Nåt jag aldrig varit med om i hela mitt liv.. förrän nu !

Vi har ju haft storm med orkanbyar på 42  meter per sekund. Otroligt vilka krafter  det finns i naturen.. Det ruskade om  tak och väggar. Vårt stora tunga matbord i köket darrade så man undrade hur det skulle gå. Havet nåra hundra meter från oss dånade som aldrig förr. Mörkt  och skakigt  hela kvällen  och  givetvis  strömavbrott  här ute på landsbygden. Men allt väl för vår del.

Det rubriken  syftar till är dagen efter  stormen och ett besök i vår lokala matbutik mitt under ett långt  och ovisst strömavbrott. Skulle  det gå att handla – är det öppet – kontokort,vågar  kassaapparater. Inga fönster i affären  annat än dörren  i entrén. Jag försöker.  Öppet  och  innanför dörren  möts  jag av  Kattis som jobbar i affären som  skrattande ger mig en ficklampa att lysa vägen med  och hitta det jag skall ha. Märklig känsla att gå runt bland hyllorna  och leta sig fram. Nu vet jag ju ungefär  var allting finns men utan lampan hade jag nog snubblat över en hel del. Jag hittade vad jag skulle och så till kassan där  det givetvis bara fanns en låda för kontanter och  en miniräknare  för att slå ihop summorna  efter att ett  annat biträde i affären  rapporterat vad allt kostade. Ja  vågen var givetvis  batteridriven  den också. Allt gick bra  och jag kom hem med de varor jag hade tänkt  mig.  Ficklampan gick till nästa kund som ville vandra runt bland hyllorna-

Efteråt tänker jag så här. Visst har vi strömavbrottsdagar i livet också. (långt ord  det där). Dagar när det verkar som om det inte fanns nåt fönster mellan livets  och vardagens alla varuhyllor.  Det är bara svart och  tungt och man vet inte om man orkar treva sig fram och kan nästan vara beredd att ge upp  det omöjliga företag som kallas liv men ibland inte känns som om det var liv utan nåt helt annat. Man  ropar på hjälp – ge mig åtminstone en liten ficklampa  så jag ser var jag går.

Att ha en tro i botten   ger en tillförsikt  och en trygghet. Att vara kristen är att ha någon vid sin sida också i de tätaste mörker.  …..om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont  (Ps 23)  Och man vet att det finns någon – som går att lita på i alla livets skiften. En  man  som  har gått våra stigar och vägar i både ljus  och mörker och vet vart dom bär.Det finns en vers i  psalm 119  vers 105 som säger  Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.. Ett ljus som hjälper dig att hitta mat för  din inre människa så du inte behöver gå hungrig och släcker din törst  och ger näring och liv. Och efter några steg till där du tyckte att det var så mörkt är  du ute i ljuset igen – befriad  och med nytt mod för dagen och framtiden.

 

Annons

På riktigt eller bara på låtsas ????????????

Barn är suveräna på att  ställa  dom rätta frågorna och förväntar sig raka  och ärliga svar. Bilden här ovan är från boken ” Barn skriver till Gud ”.  Funderingarna  och frågorna  är många  och  lysande. På riktigt eller på låtsas är en rubrik som jag just nu bär med mig  dagligen. Den gäller i alla lägen. Vardagsliv –  social gemenskap – politik  och tro. Skulle  giraffen se ut så här eller var det ett misslyckande?

Vad är på låtsas och vad på riktigt i den politiska  debatten just, bland stridshingstar och andra djur i vår Herres  hage ?  Hur mycket är tänkt att någonsin bli verklighet  och hur mycket är  s.k. valfläsk  som man börjar  steka på redan  nu. Marcus  Birro hade ett Öppet brev till statsministern   med lite frågor att fundera på. Nåra  hundringar mer i plånboken  eller lite mer av  vad vi som  människor behöver  av värderingar  och ideal.. Vart försvann övertygelserna  om värdena i livet. Varför  så rädd för  det som har med livskvalitet och tro att göra?

Eller frågorna om tro ! Gäller  de märken längre  som de  trosbekännelser ger  som vi bär med oss i kyrkor  och församlingar.  Ärkebiskopsutfrågningen  i gott minne.  Man kan mycket väl bekänna sin tro på jungfrufödelsen  utan att den för den skull behöver vara på riktigt utan symbol för  nåt viktigt. Jesus är viktig  men att  se att han själv  påstår sig vara den enda vägen det är bara nånting för dåligt utbildade  konservativa  fundamentalister att leva med. Trospoliser  som man inte behöver bry sig om. Vi som vet vad som är på riktigt  har ju förståndet i behåll.

Och nu senast  Ekumeniakyrkans teologi –  analyserad i Dagen med frågor till en av ledarna  Sofia  Camnerin – där inte mycket verkar att vara på riktigt  utan allt behöver  moderniseras  – förändras  och skrivas om. Gud är inte  allsmäktig. Syndafallet har aldrig skett. Vissa är bara utsatta för synd  men oskyldiga. Jesus behövde inte dö på ett kors. Det bör kraftigt avvisas.. Bibeln behöver RÄTTAS  av natur- och  religionsvetenskapliga upptäckter. Och mera därtill…  VAD ÄR VITSEN MED EN SÅDAN KRISTENDOM ??

Vad är på riktigt  och vad är på låtsas?  Det finns en liten fråga till i  barnboken ovan: Käre  Gud !  Blir du inte arg när  du ser plastblommor ? Det skulle jag bli om jag gjorde riktiga! undertecknat  Hanna.

Plastblommor  växer  inte  och dom bleknar i färgen efter ett tag.  Dom behöver inget vatten det är bara att  damma av dem ibland Tron är inte av plast – den är levande liv  och den låter sig inte slås ut eller dammas bort och ersättas med annat.

Jag tror på Gud Fader allsmäktig avlad av den Helige  Ande och född av jungfrun Maria och på  Jesus Kristus  – Hans liv – död  och uppståndelse för min skull och din… och den Helige Ande  som  en puls  i mitt liv och min vardag.  Den tron rubbas inte av  synpunkter  och åsikter – trender  och  stämningar – den bara finns   med mina personliga erfarenheter av Jesus i botten. Erfarenheter som ingen kan ta ifrån mig.

Änglakör till Halloween – det skulle va nåt det !!!!

Var på en  Feel Good  konsert  igår.  En härlig musikupplevelse, Nästan 70 barn  och unga  som sjöng i olika körer  och gemensamt. En kompgrupp med piano,bas  och gitarr. Nästan fullsatt i stora  kyrkan  i Snöstorp.   Det var Doremi-kören, Corallerna, Delight, Blessing  och Confetti. Suveränt bra.  Körerna har spelat in en CD  som heter  Ösiga låtar. Inkomsterna på den  och kollekter  går till gatubarnen i Manilla och så var det också med insamlingen i konserten. Diakonen Jan berättade att man hitintills fått in 37.000 kronor till gatubarnen och läste upp ett brev från Manilla. Vilken  grej.

Det skulle väl vara nåt att gå vidare med – kanske  under  Halloween.  Man kunde ju göra som dom gamla gårdsmusikanterna – gå från gård till gård  och spela och räkna med att folk i husen kastade ut pengar i  musikanternas  lådor  och hattar-

Tänk dig en  liten änglakör som vandrar runt i villaområdet – kanske Glassbilens rutt. Sjunger medan dom vandrar  och stannar till ibland och ger en hel sång. Har ett plakat som visar  att man samlar in pengar till gatubarn i Manilla  eller Rumänien – eller Världens barn !! Stannar vid köpcentret  eller affären och sjunger en stund. Kanske de olika smågrupperna inbjuder till en lite improviserad konsert på en speciell plats under kvällen.Det kan ju bli änglar av alla kulörer i den gruppen med en mysig  gemenskap och härlig sång. Den behöver ju inte var absolut perfekt stämsång men den kan komma från glada barn som vill göra  något för andra barn.

Kanske  det vore värt att pröva. Jag lovar att det ger ett nytt perspektiv på Halloween.

PS.  CD:n  Ösiga låtar finns att köpa  i Mariakyrkan i Fyllinge för  100 kronor som går till barnen i Manilla. Diakon  Jan har telefon 035 179741..

 

Halloween …. ????????

Förra årets  Halloween var jag i en affär  och handlade. Kom som vanligt fram till kassan  där en praktikant  och en handledare  skötte det hela. 3 – 4 kunder efter mig i kön När jag betalat  så önskade  den  artiga killen  mig en Trevlig  Halloween. Jag svarade Nej tack  det vill jag inte ha.  Det blev knäpptyst i kassan och kön. Jag fortsatte med att säga att jag firar alla  helgons dag  och minns dem som gått före oss och så önskade jag en  skön helg  och gick.  Jag tycker inte om Halloween.

H  tillkom på 1840 talet  i  Irland  och Skottland  och var en natt då de avlidnas andar kunde komma  upp ur gravarna.  Därför släckte man alla hushållseldar  och den tidens präster  Druiderna  tände stora bål  för att avskräcka  andarna.  Sedan spreds  H  så småningom till England  och USA  och  i den senare delen  av 1990-talet  också till Sverige. H genererar   inkomster i handeln  på dryga miljarden. Med skräckmasker, häxmunderingar. spöken och andar i  vita  kläder, skelett  och döskallar, zombies  mm. Allt för att ge skrämseleffekter  och hisnande  skrik från dem som ser. Och så givetvis  bus eller godis  hos folk som inte alls vill ha såna besök.

Jag tycker  det är hur  fånigt som helst  och respektlöst  inför   oss som inte gillar det. Men framförallt  att  leka med  dödssymboler, skelettfigurer  och liemän  i en värld där  hundratals barn dödas  varje dag på de mest grymma sätt i Syrien. i Afganistan och Pakistan  för att nu inte tala om grymheterna i Nordkorea.

Hur ser det ut hos oss med liv och skador. Dödsskjutningar i Göteborg  och Tensta. Knivskärningar  och mordbränder. Kidnappningar av barn alltför ofta. Trasiga  flyktingbarn   som kommer ensamma till vårt land. Familjer som inte vet var deras anhöriga finns eller om dom överhuvudtaget lever. En Dawit Isaak i Eritrea. Uppräkningen kan bli hur lång som helst på skräck  och grymheter i vår  värld. Behöver vi mer eller  behöver vi leka grymheter.

Skulle   det inte vara bättre att göra nåt positivt  och kombinera  med opinionsbildning för en varmare  och lugnare  värld. En extra insamling till Världens barn  eller någon av de organisationer  som  jobbar för  de barn som lever i avloppsrören i några av våra  storstäder i Europa.

Visst är det väl värt  en tanke i verklighetens  skräckscenario. Vi kan inte lösa allt men en liten bit  är också  något. Kanske det kan skapa en gnista eller strimma av ljus och hopp hos någon som lever i förtvivlan och  mörker. Trygghet och kärlek och omsorg  i stället för dödsmasker och skräck.

 

 

 

 

 

 

 

 

Samhällsansvar……. vad då ?

Samhällsansvar ? Är inte  det politikernas sak  att sköta  det – det har dom ju betalt för ?  Så resonerar vi kanske i första hand. Men det är ju faktiskt rubriken  för söndagen i våra kyrkor med texter om just detta. Det handlar om tullaren Sackeus bl.a. och hur han tog ansvar för sitt  förvaltande av pengar. Och så handlar det om frågan Jesus fick om skatten och hans svar  Ge kejsaren vad kejsaren tillhör  och Gud vad Gud tillhör.

Men säger du kanske – har jag inte nog med det jag har omkring mig ?  Hur skall jag orka med nåt Mer ?  Hur skall tiden räcka till för nåt utöver allt det jag har omkring när jag har svårt att klara logistiken här  och nu ? Stress och press  och om och om igen – mer och mer – tills det knyter sig helt.

Min fru och jag är med i en s.k.  Hemgrupp. Vi träffas  regelbundet  och berättar för varandra hur vi har det  och ber för  varandra  och våra olika livssituationer. Vi samtalade  vid ett tillfälle om just detta med stress. En av oss sa då ungefär  så här:  När man har en dagbok eller en dator  där man skriver in sitt schema  så skall man varje vecka se till  att det finns ett bokat pass  där man skriver in ”hjälpa Gunnar”. Gunnar är en fiktiv person men det finns en bokning i min kalender som jag kan hänvisa till och säga. Nej då kan jag inte för jag har lovat hjälpa Gunnar.  Men den bokade tiden  är för mig själv och får inte tas bort av annat.

Tomas Sjödins  nya bok  handlar om vad som händer när vi vilar  och vikten av att vila. Han ger  oss  nya vinklar  och en ny respekt för  ”sofflocksmänniskan”. Det måste inte alltid hända nåt i aktivitet och anspänning. Det måste finnas tid för  återhämtning. Det finns ett gammalt ord för det  som knappast syns i press eller andra media- vederkvickelse.

Jag har skickat med en bild i inlägget –  en peg  och ett bibelord på ett gammalt kort. Egentligen är det två peggar som hjälper dig.. Golfpeggen under  golfbollen som ger dig lite lyft så inte din klubba blir en jordfräs.  Och så stunden av frid och stillhet  som hjälper dig att slappna av från allt det  du försöker  krafsa  och slita dig igenom. Ger dig ny kraft för att möta  det som ligger framför. Ett  himmelskt lugn  precis  som det är inne i orkanens öga.

Kökssoffan – eller kyrksoffan –  rulla ut liggunderlaget  emmellanåt  och se upp mot himlen. Det ger ett annat perspektiv över tillvaron och nytt  mod  för nästa runda.

Pyssla och pussla……

Vårt yngsta barnbarn  Clara – gillar att pyssla. Hon är  jätteduktig på att  få ihop saker på så sätt  att hon klarar av att göra någonting av ingenting. Farfar –  samlar på en del konstiga kartongbitar, mystiska förpackningsdetaljer  som annars bara kastas och så får  Clara titta  på dem. Hon tänker en stund med pannan i djupa  veck  och så glimmar det till NU vet jag vad det kan bli. Så kommer  färgpennor  , papper. lim och  en del annat skräp fram – ja och tape förstås – gärna mycket  och så blir  det slott, rymdraketer, fantasihus,  med hissar  och balkonger  och trädgårdar när fantasin flödar.  Vi har också prövat på  byggsatser i kartong  och klarat ett par stycken. Nästa utmaning ser  du här ovanför.  Alla dom här små kartongbitarna skall bli en stilig båt  så småningom.  Det gäller bara för farfar att slipa saxar  och pappersknivar.  Se till att limflaskorna inte har torkat igen  och att  tapen i automaten  är på plats. Plastduken på bordet  och sen kör  vi………!!!!!!!!!!!!

Vi – farmor  och farfar  njuter av att se ivern  och skaparglädjen lysa  i  pysslet  och pusslet och se  resultatet. Glädjen över vad det blev. Det kan ju förstås tänkas att mamma och pappa  får bekymmer med var allt skapandet skall få  plats.  Ett slott eller   ett  annat fantasiföremål kan ju bli ganska utrymmeskrävande.

På tal om att göra någonting av ingenting så är  det ju sånt vi vuxna möter i våra liv ganska ofta. Ibland är  det sånt som verkar alldeles  omöjligt att klara av.  Hur  många gånger har inte vi suckat  med orden  –  hur skall jag klara av det här –  var börjar  man –  hur kommer  det att sluta ? Och framför  allt hur skall jag hinna och orka ?

Clara hade lite medicin för  det här också – redan när hon var lite yngre. Hon hade en tänkarbänk.  Var det nåt svårt eller klurigt så gick hon och satte sig på den  och så kom hon tillbaka efter en stund  med en plan  och en lösning. Nu räcker det med att hon varvar ner var hon  än sitter  och  så brukar det  bli nånting av det.

Tänkarbänk  för livets pussel  är nog ingen  dum idé. En plats att varva ner på  inför den kluriga eller jobbiga uppgiften. En prioriteringsstol  kanske  för att  ge själen chans  att komma  ifatt.  Avbrott i rusningen helt enkelt för att sänka stressnivån.

Jesus säger  Kom till mig ni alla som är trötta  av bördor så skall jag ge er frid  och ro. Vila  för själen.        Sen kan vi pussla vidare  och då är du inte ensam  utan vi är två  eller som det står i det klassiska bröllopstelegrammet – För två är ingen brant för svår.

(P.S.  Detta är mitt hundrade blogginlägg på denna spännande  skrivarresa )

Kultur med smarta telefoner – surfande -mm !

I dag har jag fastnat i en krönika av en  medieentreprenör  och författare  som heter  Viggo Cavling. Underrubriken till hans krönika var den här : Jag lovar att inte snegla på min telefon femtioelva  gånger framför en annan  människa.”

Sen visade  TV  en filmsnutt med designers  från IKEA  som berättade att  man inte räknade  med att sälja  så många matgrupper att det var  en möbel värd att satsa på – nu skulle   det vara soffor  för hela slanten. Stora soffor där alla fick plats  med telefoner  läsplattor  lap-tops  och mat. För nu sitter ju alla där  och kuckilurar med den nya tekniken – face-bookar – Twittrar – instagrammar  med  mera och  tittar rakt ner i skärmarna. Det i sin  tur leder till följande: Kiropraktorer – naprapater  och sjukgymnaster kommer att ha köer  av patienter  med  nackbesvär och  SMS tummar.. Visst är det verkligt  om än kanske något överdrivet  just nu.  Men det kan ju vara långt från det ena soffhörnet till  det andra  och då kan man nju skicka en bild eller  SMS:a.

Men allvarligt talat – nog är  det nåt som är lite vådligt med  IT-kulturen  om den används fel.

Cavling  skriver  och nu citerar jag:  Jag tror att vi alla är inne på en farlig väg.Vi blir inte lyckliga om vi hela tiden är livrädda för att ha tråkigt. Missförstå mig inte, jag gillar också retweets, men hundra tummen upp  kan aldrig överglänsa  när  det glittrar i en annan människas ögon. En  människa som jag kan böja mig fram  och kyssa. En  människa av kött, blod  och svett.”    och vidare  i texten: ” När jag möter en annan människa vill jag göra ett ärligt och uppriktigt försök  att se  och ta in den människan.”  och så lägger han till den mening som du ser i rubriken. och Jag kan knappa  när jag är ensam.”

” Kommer  det en vän och sätter sig bredvid mig  lovar jag att lägga bort telefonen och  lyssna.”

Visst är det kloka ord ? Och visst finns risken att vi missar en del  när minspel  och kroppsspråk inte finns med.  Det får inte plats så mycket mellan raderna på en skärm. Att sitta ner ansikte  mot ansikte  och kanske ta varandras händer  när  det är jobbigt är ju en del av livet som inte får gå förlorat.

Kanske behöver vi också lova att se varandra  utan omvägen över skärmar och displayer.

 

Höstfärger överallt!!

När  jag tittar upp från datorskärmen precis  just nu  så ser det ut som bilden visar. Ett litet stycke  av den trädgårdssida vi har  vid vårt boende, Solen glänser  i vinstocken  och druvorna. Fuchsian blommar fortfarande. Gräset är grönt.  Färgerna på träden bakom med rönnar, björkar, hägg  och hassel och så lite storfuror mellan oss och E6:an  några hundra meter bort. Visst njuter vi av det hela. Min fru sitter ute i en trädgårdsstol  och läser i solskenet. Brittsommar   i höstdagarna.

Alla årstider har sin tjusning och vi älskar olika  tider. Sommarmänniskor med sol  och bad Vintermänniskor med gnistrande snö  och längdskidor eller utförsåk. Vårmänniskor som har en speciell känsla för att se hur allting vaknar igen i naturen och flyttfåglarna kommer igen till  sin platser  och bon. Höstmänniskor  som inte kan få nog av alla fantastiska färger  och som skördar allt det som mognat under sommaren. Vårt land är  utan tvekan fantastiskt med det utbud  som naturen ger.

Men nu är det höst och vi vet att löven så småningom faller av  och kvistarna blir kala. Blomstren böjer sig  och vissnar och vi ser bara stjälkar och blad. Plogarna med gäss trumpetar sig över oss och småfåglar flockas inför avresan  söderut. Skördarna  tas in och lagras  för vinterns behov. Kvällarna blir mörkare  och mörkare  och mysljusen i våra ljusstakar plockas  fram till sköna stunder.

Vi talar ibland om årstider  också i våra liv. Börjar med spirande ungdomsvår. Går vidare till sommar med höjdpunkter  av olika slag.  Talar om höstens mognad och så också om vinterns kala grenar  och ett liv  på sparlåga som  går mot sitt slut. Du kommer säkert ihåg ålderstrappan  där man vandrar upp emot femtio  med rak rygg och frimodig blick och hur sedan nergången blir krokigare och  svårare och ofta finns det en bild av liemannen under trappan.

Nu är ju inte livet så schemalagt. Det blir ju helt olika både i innehåll och längd för oss alla.Ingen vet  hur det kommer att bli. Kriser finns i alla åldrar. Slutpunkten kan komma när som helst. Det gäller för både dig och mig att våga leva nu. Jag har en gammal  devis i mitt medvetande -broderad  och textad på många tavlor:GÅRDAGEN  ÄR  FÖRBI. MORRONDAGEN HAR DU INTE SETT   OCH I  DAG HJÄLPER  HERREN ! Jag tycker den är bra. Den är lugn  och trygg ! Man måste ju våga leva här  och nu  utan att hålla på och snegla  bakåt på gamla  misslyckanden.  Eller skruva upp sin rädsla för  framtiden. Tacksam över att få  ha livet.  Det är tacksägelsedagen i morron i våra kyrkor.  Tack för den omsorg det innebär när jag får läsa inledningen till den 139  psalmen i Psaltaren, vers 5- där  det står  ” Du omsluter  mig på alla  sidor  och håller mig i din hand.”

Bluff och båg är det gott om !!!

Bluff och båg är  det verkligen gott om idag.Man läser och hör och ser om nån form av bluff  väldigt ofta.  Nu senast är  det bluff-fakturorna  som  synts mest.  Fakturor som kommer till äldre  människor som äger skog eller har en liten firma och får en  faktura på tio-femtontusen  kronor för något de aldrig köpt.   Id  kapningar blir vanligare  och vanligare – lavinartad ökning säger experterna.  Bluffar på  restauranger  med t.ex. oxfilé som är nåt helt annat.  Datummärkning i affärerna  som är  falsk.  Prissättningar  på 99.90 kr  som skall låtsas vara billigare och få oss att köpa.   Hemlagat med  trivsamma namn  som påminner om Sörgårdsidyller   och Farmor  och Mormor i namnet skall  ge känsla för maten – som ändå är hur industriproducerad som helst.För att nu inte tala om alla fantastiska metoder  för att gå ner i vikt på två veckor eller  så  med piller och dieter. Uppräkningen kan bli  hur lång som helst på sånt som är bluff eller försök att få oss att gå på  reklamen. Men  det här är ju vår vardag och vi genomskådar väl ganska mycket av det vi ser.

Men det finns ju bluffar som försöker påverka  vår inre  människa  och vårt tänkande och då blir det strax krångligare  och vi blir mer okritiska. Det handlar om hur vi skall må bra och hur vi skall inrätta våra liv  och vilka riktmärken vi skall följa.  Ett exempel har du i bilden ovan. Varje tidning med självaktning måste ju hålla  sig med ett horoskop. Tidningar som har försökt ta bort sitt  har drabbats av folkstorm. På en drar man lott om vem som skall skriva det. På en annan kör man repriser på en tidigare astrologs  skrivningar. Några som helst vetenskapliga bevis  för  horoskopens värde finns inte  och ändå låter sig en del styras  av vad texten säger. Det kryllar av annonser om siare  och sierskor som säger  sig kunna läsa  din framtid i  Tarot-kort  eller med  mediala gåvor och du får  fullständigt värdelös information till priser på cirka 19.90 kr  per minut. Tänk dig att du sitter och lyssnar 30-40 minuter  och får ingenting för  dina pengar.  LIVET STYRS  INTE AV STJÄRNORNA  ELLER MEDIALA  INFON FRÅN EN  SILVERHÅRIG  DAM MED GLASÖGON  SOM DU BORDE  KÄNNA  IGEN. Livet är  större än så  och mer komplicerat  än så – och dessutom förändras både du och livet med dagar och år. Men  marknadskrafterna  och trenderna styr vår info.

Det finns en annan form av framtidstro och liv. Han säger  Se Jag är med er alla dagar intill livets slut. Var inte rädd. Vila i mig. Vad du än möter på din livsväg så är jag där. Jag som är sanningen- vägen och livet. Det  är Jesu enkla  budskap.  Det går att lita på. Det sviker aldrig. Det är ingen bluff – det är verklighet. Det är lugnet mitt i stormen.

Ibland är ju allting fel….käpprätt åt skogen !

Gratis – tidningen Vi  i villa  damp ner i brevlådan  för en stund sen. Man bläddrar ju i reklamen när den kommer  och  här ovanför  ser du vad jag hittade  och stannade inför en liten stund. Tydligen en fantastisk produkt  som så mycket annat i  annonserna. KNARRPULVER   och en hemsida  med  rubriken KnarrKvitt  och så en spetskork att fördela pulvret med  så man kommer åt i springorna och sen hör man aldrig mer nåt knarr på det golvet  åtminstone inte så länge magnesiumsilikatet  håller.

Det finns ju faktiskt annat än golv  som knarrar. Knarriga gubbar till exempel och gummorna kan väl knarra lite dom också. Vi knarrar över  det mesta som finns medan vi stter i vår ganska behagliga välfärd.  Vi knarrar på våra politiker. Vi knarrar på brister i vård skola  och omsorg som mantrat just nu  lyder.  Vi knarrar på varorna i affären  och på att få stå i kö i en timme  och femton minuter  som det tog att få komma in  på Gekås i Ullared i lördags -på deras rekorddag med 25.000 besökare  och 33 miljoner i intäkter. Vi knarrar på grannarna  som måste klippa gräsmattan med  motordunder  precis  när vi skulle ha det lugnt och skönt.  Knarrar på BMW;som fräste om oss i minst 180 km hastighet. Vi knarrar på TV programmen – reklamen i dem med sin töntighet.  Vi knarrar på invandrarna  som tar jobben  ( som vi ändå inte ville ha ). Vi knarrar på  kyrkan eller religionen i allmänhet. Vi knarrar på hutlösa priser  på bilverkstäder  och tandläkarmottagningar. Vi knarrar på snart sagt allt – eller hur ?

Kanske skulle vi behöva ett annorlunda knarrpulver för springorna oss människor emellan.Det borde kanske finnas receptfritt på Apoteken eller kanske i hyllan med godis  precis vid utgången  till kassorna.  Knarrpulver i flaska  med spetskork som  gör fördelningen lätt. Men risken är väl bara att vi sprutar pulvret i andras  springor i stället för  de som vi själva har. Du kanske kommer ihåg det  där ordet om att se flisan i din grannes öga men inte observera bjälken i ditt eget.

Romarbrevet kap 12  hittar du kanske. Där finns inte  magnesiumsilikat  men  där finns följande  antiknarrmedel. Er  kärlek  (till varandra) skall var uppriktig. Avsky det onda håll fast vi det goda.. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dom som är ringa.

Leta gärna rätt på Rom 12  och  så behöver du inte  beställa  karrpulver mer.