I dag har jag fastnat i en krönika av en medieentreprenör och författare som heter Viggo Cavling. Underrubriken till hans krönika var den här : Jag lovar att inte snegla på min telefon femtioelva gånger framför en annan människa.”
Sen visade TV en filmsnutt med designers från IKEA som berättade att man inte räknade med att sälja så många matgrupper att det var en möbel värd att satsa på – nu skulle det vara soffor för hela slanten. Stora soffor där alla fick plats med telefoner läsplattor lap-tops och mat. För nu sitter ju alla där och kuckilurar med den nya tekniken – face-bookar – Twittrar – instagrammar med mera och tittar rakt ner i skärmarna. Det i sin tur leder till följande: Kiropraktorer – naprapater och sjukgymnaster kommer att ha köer av patienter med nackbesvär och SMS tummar.. Visst är det verkligt om än kanske något överdrivet just nu. Men det kan ju vara långt från det ena soffhörnet till det andra och då kan man nju skicka en bild eller SMS:a.
Men allvarligt talat – nog är det nåt som är lite vådligt med IT-kulturen om den används fel.
Cavling skriver och nu citerar jag: Jag tror att vi alla är inne på en farlig väg.Vi blir inte lyckliga om vi hela tiden är livrädda för att ha tråkigt. Missförstå mig inte, jag gillar också retweets, men hundra tummen upp kan aldrig överglänsa när det glittrar i en annan människas ögon. En människa som jag kan böja mig fram och kyssa. En människa av kött, blod och svett.” och vidare i texten: ” När jag möter en annan människa vill jag göra ett ärligt och uppriktigt försök att se och ta in den människan.” och så lägger han till den mening som du ser i rubriken. och Jag kan knappa när jag är ensam.”
” Kommer det en vän och sätter sig bredvid mig lovar jag att lägga bort telefonen och lyssna.”
Visst är det kloka ord ? Och visst finns risken att vi missar en del när minspel och kroppsspråk inte finns med. Det får inte plats så mycket mellan raderna på en skärm. Att sitta ner ansikte mot ansikte och kanske ta varandras händer när det är jobbigt är ju en del av livet som inte får gå förlorat.
Kanske behöver vi också lova att se varandra utan omvägen över skärmar och displayer.
Hasses Blogg 
Jo det är lite vådligt med IT-utvecklingen. Det är ju tekniskt sett fantastisk på många sätt, men i det sociala livet ställer den till problem när många människor inte kan ”begränsa” den. Denna teknik kan koppla ihop människor som annars inte lätt kan prata med varandra pga avstånd och liknande. Lika mycket som den faktiskt kan leda till isolering då folk inte behöver gå någonstans för att ”träffas”. / Erica