Forna tiders vidskepelse………

DSCN0860

På tisdag skall jag skjutsa ett av barnbarnen till tandläkaren. Bara för en allmän koll. Ingen tandvärk eller så. Men det bara blev så att det väckte gamla minnen till liv – därav bilden.

Det finns en liten by mellan Simlångsdalen och Oskarström där vi hade  en liten  stuga ett antal somrar. Den låg vid en nästan igenvuxen skogsväg  som i gamla tider hade varit vägen  till kyrkan för den lilla  byn  och några gårdar till. Byn heter Amböke  och vårt  ställe var en underbar plats. Några hundra meter neråt på vägen fanns det träd som jag  försökt teckna på  bilden. En bok av högst aktningsvärd  ålder. Vet inte om den fortfarande står kvar. Den kallades för TANDVÄRKSBOKEN. Folktandvård var  ett okänt ord då – det var väl smeden  med tång som ofta var den enda hjälpen.  Men här fanns en hjälp.

Om du hade tandvärk  så skulle du gå kyrkvägen till kyrkan  och ha med dig en nål eller spik. Stanna till vid  boken. Sticka nålen i den värkande tanden och så ta och sticka in nålen i barken på trädet  och  – hör och häpna – lämna nålen och tandvärken där. Jag har ingen dokumentation  eller  annat bevismaterial om det  hjälpte men ryktet säger att det gjorde så.

Visst är  det skönt att vi har fått byta ut bokens vidskepelse mot en redig folktandvård.

Men det finns ju en massa annat av vidskepelse kvar. Svart katt över vägen. Nycklar på bordet. Gå inte under en stege  mm. Somliga påstår ju till och med att allt tal om Gud är det samma som talet om tomtar och troll. Men då måste jag protestera. Jag tror på Gud  tillsammans med miljarder människor i vår värld. Jag har fullt tillräckligt med egna upplevelser av vad Gud gör i en människas liv. Berättelser som ingen eller inget kan ta ifrån mig. Det finns så många mänskliga möten med Gud  som bara inte går att bestrida. Möten som lett till förvandling från meningslöshet – missbruk – ensamhet –  sorg och lidande –  till ett helt nytt och annorlunda liv.

Tron på en tandvärksbok kan ta slut men aldrig tron på en kärleksfull och befriande Gud.