Omodern – robot skall det va…. !

DSCN0897På promenad i området där vi bor  inser man ju att man är hopplöst omodern. Vi ser små små hus på gräsmattorna och inne i de små husen sticker det ut en  bit av  den senaste  modellen av gräsklippare – ROBOTEN ! Den  där  som man bara skall släppa loss i sin trädgård  medan man själv  antingen sitter  och fikar eller stressar iväg med nåt annat. Roboten sköter  det så bra. Vår klippare  drar visserligen  själv men den behöver styrning av nån som håller i den och går efter den hela tiden.

Man kan ju ha en robot inomhus  också. Robot dammsugare som snurrar runt och suger upp allt som finns i vägen. Inklusive sladdar – en strumpa som trillat på golvet eller kanske  nån pusselbit eller spelpjäs  som  råkat hamna på golvet och nu försvinner i robotens gömmor.

Snart har vi kanske robotar med mänskliga egenskaper i köket eller vardagsrummet med erbjudande av  tjänster med  mat och dryck- klädvård- eller som  samtalspartner  med en raspande  dataröst.

Robotar är nog bra i industrin eller som operationsrobotar  i sjukvården – avlastning och precision  som darriga  människohänder inte klarar av kan fixas den vägen. Tekniken är otrolig och fantastisk. Men  och det finns ett stort men.  Roboten kan inte få bli ersättare för en levande  människa  med  engagemang och känslor.Visst kan en  gammal  ensam människa  känna  det skönt med en robothund i knät. Den gnyr lite grann  men om man klappar den och smeker den så blir den lugn och varm – men  den är   ju ett  surrogat.

Nånstans är  det fel när man måste ta till robotar. Jag är medveten om att ansträngd och trött personal kan få nåt robotaktigt över sig – men då har det gått för långt. Det måste få finnas människor överallt för att möta människor och människors behov. Kommande söndags predikotexter i kyrkan handlar om   att vara medmänniska. Jag vill ge dig ett par exempel som du själv kan leta upp. Matt,5:38 – 48  och  Jeremia 38:7 -13.  Ord  som ingen robot kan klara av att leva efter.