När jag tittar upp från datorskärmen precis just nu så ser det ut som bilden visar. Ett litet stycke av den trädgårdssida vi har vid vårt boende, Solen glänser i vinstocken och druvorna. Fuchsian blommar fortfarande. Gräset är grönt. Färgerna på träden bakom med rönnar, björkar, hägg och hassel och så lite storfuror mellan oss och E6:an några hundra meter bort. Visst njuter vi av det hela. Min fru sitter ute i en trädgårdsstol och läser i solskenet. Brittsommar i höstdagarna.
Alla årstider har sin tjusning och vi älskar olika tider. Sommarmänniskor med sol och bad Vintermänniskor med gnistrande snö och längdskidor eller utförsåk. Vårmänniskor som har en speciell känsla för att se hur allting vaknar igen i naturen och flyttfåglarna kommer igen till sin platser och bon. Höstmänniskor som inte kan få nog av alla fantastiska färger och som skördar allt det som mognat under sommaren. Vårt land är utan tvekan fantastiskt med det utbud som naturen ger.
Men nu är det höst och vi vet att löven så småningom faller av och kvistarna blir kala. Blomstren böjer sig och vissnar och vi ser bara stjälkar och blad. Plogarna med gäss trumpetar sig över oss och småfåglar flockas inför avresan söderut. Skördarna tas in och lagras för vinterns behov. Kvällarna blir mörkare och mörkare och mysljusen i våra ljusstakar plockas fram till sköna stunder.
Vi talar ibland om årstider också i våra liv. Börjar med spirande ungdomsvår. Går vidare till sommar med höjdpunkter av olika slag. Talar om höstens mognad och så också om vinterns kala grenar och ett liv på sparlåga som går mot sitt slut. Du kommer säkert ihåg ålderstrappan där man vandrar upp emot femtio med rak rygg och frimodig blick och hur sedan nergången blir krokigare och svårare och ofta finns det en bild av liemannen under trappan.
Nu är ju inte livet så schemalagt. Det blir ju helt olika både i innehåll och längd för oss alla.Ingen vet hur det kommer att bli. Kriser finns i alla åldrar. Slutpunkten kan komma när som helst. Det gäller för både dig och mig att våga leva nu. Jag har en gammal devis i mitt medvetande -broderad och textad på många tavlor:GÅRDAGEN ÄR FÖRBI. MORRONDAGEN HAR DU INTE SETT OCH I DAG HJÄLPER HERREN ! Jag tycker den är bra. Den är lugn och trygg ! Man måste ju våga leva här och nu utan att hålla på och snegla bakåt på gamla misslyckanden. Eller skruva upp sin rädsla för framtiden. Tacksam över att få ha livet. Det är tacksägelsedagen i morron i våra kyrkor. Tack för den omsorg det innebär när jag får läsa inledningen till den 139 psalmen i Psaltaren, vers 5- där det står ” Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.”
Hasses Blogg 