Pyssla och pussla……

DSCN0962Vårt yngsta barnbarn  Clara – gillar att pyssla. Hon är  jätteduktig på att  få ihop saker på så sätt  att hon klarar av att göra någonting av ingenting. Farfar –  samlar på en del konstiga kartongbitar, mystiska förpackningsdetaljer  som annars bara kastas och så får  Clara titta  på dem. Hon tänker en stund med pannan i djupa  veck  och så glimmar det till NU vet jag vad det kan bli. Så kommer  färgpennor  , papper. lim och  en del annat skräp fram – ja och tape förstås – gärna mycket  och så blir  det slott, rymdraketer, fantasihus,  med hissar  och balkonger  och trädgårdar när fantasin flödar.  Vi har också prövat på  byggsatser i kartong  och klarat ett par stycken. Nästa utmaning ser  du här ovanför.  Alla dom här små kartongbitarna skall bli en stilig båt  så småningom.  Det gäller bara för farfar att slipa saxar  och pappersknivar.  Se till att limflaskorna inte har torkat igen  och att  tapen i automaten  är på plats. Plastduken på bordet  och sen kör  vi………!!!!!!!!!!!!

Vi – farmor  och farfar  njuter av att se ivern  och skaparglädjen lysa  i  pysslet  och pusslet och se  resultatet. Glädjen över vad det blev. Det kan ju förstås tänkas att mamma och pappa  får bekymmer med var allt skapandet skall få  plats.  Ett slott eller   ett  annat fantasiföremål kan ju bli ganska utrymmeskrävande.

På tal om att göra någonting av ingenting så är  det ju sånt vi vuxna möter i våra liv ganska ofta. Ibland är  det sånt som verkar alldeles  omöjligt att klara av.  Hur  många gånger har inte vi suckat  med orden  –  hur skall jag klara av det här –  var börjar  man –  hur kommer  det att sluta ? Och framför  allt hur skall jag hinna och orka ?

Clara hade lite medicin för  det här också – redan när hon var lite yngre. Hon hade en tänkarbänk.  Var det nåt svårt eller klurigt så gick hon och satte sig på den  och så kom hon tillbaka efter en stund  med en plan  och en lösning. Nu räcker det med att hon varvar ner var hon  än sitter  och  så brukar det  bli nånting av det.

Tänkarbänk  för livets pussel  är nog ingen  dum idé. En plats att varva ner på  inför den kluriga eller jobbiga uppgiften. En prioriteringsstol  kanske  för att  ge själen chans  att komma  ifatt.  Avbrott i rusningen helt enkelt för att sänka stressnivån.

Jesus säger  Kom till mig ni alla som är trötta  av bördor så skall jag ge er frid  och ro. Vila  för själen.        Sen kan vi pussla vidare  och då är du inte ensam  utan vi är två  eller som det står i det klassiska bröllopstelegrammet – För två är ingen brant för svår.

(P.S.  Detta är mitt hundrade blogginlägg på denna spännande  skrivarresa )

Annons

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s