Den här bilden heter ”Byscen” och är målad av Waldemar Lorentzon i Halmstadgruppen. En samling brevlådor och så ett par som tydligen hämtat posten och nu står och läser tillsammans och delar erfarenheten – nyheten med varandra. Det känns som om den här bilden inte längre är verklighet. Tja kanske ute på landet där det är glest mellan husen och teckningen för Internet väldigt svag eller obefintlig.
Du har säkert lagt märke till samma saker som jag. Folk på gator och torg som promenerar där tittar hela tiden neråt. Jag höll på att krocka med en dam utanför närbutiken häromdan – hon blev riktigt ställd där hon fick stoppa upp sin framfart. Hon gick ju och knappade på sin telefon – SMS eller nån App – som upptog hennes uppmärksamhet just då. Bara för ett tag sen var det vanligare att folk gick och pratade rakt ut i luften och ofta med en volym som knappt behövde en telefon. Men nu knappar man bara – överallt. Så fort det blir en paus i ett vanligt samtal så knappar man. Har man lite tid över i en kö så knappar man. Åker man kollektivt så knappar man. Går man mellan affärerna så knappar man. Sitter man i bilen så knappar man. Ibland pratar man inte ens med den som sitter närmast en utan man knappar sina frågor svar och kommentarer. Jag blir knäpp på allt knappande. Är det så här man umgås och möter varann numera ?
Det där stilla och lugna samtalet där man ser varandras ansikten och dess skiftningar. Möter blicken som svar på frågan eller leendet ¨eller kanske uttrycket för deltagande som behövdes just då. Det samtalet hittar man kanske snart i en monter på Naturhistoriska med den förklarande skylten : SÅ HÄR VAR DET FÖRR I TIDEN.
Skulle man kanske kunna tänka sig en liten revolutionsunge här ? Kanske från oss som har såna där antika telefoner som bara är för att prata i ? En revolution där vi i stället för att knappa stämmer möten med varandra och knappsystemet kan vara avstängt en stund.
Jag har en kollega som började gudstjänsterna i kyrkan med att säga: Jag har ett viktigt meddelande om era mobiler. Glöm inte att sätta på dem igen när gudstjänsten är slut.
Bry er om varandra säger jag som har en gammal hopvikbar Samsung som bara är att prata i – väl mött i samtal ansikte mot ansikte. Ge en kram kan man inte göra med att trycka på en knapp.
Hasses Blogg 