Så här ser rosorna ut på väggen till vårt lilla förråd. En otrolig mängd med blommor – men ännu mer taggar. Om man försöker sig på att ta en bukett rosor så får man garanterat ett antal rivmärken på fingrar och armar. Precis som i det vardagliga livet som ju sällan är en dans på rosor utan ganska ofta en massa taggar och törne.
Taggs förresten är ju nåt positivt i IT världen. Man kan komma ihåg saker och ting genom taggs och man kan bli taggad i ett foto eller en text och så dela den med andra.
Men dom gamla taggarna var oftast negativa stick och rivsår. Ett exempel: Jag är skilsmässobarn och det gav en del taggar i min tillvaro. En av taggarna såg ut så här. När pappa flyttade ut hemifrån så bar han ofta med sig lite grejer i en brun papperskasse. En sån där med ett hål med öljett och så ett snöre med knut som handtag. Jag som 7 – 8 åring stod och såg det här när han gick nerför trappan i det hus där vi bodde då. Jag minns en gång när han gick med en släktklenod i form av en tavla med guldram. Tavlan var hög och smal och gick inte ner i kassen utan stack upp en bit och jag kan se den än. Jag vet att jag stod uppe i trappan och grät när pappa gick. Efter det kunde jag inte se en sån papperskasse utan att börja gråta. Spelar ingen roll om det var på stan eller i en affär. tårarna bara kom. Det var en befrielse att som sjutton år gammal flytta till Sverige där det oftast fanns plastkassar. Men smärtan fanns kvar. Taggen satt där. Tillbaka till Finland och papperskassarna var ju inte bra – gråta där varje gång var ju inte klokt.
Men det fanns en hjälp i form av samtal och förbön. Det löste mig helt och nu kan jag utan vidare packa saker i en sån kasse om det skulle bli aktuellt utan att gråta. Jag har försökt och det funkar.
Kanske du också har nån tagg nånstans som besvärar dig och som du inte blir av med och har svårt att prata om. Tag kontakt med någon som vet vad bön betyder. Berätta hur du har det. Tag emot nåra ögonblick av förbön och taggen förlorar sin spets. Du kan hantera din situation i livet igen – utan sorg och tårar.
Hasses Blogg 