1943 står det som utgivningsår på vår upplaga av sångboken ”NU SKALL VI SJUNGA”. Lite trasig och lite nött i kanten är den visst. Men tänk hur aningslöst allting var då. Hur långt bort de främmande länderna var. Exotiska djur och folkslag. I barnslig okunnighet kunde man sjunga visor som de ovan som ju handlar om Nilens strand och vad man kunde hitta där.Man förstod inte riktigt sammanhangen då. Man var sig själv närmast och allt annat var långt borta.
Världen nu ser helt annorlunda ut. Avstånden har krympt till absolut ingenting och vi har just nu Kairo- Alexandria , Muslimer och kopter , Mursianhängare och motståndare i vår egen TV soffa. Ond bråd död i hundratal och skadade i tusental alldeles inpå oss En verklighet som vi bara kan ana oss till hemma i vår ”trygga värld”. Det går inte att sätta sig in i det lidande som de i Egypten just nu får utstå. Sorg över förlorade anhöriga – barn och vuxna. Maktlösheten mitt i allt detta. Demonstrationer och skjutvapen mot är en dålig ekvation.
Vad gör vi ? Vad kan vi göra ? Risken är ju att vi bara rycker på axlarna och suckar över eländet. Organisationen OPEN DOORS som vet mycket om livet i Syrien har nog samma info när det gäller Egypten. Människors intensiva och tårfyllda begäran – KOM IHÅG OSS OCH BE FÖR OSS. Be kan det vara nåt det ? Är det inte bara att flumma bort allt ? Jag tror inte det- Det har kommit så många berättelser om vad bönen betytt från andra håll. Bakom järnridån medan den fanns. På andra sidan muren i Berlin när den fanns. Husförsamlingarna i Kina som har vuxit till miljoner deltagare. Försoningsscener man inte trodde var möjliga. Bön har befriat och läkt och gett hopp.
Ta en stund och be för Egypten. Syrien, hela Mellanöstern och alla de platser där man strider mot varandra. Be om fred och frid och nytt hopp. Vi kan bli många som ber och får se resultat.
Hasses Blogg 