussel är nog ingen dum idé. En plats att varva ner på inför den kluriga eller jobbiga uppgiften. En prioriteringsstol kanske för att ge själen chans att komma ifatt. Avbrott i rusningen helt enkelt för att sänka stressnivån.
Jesus säger Kom till mig ni alla som är trötta av bördor så skall jag ge er frid och ro. Vila för själen. Sen kan vi pussla vidare och då är du inte ensam utan vi är två eller som det står i det klassiska bröllopstelegrammet – För två är ingen brant för svår.
(P.S. Detta är mitt hundrade blogginlägg på denna spännande skrivarresa )
Hasses Blogg 